Sevilla tur och retur

När jag ändå är så nära Spanien kunde jag inte låta bli att anmäla mig till en busstur till Sevilla i Andalusien på andra sidan spanska gränsen igår onsdag. 42 europenningar kostade resan som tog 12 timmar.

Det blev att kravla sig upp lite tidigare i ottan och sedan söka sig till Lidl-butiken här i närheten för påstigning lite före sju på morgonen. Ganska fullsatt redan då och vid följande påstigningar fyllades bussen till sista plats. Det sista stoppet innan spanska gränsen var vid Monte Gordo. Hotellen finns längs hela Algarve-kusten så det kan bli många ställen att se vid en sådan busstur.

Jag hamnade att sitta bredvid en engelska men hon var då ingen pratmoster. Inledande några artiga fraser och sedan blev det inte mycket mera snack. Överhuvudtaget en mycket tystlåten skara resenärer. Den enda som höjde rösten var en dam som bytte buss här i Albufeira på kvällen när vi skulle skjutsas runt till våra hotell. Hon verkade missnöjd med turen men riktigt vad det handlade om vet jag inte.

Själv var jag nöjd med turen genom landskapet, speciellt på den spanska sidan. Mycket jordbruk och fruktodlingar så långt ögat kunde nå, små samhällen här och var. Speciellt jordgubbar odlas det här men också mycket annat. Och alla storkbon som fanns i toppen på många stolpar för högspänningslinjer. Inga små trastbon utan rejäla byggen på minst en meter i diameter.

Sevilla är annars en fin stad men många ståtliga byggnader, palats, kyrkan och allt möjligt annat. Det märktes att det var en storstad för turisterna var många och köerna till bl.a. katedralen i Sevilla var hundratals meter långa. Inget för mig att offra tid på men katedralen hade varit intressant att besöka. Här finns också det berömda palatset Alcazar. Vi fick först en snabbtur med buss och sedan en kortare tur med guide som visade oss vad vi eventuellt kunde besöka och hur vi hittade tillbaka till platsen för påstigning vid hemresan.

Överhuvudtaget borde jag satsa en egen resa till Andalusien med någon stad där som nav. Cadiz hade varit intressant. Vi får se framöver.

Lunch intogs på ett ställe typ bodega. Mycket folk där och liten kö av väntade. Kyparna sprang som skållade råttor och jag vet inte hur de kunde hålla koll på alla beställningar och gäster. Jag fick mina lamkotletter men de var ingen höjdare. Ok, köttet smakade bra men det var en massa ben som skull skrapas och högen med ben som blev kvar på tallriken var betydande. Men mätt blev jag.

Något jag lagt märke till tidigare i Spanien är skolklasser som kommer framvällande längs gator och torg. De kommer som en högljudd armada med en eller några lärare som likt vallhundar försöker hålla reda på sin ungdomliga skara. Bl.a. lade jag igår märke till en skolklass som kom cyklandes längs en gågata full med folk. Det såg livsfarligt ut men fram kom de och folk fick helt enkelt vika till sidan för den plingande och pladdrande barnahopen som obekymrat trampade på. Jag hade som lärare blivit ett nervvrak för mindre.

Jag hade inget speciellt mål med min resa till Sevilla utan jag strövade runt lite på måfå och tog lite bilder och efter ca. tre timmars egen tid i Sevilla var det dags att styra kosan hemåt till Algarve. Åter en dag full av aktiviteter. I morgon torsdag blir det att stanna i Albufeira och ta det lugnt.

Tidig morgon helt nära mitt hotell.

Massor med hästdroskor i Sevilla som körde omkring turister. Flitigt nyttjade.

Vädret var inte det bästa, mulet och en stund också lite duggregn. Som synes var en del väl påpälsade.

Köerna var långa. En annan fotograf ställde ofrivilligt upp och poserade.  Han körde med samma kamera som jag, en Canon D6.

 

Mera köer vid katedralen. Det lockade inte att ställa sig sist.

Ett torg var fullt med små  försäljningsstånd för böcker. Givetvis på spanska med visst hade det varit kul att laborera där en stund.

Vid samma torg ett par voffsar som såg ut att ha det tråkigt trots sin påklädnad.

Här intog jag min lunch. Kanske jag borde ha satsat på en rejäl nötbiff?

Till sist en staty föreställande en matador utanför tjurfäktningsarenan i Sevilla.

Annonser

Örfilens dag, idag och i söndags

Denna kanelbullens dag har vi mera höstväder att se fram emot. Gårdagen bjöd på ett riktigt ruskväder med regn och blåst vilket gjorde att jag satt inne en stor del av dagen och redigerade bilder från min Lofotenresa. Perfekt väder, med andra ord.

