Allehanda

Promenadtankar

Idag tog jag en promenad till begravningsplatsen. En lagom lång tur om man vill sträcka på benen lite efter söndagsmiddagen. Vi har en väldigt vacker begravningsplats här i byn, belägen vid stranden och med och fin kvällssol på somrarna.

Promenader är nyttigt både för kropp och för själ. Motion i benen och sortering av tankar och funderingar i hjärnkontoret. Jag läste tidigare i veckan att även kortare regelbundna promenader motverkar demens hos äldre personer. Det kan nog stämma för de äldre personer jag sett här i byn som använt apostlahästarna flitigt eller cyklat är också de som levt längst och även haft tankeförmågan i behåll längre.

Jag blev lite nostalgisk i mina tankar under spatserturen. Gamla minnen från soliga sommardagar kom tillbaka. Cykelturer längs dammiga vägar, solvarma hallon, kor i hagarna, de båda butikerna vi hade i byn, skolan, barn som lekte tillsammans, slåttern på somrarna och trösknings- och potatisupptagningskalas på höstarna, skidspår i skogen, snöbollskrig. Jag mindes personer som för länge sedan gått bort men som i sina krafts dagar utfört arbete på åker och äng, skogsarbete, fiske och lastning av virkesbåtar. De kom, de levde en tid och försvann. Många av dem ligger nu på byns begravningsplats.

Mina tankar gick också till framtiden och vad som kan hända i byn inom 10-15 år. Vem finns kvar i byn, i vilka fönster lyser det på höstkvällarna om några år, vem sopar farstutrapporna då? Finns det barnfamiljer kvar, hörs hammarslag i kvällningen, möter man någon känd person på byvägen?

Vi borde få hit fler barnfamiljer, sådana med rötter i bygden eller andra som vill flytta till landsbygden. De finns men känner de inte till den lilla byn i skärgården med den vackra begravningsplatsen är nog chansen liten att inflyttning sker. Vi borde saluföra oss bättre, bjuda ut tomtmark, berätta om stränderna, holmarna och skärgården. En strändernas by. Vi är i skärgården men med bara 5 minuters bilfärd till pulsådern genom landskapet.

Så gick mina tankar denna söndagseftermiddag, kulen och grå, med spridda regndroppar i luften.

 

 

Så långt mitt öga når, blott hav och sten och skär, min hemby i sitt sköte bär

 

0 kommentarer

  • Elvi

    AHAA– vad ser mitt öga – havet ? Jo men visst –det kommer snart en massa bostäder för åretruntboende i Malakt-strand så visst är det på gång,,

  • Saga

    Begravningsplatsen…? Är det den som jag stötte oväntad på då jag skulle till Malaktgård? Om det är samma, skulle jag väldigt gärna höra/läsa mera om dess historia. Det var en ”pysäyttävä paikka ikänsä saaristolaiselämästä unelmoineelle”. (Förlåt – fast jag har fött och uppfostrat 8 fina finlandssvenska unga, så kommer stundvis fram min oförmåga att uttrycka mig på en annan en barndomens språk.)

    • PJN

      Ja, det är det nog. Vid korsningen i Malakton tar man till vänster och så är det kanske en halv kilometer bort. Det finns faktiskt skrivet i Oxkangar hembygdsbok om begravningsplatsen, flera sidor vill jag minnas. Den kostar inte mycket, 15 euro och där finns mycket annat att läsa om byn. Kontakta mig via epostadressen ovan om du är intresserad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »