Så for han till Amsterdam

Mina första intryck av Amsterdam var att staden liknar Köpehamn ganska mycket. Samma typ av landskap utanför stadskärnan, låt vara med fler vattendrag inomlands, floder, kanaler och sjöar. Köpenhamn kan däremot ståta med Öresund och på ryggsidan Bälten. Amsterdam har också fler kanaler inne i själva staden och är mera turistisk. Länge sedan jag sett så många souvenirbutiker och tursister som yrade omkring. Här har jag inga svårigheter att hitta en passlig kylskåpsmagnet som tillhör mitt standardköp när jag är ute och turistar. Det är som om hela Damrak är full med fotograferande utlänningar som petar i varorna som bjuds ut.

Något annat som liknar Köpenhamn är alla cyklar som finns överallt. Hela staden verkar vara nedlusad med cyklar och den största faran i denna stad är nog risken med att kollidera med en cykel. Andra kanske anser att största problemet med denna stad är alla kaffebutiker som saluför rykande grejor. I Köpenhamn försiggår inte denna hantering lika öppet medan här kan man handla cannabis legalt i mindre mängder och röka som om det vore att ta en kaffe eller en öl. Jag är ingen expert på detta men på andra sidan gatan från mitt hotell ligger en av de mera kända coffeeshopsen, Betty Boop.

Mitt hotell, ja, det är Inntel Hotels Amsterdam Centre mitt i smeten. Inte långt från centralsstation, gångavstånd till många attraktioner, nära till flera spårvagnar som med klämtande ljud aviserar sin framfart.

Som ni förstår har jag åkt till Amsterdam. Resan gick bra och det enda lustiga som hände på färden var när en större hop flygresenärer försökte ta sig från Schiphol (flygplasten i Amsterdam) till Centralstationen i Amsterdam. Ett tåg stod och väntade på perrong 2 och monitorena visade att tåget skulle gå till Amsterdam Centraal. Så var det inte utan tåget skulle till en helt annan plats i detta plattland. Att sedan få yra resenärer att förstå detta var inte lätt för konduktörerna. En vagn har två ingångar, en i var ända, och medan konduktöreren försökte förklara problemet för en del smet andra in i den andra dörren. Konduktören, en per vagn verkade det som, for efter dem för att schasa ut dem och då passade andra på att smita in genom andra dörren. Ett par, tre rundturer genom vagnarna blev det innan situationen lugnade sig och tåget kunde avgå.

Anne Franks hus hann jag se idag men jag gick inte in när jag såg den långa kön. Jag vet inte om jag är så intresserad att jag ställer mig långa stunder i den kön. Kanske det varit annorlunda om jag läst boken?

På kvällskvisten gick jag en tur genom Red Light District, syndens näste nummer ett. Jag vet inte om det var så mycket att se, jag blev mest beklämd. Många tursiter gjorde en tur, precis som jag, och ett och annat generat fnitter hördes från flanörerna när kvinnor i minimal klädsel poserade som skyltdockor i fönstren för att locka kunder till världens äldsta yrke.

Här verkar allt så organiserat, så accepterat, så hälsokontrollerat; detta med prostitution. Annat var det på Istedgade i Köpenhamn på 80-talet. Rått, rakt på sak, smutsigt, en vandring i gränslandet mellan lag och efterfrågan. Vilket som är bättre kan man fråga sig.

Sist på kvällen lyckades jag gå vilse. Mest beroendes på de skraltiga standardkartor som turisterna får i handen. Jag var dock inte orolig; jag visste ungefär var jag var och centrum är inte så stort att jag inte kunde hitta rätt. Egentligen var det ganska kul att ströva runt på måfå och bara se vad som väntar bakom nästa gathörn. Fotomotiv verkar det finnas massor av något som jag gärna tackar och bockar för.