Några timmar vid byastugan

Idag var det fest och sorgen förbjuden gäst. Vid byastugan hade byarådet pyntat för fest, rest tältet, handlat kaffe, dopp och korv, ordnat med orkester och bokat en festtalare. Som avslutning var det lotteri. Vädret var oss också nådigt och endast några få droppar föll från skyn.

Så roligt det var att se alla som kommit, även sådana som jag inte kände. En för mig okänd dam tog kontakt och uttryckte sin glädje över att byn också finns på Facebook. Hon undrade vad jag hade för utbilning med anledning av de små texter som skrivs på FB. Kanske jag är journalist eller något sådant?  Nejdå, jag är krigare i Saltgruvan. Fast det sade jag inte till henne.

Ett annat par tittade på böckerna vi hade till försäljning och jag fick då berätta om byn. De var bosatta i kungariket och deltog i festen denna dag trots att de inte har någon direkt anknytning till byn. Sådant är extra roligt. Som avslutning köpte de en bok tack vare mig. Jag skötte mig tydligen som ambassadör.

En annan som jag skakade hand med och som jag inte sett på kanske närmare 40 år var en gammal klasskamrat från tiden när vi gick i byskolan. Hennes syster, som även kommenterar denna blogg ibland, har jag träffat senare men den äldre systern tror jag inte att jag sett sedan vi nötte skolbänken i det hus som idag är bystuga. Vi flyttade båda till kungariket på 70-talet och sedan korsades inte våra vägar förrän nu. Tänk så tiden kan gå!

Ibland ser man folk som man tror att man känner på ett eller annat sätt men inte kan placera. Kanske man då borde gå fram och hälsa med orden: Är du någon jag borde känna?

Någon vinst i lotteriet blev det inte för min del denna gång. Gasgrillen gick till en annan jämnårig skolkamrat från samma skoltid och fårskinnet som kunde betraktas som andra pris gick till självaste festtalaren. Däremellan fanns det en mängd andra småvinster men fru Fortuna vill inte gynna mig denna dag.

En i sanning fin dag som bjöd på både intressant festtal och träff med många bekanta som man inte annars ser så ofta.

fest2
Alla kan inte festa, någon måste också sköta markservicen.
fest
Här var det en som inte ville bli fotad. Sådana finns också.
Annonser

12 thoughts on “Några timmar vid byastugan”

  1. Ibland träffar man någon på sådana tillställningar som kommer fram och hälsar: ”Men sido heej!” Vi verkar vara synnerligen bekanta från skoltiden. Tankarna i mitt huvud virvlar omkring men något namn på personen ifråga kommer inte fram, ej heller ser ansiktet bekant ut. Och inte täcks jag fråga heller. Genant.

    Gilla

    1. Jag känner igen situationen. Värst är det när man väntar med att fråga vem det är och hoppas att det skall dyka upp en ledtråd men det inte gör det. Då är det verkligen genant att fråga vem det är när man redan pratat fem minuter.

      Gilla

  2. Ni har verkligen trevligt hos dig i dina trakter! 😀 Härligt att läsa om sånt, hade varit ännu härligare att vara med!
    Det finns ju den andra varianten också. Där man är säker på att man sett människan nåstan tidigare, men inte för sitt liv kan placera denna varken var, när eller i vilket sammanhang. Båda kan tycka samma men inget samband kan hittas. Då får man tänka att hen bara är lik nån annan,
    Kanske mötts i ett annat liv? 😉

    Gilla

    1. Provinshuvudstadens ledande svenskspråkiga dagstidning kom också på besök och gjorde ett reportage. Själv såg jag inte reportern men det fanns att läsa i tidningen idag.

      Den andra varianten har jag också varit med om. Då kan det handla om t.ex. en kassörska i någon affär som man tidigare handlat flitigt i men i övrigt inte haft något att göra med. Sådant kan också skapa huvudbry.

      Gilla

      1. Till och med pressen! Inte illa! 😀

        Eller när man möter nån i en helt annan miljö är där man mött personen tidigare. Som när jag jobbade inom vården där man alltid hade vita rockar på sig, det hände att man mötte nån som brast ut: ”Nämen! Jag kände inte igen dig med kläderna på!”
        Tja, det var kanske inte en av dem man pratade mest med på jobbet, men ändå!

        Gilla

        1. Inte vet jag om det var nyhetstorka men en halvsida upptog artikeln och sex personer ur släkten fanns med på bild. En god utdelning med andra ord.

          Hi, hi, ett klassiskt skämt det där med kläderna på.

          Gilla

    1. Just det men man måste väl vara registrerad (kanske tom prenumerant) för att kunna läsa hela artikeln? Den nya trenden bland allt fler tidningar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s