Dikter på dialekt må gärna läsas högt
Förra veckan fick jag hem två böcker med dikter på Råödialekten i Ångermanland skrivna av Nicke Sjödin. Dialekten är inte helt lätt att läsa för en nybörjare men flera av dialektorden har förklaring på samma sida. Det var ändå inga större svårigheter att förstå dikterna, det mesta kunde jag läsa utan att ta hjälp från ordlistan och bäst är de som högläsning.
Det som jag gillar i hans diktning är humorn, värmen och ibland svartsynen på livet. Ofta är det vardagliga händelser från förr i tiden som utgör handlingen i dikterna och nästan alltid finns det en fin knorr på slutet av dikten.
En dikt, Utgiftern, handlar om kostnaderna för fattighjonet Kajsa-Gretas begravning där det noga räknas alla kronor och ören som kommunen fick betala. Slutraderna lyder som följer:
Ållt som ållt
feck a kôstes på
vä 29 kroner
Nanting
sä bedrövlit
Så resonerades det säkert på sina håll när ett fattighjon skulle begravas och hela dikten får sin slutkläm i de tre sista orden.
En annan dikt, Slagsmåle, handlar om ett slagsmål i ett potatisland som slutar med att inga potatisar fanns kvar efter bataljen och av de fem som slogs var det till sist bara Daniel som stog på bena. Slutversen slutar med att det slagsmålet talades det länge om i byn;
Särkilt
att dom som slogs
inte va direkt
ovänner
på minste vis
Det sista exemplet på Nicke Sjödins diktning har jag scannat in och återger nedan i sin helhet: Dikten heter Sämkônni och ger en bild med både humor och svartsyn av det hårda och farliga arbete som timmerflottningen i älvarna utgjorde. Jag tycker dikten visar Nicke Sjödins diktning i ett nötskal.
Den första boken, Åtabak, har jag nu läst ut. Den andra boken, På annersia, skall jag strax börja på. Har ni möjlighet, låna någon bok skriven av Nicke Sjödin, han är både rolig och klok!
Du kanske också gillar
7 kommentarer
Ninna
Det är faktiskt väldigt jobbigt att läsa dialekt. Även en dialekt man är van att höra.
Vilket man bör komma ihåg när man skriver skönlitterärt och vill att nån ska prata dialekt. Bara antyda, något enstaka typiskt uttryck. Den som läser måste ju trots allt förstå!
PJN
Ja, du har rätt i att det kan vara jobbigt att läsa dialekter, speciellt på FB och andra sociala medier där alla har sin stil och det inte finns något enhetligt. Alla skriver som de tycker och alla gånger är det inte lätt att förstå. Men, när jag läst in mig på NIcke Sjödin så går det riktigt bra och jag lärde mig redan efter halv boken hans stil och sätt att skriva.
Ninna
Ja man kan säkert vänja sig! Och det är ju jättekul!
annepauline
Nicke Sjödins dikter läser jag gärna. Jag som så gott som aldrig läst dikter i hela mitt liv. Hans dikter är för sköna! Tagna direkt ur livet på gott och ont. De är så bra så det är inte klokt. De som är skrivna på dialekt läser jag högt, eller viskar för mig själv. Då är det inga problem alls att förstå orden.
PJN
Roligt om du fått impuls att läsa Nickes dikter. Själv är jag inte heller någon stor diktläsare men en och annan vers har jag ändå tillägnat mig under åren. – Ja, det går lättare att förstå om man läser högt för sig själv.
kicki
Dikter i min smak, korta och kärnfulla. Tyckte jag kände igen stilen och började söka på Lagledar’n som är en av hans dikter. Mycket slående text! Den hittade vi på ett par fotbollsbenskydd för många år sedan och en rad blev genast en favorit: »Lägg straffen du,Nils Eric, som ha tege student’n!«
Scrolla ner en bit så hittar ni dikten:
http://www.ylb.se/authors/nicke.html
PJN
Jag måste riktigt skratta till när jag läste slutversen på dikten Lagledar´n. Så typiskt Nicke med ett sådant slut. Ja, jag tycker han är fenomenal, tur att jag hittade hans dikter.