Kungligt och pinsamt

Igår blev det inget bloggande för jag kunde bara sitta korta stunder vid datorn på hotellrummet. Min axel/nacke/skulderblad bråkade och jag fick tillbringa kvällen liggandes på sängen för att få lindring för mitt onda. Att gå gick an något så när, värst var det att sitta på en stol. Jag fick också åka till hotellet ett par gånger och vila när värken blev för svår. Jo visst smorde jag och tog piller men det hjälpte bara för stunden.

Det var annars meningen att jag idag onsdag skulle ha åkt till Toledo men vädergudarna ser inte ut att vara snälla mot onsdagen; regn lovas. Därtill vill jag vara nära hotellet ifall mina nackproblem fortsätter också idag.

Jag hade dock igår tagit reda på hur man tar sig till Toledo och ett sätt är att åka tåg från tågstationen Atocha. Dit åkte jag med Metron och kollade runt för att se hur systemet fungerade. 20 europengar kostade resan tur och retur vilket är överkomligt, biljetter kan köpas i automater och ingången till perrongerna hittade jag. Bara att åka när omständigheterna tillåter.

Mycket av resandet sköts via biljettautomater där man knappar fram sin biljett. Samma var det med den turistbiljett jag igår köpte för Metron. Det var då jag bjöd på lite pinsamheter. På internet talades det om att man skulle visa pass för att få denna turistbiljett, därför ställde jag mig vid en infodisk. En trevlig tjej kom fram och frågade mitt ärende och visade vid en automat hur man skulle göra (något pass ville hon inte se) och så var det bara att betala med mitt VISA. Allt hade gått bra om jag stoppat in kortet i rätt springa men si det gjorde jag inte. För sent upptäckte jag fadäsen men då satt kortet fast, bara några millimeter stack det ut och stört omöjligt att få ut. Tänk om jag haft en pincett med mig! En pincett fanns på hotellrummet några minuter bort men att lämna mitt VISA-kort i automaten den korta stunden var inget som tilltalade mig. Som tur var kom en av personalen förbi och kunde låsa upp automaten och jag återfick mitt kort. Suck! Tjejen som visade första gången kom också förbi och kollade att jag förstått saken rätt. Tala om att jag kände mig dum men världen är fulla av springor som i hastigheten alla ser likadana ut men det gäller att veta vart man stoppar både sitt kort och allt annat.

I övrigt verkar folk vara vänliga och hjälpsamma. Jag hade gärna talat lite mera spanska men ofta får man svar på engelska. Ibland blir jag tilltalad direkt på engelska utan att jag ens öppnat munnen, det var samma när jag var i Ruka för ett par veckor sedan. Ser jag ut som den borne turisten, som en engelsman eller som en obestämbar typ som är svår att placera? Som spanjor ser jag dock inte ut.

Jag tog en fotvandring runt kända platser i staden och har man bra skor så når man de flesta sevärdheter till fots. Bl.a. besökte jag Catedral de la Almudena och närliggande kungliga slottet. Slottet såg praktfullt ut från utsidan och de salar som man fick gå genom var inredda något utöver det vanliga. Bilder fick man inte ta, annars hade jag kunnat visa. Men det var tapeter, mattor, gobelänger, statyer, kaklade väggar, porslin och attiraljer som man inte hade en aning om att de fanns, för att inte tala om alla vackra snickerier och målningar. Speciellt verkade Carlos III ha varit en kung som inte sparade på krutet när det gällde att inreda slottet.  Spanien har varit ett rikt land men nu gäller det att dra åt svångremmen till bristningsgränsen, något som bl.a. landets ungdomar fått erfara genom svår arbetslöshet. Dock märks inget av dagens kris vid en första anblick av Madrid. Staden verkar vara välmående men då har jag naturligtvis inte besökt förorter med arbetslösa och fattiga.

Så långt skrivandes i halvliggande ställning onsdags morgon.