Igår kväll var jag också på kvällskursen i spanska. Frågan om situationen i Katalonien kom på tapeten men Roberto, vår lärare, ville inte ta upp frågan till diskussion – på spanska naturligtvis – eftersom det är ett så omfattande ämne att det skulle ta flera timmar att diskutera denna fråga.

Själv är jag tudelad i frågan och jag har troligtvis för lite information för att bilda mig en klar uppfattning i frågan. En sak som jag dock reagerade på var hur den spanska polisen agerade mot fredliga röstande i söndagens folkomröstning om självständighet för Katalonien. Videos på sociala medier och tv-nyheterna visade ett polisiärt uppträdande som är under all kritik. Så gör man inte mot människor som fredligt vill rösta trots att omröstningen enligt spanska författningsdomstolen var olaglig. Sparka på människor som ligger på marken, slå urskillningslöst med batonger mot obeväpnade människor och behandla folk som om de vore värdelöst gods. Sådant gjordes under Francodiktaturen men är inte den tiden förbi? Får sådant hända i en demokrati i Europeiska Unionen år 2017? Polisbrutalitet förekommer helt visst också i andra länder i Europa men är lika fullt helt oacceptabelt. Sådana övertramp bör lagfaras var de än förekommer!  – Förstå mig rätt, polisen måste ha maktmedel att ta till i svåra situationer men frågan är om inte spanska polisen i vissa aktioner på söndagen gick över gränsen. Till vilken nytta och på vems order? Nu är det troligt att de spelade självständighetsivrarna i händerna som får fler anhängare.

Fråga om självständighetsyrkanden rent allmänt är intressant. Den finns på flera håll i Europa, t.ex. i Skottland och i Belgien och inte minst i Kurdistan i Mellersta Östern. Vad krävs för att ett område på fredlig väg skall få lösgöra sig från en annan stat eller statsbildning? Är det en alls omöjligt? Katalonien har under lång tid försökt få större självstyrelse men Madrids maktcentra har förhalat och motarbetat sådana strävanden. Är det då konstigt att Katalonien tappar tålamodet och verkställer en folkomröstning? Å andra sidan deltog bara 42,3 % av Kataloniens befolkning i folkomröstningen vilket är en stor svaghet. Är en majoritet av Kataloniens befolkning för självständighet och hur stor skall en sådan majoritet vara? Frågan är fortfarande obesvarad.

Tittar man historiskt på statbilningar så är de flesta våldsamma och krigiska. Ta bara Finlands historia. Sverige förlorade Finland till Ryssland år 1809 efter ett omfattande krig vilket jag anser är en del av Finlands väg till självständighet. Ryssland utövade därefter en föga omtyckt styrelse av landet i över hundra år vilket skapade motstånd och strävan till lösgörande från tsarriket Ryssland. När sedan Finland utropade sin självständighet 1917 skedde det relativt enkelt men det åtföljande inbördeskriget var blodigt och föga hedervärt för den unga nationen. Maktbalansen mellan röda och vita skulle upprättas vilket jag menar också tillhör födseln av staten Finland.  Segraren skriver historien sägs det och segraren, de vita, behandlade sina moståndare föga mänskligt med fruktansvärda förhållanden i fångläger med svält och summariska avrättningar. Krigsbrott förekom säkert från båda sidor och frågan är vad som hänt om de röda segrat? Hade de behandlat moståndarsidan bättre och vad hade hänt politiskt långsiktigt om de röda segrat? Det vet vi inte men med tanke på att Sovjetunionen uppstod i Ryssland fanns risk att Finland med rött styre förlorat sin nyvunna självständighet och gått en annan väg än till demokrati.

Men det räckte inte med det. I andra världskriget fick Finland med stor möda och stora uppoffringar försvara sin självständighet i två krig. Vad jag menar är att det som vi kallar fredliga nationer i de flesta fall har en blodig historia. Vad är det som säger att situationen i Katalonien blir annorlunda? Här gäller det att båda parter har is i magen och hellre sätter sig vid förhandlingsbordet än låter batonger och bomber tala. Vi har i färskt minne vad som hände i Baskien och på Nordirland med terror och mänskligt lidande som följd, något som idag verkar var förbi.

Själv anser jag vi behöver färre gränser, inte fler, och att stater lyssnar på sin befolkning och inte utövar styrelse där befolkningen eller delar av befolkningen känner sig illa behandlad eller förtryckt. Vidare tycker jag att EU:s  medlemsländers nationella styrelse borde minska till förmån för ett överstatligt EU och regionala/lokala styrelseformer. Vi har Öresundsregionen som ett utmärkt exempel och varför inte Kvarkenområdet. Eller att EU tar hand om den yttre gränsbevakningen och inför en gemensam flyktingpolitik.

Kanelbullen kallar vi också örfil här i Svenskfinland. Naturligtvis skall jag inhandla en örfil/kanelbulle eller två till mitt kvällste. Vi kan alltså också kalla dagen Örfilens dag och fira den i sämja. Inte som i söndags när Spanien firade den dagen med att Kataloniens regering gav styret i Madrid en trotsande örfil genom sin folkomröstning och spansk polis svarade med att örfila delar av Kataloniens folk.

Kanelbullens dag 

Katalonien 


Vad passar bättre än att visa en bild från gårdagens arbete med bilderna. Historien bakom jordgloben ute vid fyren i Andenes på norra Lofoten känner jag inte till men den får representera tanken ”En värld – många människor”

Dagens kulturella händelse

Kanske vi äntligen får lite vår, åtminstone en gnutta efter den kalla och dryga april? Senast i onsdags hade vi en smärre snöstorm som förde tanken till trista november. Idag är all den snön, som behagade rasa ned i onsdags, borta. Kanske, kanske, våren ändå är starkare än vintern i slutet på april?

Jobbade som vanligt idag till klockan 13.00 och började sedan ledigheten med balett! Trodde inte att jag skulle uppskatta balett i något skede av mitt liv men idag hände det! Kollade på Facebook och där dök spanska TV:n (RTVE) plötsligt upp med ”El Ballet Nacional de España” som dansade på gatan (en la calle). Live-sänding via Facebook. Så bra och samspelta de var, både med musiken och sinsemellan! Sinsemellan, sådant konstigt ord som dök upp, ha, ha. – Kvalitén på sändningen var inte den bästa men det är kanske det som är charmen och poängen? Livet just nu, det som bara händer, fångad av en digital kamera någonstans.

Balett kan tydligen ha många uttryck och denna form av balett gillar jag. Elegant, samspelt och framför allt, spanskt! Jag blev smått imponerad. Jag hade gärna varit på plats.

 

Jag vet inte om länken nedan fungerar men vi gör ett försök om ni orkar lyssna på det inledande snacket några minuter.  Edit: Idag, den 29 april är det Dansens dag!

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Frtve%2Fvideos%2F10158505797445401%2F&show_text=0&width=560

 

Uppstoppat och stereotyper

Härom kvällen när vi hade spanskakurs i grannbyns skola undrade Roberto, vår lärare, varför det fanns uppstoppade djur i en monter i korridoren. Han tyckte det var märkligt. Det kan man undra men det finns väl en önskan om att barnen skall lära känna de vilda djur som finns i naturen runt omkring oss. Kanske det blir lite mera spännande om de får se djuren i naturlig storlek, om även döda.

Själv minns jag inte att vi skulle ha haft uppstoppade djur till beskådan när jag gick i skolan, minnet kan svika, men jag minns att när jag gick ett par år i skolan i samma grannby, i skolan uppe på backen, fanns där ett apelsinträd (kanske mera en stor buske) i ett eget rum. Så stort att det t.o.m. bar frukt om inte minnet lurar mig. Det tyckte jag var fint.

Jag minns också de stora planscher med djur och växter som plockades fram när vi hade biologi. En eller ett par sådana skulle jag gärna ha upphängda i stugan för de hade en speciell charm.

Lektionen i tisdags handlade till en del om olika folkkynnen i Spanien och de stereotyper som tillskrivs olika delar av landet. Den livliga och lite lata andalusiern, det mera reserverade folket i Galicien, den företagsamma katalanen, den självständiga baskern, den stolta Madridbon för att ta några exempel. Något ligger det säkert i det för Spanien är ett stort land och märkligt vore det annars om inte det finns olika särdrag för de olika landsändarna även om de ibland överdrivs.

Vi här uppe i Norden har kanske en enklare bild av spanjorerna och Spanien. Alla tar de sin siesta, dricker sangria, dansar flamenco, ropar olé på tjurfäktningar och passar inte tiderna, mañana ni vet. Sedan vet vi inte så mycket mera eller försöker ta reda på. Bekvämt att placera folk i lådor, sådana är de, på gott och ont, punkt slut. Det fina med en lärare från Spanien är att vi få lite extra godis i förståelsen av språket, folket och landet. En och annan lustig kulturkrock serverar han också.

Jag hittade en liten programsnutt från UR på nätet om just synen på folk i Spanien och vice versa. En tjej från Spanien som bott en tid i Sverige tyckte att det var kul och annorlunda med alla välorganiserade köer och nummerlappar. Själv upplevde jag köer i Argentina som var minst lika väldisciplinerade som här, för att också blanda in ett annat land. På eftermiddagarna när folk skulle hem från jobbet med buss uppstod köer som ringlade sig likt ormar längs trottoarer och fontäner. Först tyckte jag det var lite märkligt för min erfarenhet från Norden är att alla står mer eller mindre i en klunga vid busshållplatsen och väntar, undantaget från köandet. Här ställde man sig snällt sist i kön även om den så ringlade sig förbi statyn och tidningskiosken 30 meter bort. Bussåkandet i Buenos Aires vågade jag mig inte på för det såg ut att vara ett virrvarr av bussar och turer. Hade jag satt mig på en lokal buss hade jag väl ännu fortsatt åka runt med den utan att veta var jag var eller var jag skulle stiga av. Det får bli nästa övning om och när jag kommer dit. Metron däremot var utmärkt för persontransport.

monter
Instängda och uppstoppade.

Var är båten?

Jag sitter just nu på ett hotellrum i Ö-vik med TV, havsutsikt och internetförbindelse. Bäst att njuta en stund till av detta för lite senare på morgonen kommer jag att styra kosan inåt landet till Urkult, längs med Ångermanälven och där finns inget av detta. Uppdateringarna av bloggen kommer troligtvis att dröja men förhoppningsvis kommer jag att samla massor med bilder och upplevelser.

Annars kul att titta TV en stund igår kväll. Min TV-antenn hemma är kaputt och jag vet inte heller om jag saknar TV så där förfärligt mycket men igår kväll såg jag ”100 % bonde” och ett intressant program om olika språk i Spanien, deras historia och ställning i nuläget. Det finns egentligen flera språk i Spanien förutom spanskan (kastilianskan). Baskiskan och katalanskan är kanske de mest kända men det finns fler.

På färjan igår satt jag en stund i baren och lät tiden rinna iväg. En familj med två barn satt vid sidan av. När färjan avgick sa mamman: Nu avgår båten! Lillebror, kanske fyra år, tittade sig nyfiket omkring och utbrast: Men var är båten? Han hade inte riktigt fattat att han var ombord på färjan. Förklaringen att han var ombord på båten gick inte riktigt hem för han tyckte: Men detta är ett hus! och sträckte ut armarna och visade på väggarna. På ett sätt har han rätt; många av dagens färjor och kryssningsfartyg ser mera ut som stora hus istället för de vackra segelfartyg som en gång i tiden korsade haven. – Blickar jag ut genom hotellfönstret ser jag att ett minde segelfartyg lagt till vid kaj under natten. Fint, de finns ännu!

hamnen i örnsköldsvik
Småbåtshamnen i Örnsköldsvik
staty i örnsköldsvik
En staty från torget i Örnsköldsvik. Som hämtade ur en roman av Sara Lidman
segelfartyg i ö-vik
Se där ligger en liten skönhet vid kaj. På väg till Brunte passerar jag och får ta en närmare titt.

Teknikens under, del III – att boka en tågresa

Första veckan i mars hade jag tänkt besöka karnevalen i Cadiz, den enligt uppgift största och präktigaste karnevalen på fastlands-Spanien. Planeringen verkade solklar: flyg till Madrid och en tågresa på dryga fyra timmar med kanske Europas modernaste snabbtåg med fart på närmare 300 km/h till Cadiz.

Perfekt, men så blev det pannkaka av det hela. Jag kunde inte boka tågbiljett på Renfes hemsida. Jag registrerade mig som kund, det gick bra, och glad i hågen valde jag avgång och klass men när betalning skulle ske blev det stopp. Upp kom en stor ruta med felkod samt att byte av biljett inte kunde ske. Vadå byte av biljett, jag ville ju köpa biljett!

Så har jag hållit på i tre dagar och försökt få en tur-och-returbiljett till Cadiz men nope. Varför skall det vara så svårt? Vid närmare koll på nätet finns det massor av folk som inte kunnat betala med utländska betalkort på Renfes hemsida. Jag pratade även med min spanskalärare om problemet och han kunde inte heller köpa biljett på Renfe med sitt finländska betalkort utan då använder han sitt spanska kort. Jag ringde upp min bank för att höra om det var något fel på mitt kort, det var det inte, och de kunde inte heller ge någon förklaring.

Kan man därmed dra slutsatsen att Renfe inte vill att utlänningar skall få åka i deras fina tåg? Synd, nu ser det ut som om jag missar hela evenemanget i Cadiz eftersom också flygbiljetter och hotell förändras till det sämre. Högre priser och sämre flygavgångar varefter tiden går. Suck! – Renfes hemsida är inte den mest solklara. Lite som Alice i Underlandet.

Apropå Alice i Underlandet; det verkar vara rena LSD-trippen.

Ytterligare ett teknikens under: min ordbehandlare har fått spatt. Jag skriver mina inlägg i Word och kopierar sedan in dem i bloggen efter att jag stavningskontrollerat texten. Vad händer? Jo, programmet påstår att jag inte har installerat den spanska stavningskontrollen och därmed blir ingen vettig språkkontroll gjord. Vadå, spansk stavningskontroll? Inte har jag skrivit så mycket spanska att det halvintelligenta Word bör dra den slutsatsen att jag har skrivit en text på spanska. – Ha överseende med eventuell felstavning och språkfel tills jag hittat felet!

Teknikens under, jag säger då det!

måne och tall
Så vackert tallegren håller månen fram! – I morgon är det fullmåne.

El Hotel

Tja, vad finns det att berätta?

Jo, hotellet Senator Gran Vía 21 Hotel på just Gran Via, en av de stora gatorna i Madrid, är alldeles utmärkt och kan rekommenderas. Läget är centralt vid en av gågatorna och på andra sidan Gran Via fortsätter en gågata full med affärer för damer. Mode- och skoaffärer plus allt annat som en kvinna kan behöva för att överleva. Nedgången till Metron ligger bara en liten bit från hotellet, eller rättare sagt 3 meter från hotellreceptionen, fast på utsidan som tur är.

Rummet är fullt utrustat och personalen trevlig, det lilla jag har haft att göra med dem, och engelska är inte något problem för dem. Snyggt och välstädat, innergård med hissar, litet vattenfall. Jag fick rum mot gågatan/Gran Via och det betyder en del störande ljud från gatan även om det är på fjärde våningen. Utryckningsfordon hörs titt som tätt och festprissar på väg hem tidigt på morgon har ibland skrålat och sjungit på sista versen innan de gått hem. Själv stiger jag då upp. En natt vaknade jag upp vid halv fyra-tiden av att någon tjöt som en varg i närmare en kvart innan idioten gick hem för att sova eller sökte en annan plats att åbäka sig på. Själv hade jag inga större problem med gatuljudet men den som är känslig skaffar sig öronproppar eller ber om ett rum bort från gatan.

Glädjeflickor finns inte så långt från hotellet men det var egentligen bara första kvällen de testade mitt intresse, sedan lät de mig vara ifred. Poliser med blinkande blåljus finns det överallt och är snabbt på plats om det händer något. T.ex. en kväll var det en mindre demonstration utanför Edificio Telefónica på andra sidan gatan och snabbt dök tre polisbussar och två vanliga polisbilar upp för att bevaka. Demonstranterna var väl missnöjda med ett eller annat, kan jag tro. – Att det finns så mycket poliser just här kan delvis bero på att en polisstation finns på gågatan en bit bort. För övrigt verkar polisen vara glad på att använda blåljus och sirener. Jag undrar hur många poliser som egentligen finns anställda i Madrid?

Skall jag anmärka på något så är det brödurvalet på frukosten. Där kunde det gott finns åtminstone ett mörkt bröd. Eller är det bara vi nordbor och tyskar som gillar mörkt bröd. I övrigt får frukosten godkänt. Tortilla tillreds på begäran och så finns en liten, tunn, salt, fisk som passar alldeles utmärkt på osten.

Att det finns en hel del turister här är helt klart men ganska blandat. En del asiatiska grupper syns till och i Toledo blev jag vittne till hur en ledare för en kinesisk grupp (tror jag det var) med nästan militärisk nit höll pli på sin grupp. Högljudd och bestämd var han; fattades bara att han också gjorde honnör.

Finska har jag hört ett par gånger och igår kväll när jag åt middag satt jag granne med ett annat bord där jag omgående kunde placera matgästerna som två svenska affärsmän. Mycket riktigt, när de öppnade munnen var det svenska de pratade och samtalsämnet handlade till viss del om miljoner.

Hotellet är bra, välj det om ni besöker Madrid! Klart ni skall besöka Madrid, en storstad som har det mesta och lite till.

senator gran via 21
Hotellet Senator Gran Via 21, fjärde våning till höger
gran via
Så nära var nedgången till Metron från hotellingången. Perfekt!
spelemän i madrid
Rockiga musikanter på gågatan.
dogs in madrid
Två mot en. För övrigt var staden, åtmistone i centrum ren och snygg.