Allehanda

På rätt kurs

I början av veckan kunde jag glädja mig åt att jag kan räkna till tio, säga God dag och berätta vem jag är. En gåva som inte är allom givna. De är inte många de som är stumma, de bortglömda, de frånvarande, men de finns. Jag har en kusin som är en av dessa som aldrig kunnat räkna, hälsa, säga sitt namn. Vi tar många gånger det mest självklara för givet utan att tänka på att vi själva nästa dag kan vara en stum skugga av vårt gamla jag. I vår väg kan komma en olycka, en sjukdomsattack, en kollaps.

Därför är jag tacksam att jag fortfarande kan lära, ställa frågor, pröva på något nytt. Det gjorde jag i tisdags. Tillsammans med tretton andra adepter bänkade jag mig i en skolsal i socknens centrum för att lära spanska, världens andra största språk. Höstens kvällskurser håller som bäst på att starta och grupper av människor med samma intressen samlas för att förkovra sig i ett eller annat ämne.

Några, inklusive mig själv, hade tidigare nosat på språket men de flesta var nybörjare. Därför blir kanske inte så mycket nytt för mig i höst men jag har en förhoppning om att kursen fortsätter och att nya nivåer uppnås. Och repetition är nog nödvändig. Språk är färskvara.

Den första kvällen var stämningen förväntansfull, nyfiken, kanske lite nervös. Lärarinnan, som förresten är en gammal skolkamrat till mig, räknade in lärjungarna ett antal gånger som en första introduktion till spanskan. Uno, dos , tres, quatro… ord som de flesta hört på semesterresor till soliga España.

De flesta har som mål med kursen att åtminstone kunna förstå och prata något på semesterresor till Spanien och Kanarieöarna. En dam tog kursen för att den inföll på hennes enda lediga kväll i veckan och den ville hon utnyttja till att lära ett nytt språk. Själv hade jag nog i den situationen slappat i soffan och tittat på TV. En annan dam skulle fira jul i Venezuela och ville få en språklig förberedelse inför resan. Sister Jane deltar också i kursen så då kan vi samåka. På hemfärden finns det oftast något kursrelaterat att diskutera.

Så nu kan jag säga både ¡Hola!, presentera mig och räkna upp mitt telefonnummer på spanska. Alltid något. Som träning brukar jag ibland låta något spanskt tv-program stå på i bakgrunden för att vänja mig vid spanskan och språkmelodin. Inte för att jag alla gånger förstår vad de pratar om men språket är så vackert att det är som abstrakt poesi för mig.

 

 

Ibland låter spanskan som en hackspett i telefonstolpen. Snabbt, snabbt, ratatatata prrrrrrrrr

 

0 kommentarer

  • Monica

    Man lever så länge man lär.
    Själv har jag förmånen att bl a få undervisa en grupp vuxna med funktionshinder, något som lär mig mycket om värderingar.

    • Chorizo

      Vi har alla olika förutsättningar. Det viktiga är att man lär och växer i förhållande till sig själv. Tänk om man inte lärt sig eller uppplevt något sedan ifjol. Vilket slöseri med tid!

  • Syster Yster

    Spanska är ett vackert språk och det är roligt att lära sig nåt nytt. Vem vet kanske man sen på ålderns höst ännu kommer ihåg något ord. Jag förstår inte riktigt de som inte inser rikedomen av att kunna olika språk. Det är alltid kul att göra sig åtminstone lite förstådd på ett främmande språk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »