Språk/Språket

Skam och ångest

I dagens Vasabladet har Merete Mazzarella skrivit en kolumn med rubriken ”Mobbing i moralens namn”. Den handlar delvis om alltid aktuella klimatdebatten och de verbala tillhyggen som där finns. Nu förtiden finns det en hel uppsättning skammar man bör känna om man inte följer senaste trenden som klimatmedveten. Den mest kända skammen är flygskammen men Merete plockar upp några till.

Hon skriver egentligen inte om klimatet utan om orden som används ock då främst ordet skam. Jag har ofta tänkt på detta ord i klimatsammanhang men också ordet ångest som förekommer som klimatångest. Skam och ångest, två laddade och kraftfulla ord.

Jag tror inte att det är bra att skuldbelägga någon/något med ordet skam om man vill ha en dialog och en lösning. Den som ordet skam riktas mot känner sig attackerad och visar taggarna utåt med den följden att inget samtal förs och inga argument får gehör. Tvärtom bidrar ordet skam i klimatdebatten till ökad polarisering och dövöron. Ordet skam i klimatdebatten är kontraproduktivt!

Man kan naturligtvis också känna skam som enskild person, kanske utan att någon annan vet om det, med det är samhället, kulturen, opinionen som bestämmer vad som är skam. Skammen kan då kanske utvecklas till trots.

Samma är det med ordet klimatångest. Verklig ångest är något annat än oro för klimatet, undran inför framtiden eller hopplöshet inför utvecklingen. Ångest är upplevda direkta hot mot ens liv, hälsa, välmående och frihet. Ångest är nutid, inte om tio eller femtio år. Därför anser jag ordet ångest är missbrukat i klimatdebatten.

Detta får mig att fundera på varifrån alla dessa modeord kommer, vem som myntat dem, när och hur sprids de vidare. Det finns en stor mängd ord som plötsligt bara finns där och som används av var och varannan. Ta bara sådana ord som absolut (istället för javisst), precis (istället för jag håller med), spännande (att man ger ett erkännande till någon/smickrande/uppskattande). Dessa ord användes inte på detta sätt för 10-15 år sedan.

Eller ord som döstäda, fejk news, blåljuspersonal, cirkulär ekonomi, influenser, kroppsaktivism, mansplaining, troll…. De kallas nyord men är ofta modeord. Vissa ord finns en tid sedan försvinner de.

Ta ordet influenser. Vem myntade ordet, när och vem förde det vidare i svenska språket? Jag kan tänka att det är människor i viss maktposition som använder nyord som sedan sprids vidare av nätverket kring dessa personer. Det kan vara politiker, samhällsdebattörer, artister, aktivister, journalister, författare. Det kan vara medvetna ordval av opinionsbildare som vill uppnå ett visst syfte i samhället. Till exempel ordet skäggbarn som användes frekvent i flyktingdebatten och på sociala medier för några år sedan.

Det behövs alltså en person eller kanske en mindre grupp med viss språktalang (medvetet eller av ren slump) som har uppnått en speciell position i samhället eller inom ett community samt ett nätverk som för ordet/uttrycket vidare. Helt plötsligt har flygskam hamnat hos massmedia som gör ordet/uttrycket stort. För det är massmedia och idag även i viss mån sociala medier som är de stora spridarna. Det skulle vara mycket intressant att veta när ordet flygskam först uppträdde i massmedia och varifrån ordet kommer. Eller ordet community som jag använde tidigare i detta stycke. Det är ju ett engelskt ord men är ganska vanligt inom svenska språket idag.

Som ni förstår så är inte detta ett inlägg om klimatet utan om språket som jag är mycket intresserad av. Språket/språken är något av det viktigaste vi har. Både för kommunikation och som identitet.

Bilskam tycker jag mig inte hört eller läst ännu. Något jag missat eller? T.ex. denna fina Cadillac (jag tror det är en sådan) borde ju vara det perfekta målet för ett sådant ord. Eller min Bettan som inte är av de senaste bränslesnåla modellerna eller elbil. Som också kan ifrågasättas.


Veckans nyord: flygskam – Språktidningen

Mobbning i moralens namn – Vasabladet. (tyvärr bakom betalvägg) – Se där, ett nyord igen: betalvägg.

4 kommentarer

  • Erika

    Det var länge sedan jag retade mig till vansinne på dessa nybildade ord. Människor , en del, kan faktiskt inte prata längre. Vårt svenska språk har på många sätt blivit så förfulat att det är en ”skam” åt det. På tal om ordet ”absolut” var jag en och till med om något riktigt löjeväckande igår i ett köpcentrum. Han inhandlade en sak, gick till kassan och där står en tjej och en kille, personal. När han lägger det han skulle betala på disken säger hon ”absolut” sedan gestikulerar hon med båda händer mot den killen som tog hand om det hela. Istället skulle hon sagt, han där hjälper dig. Det hon sa, gjorde, var så urbota dumt att jag knappt trodde det jag hörde, uppfattades riktigt av mig. Mycket har jag hört men detta tog priset av ren idioti, hon visste nog inte vad hon sa eftersom en del säger vad som helst bara för att vara inne med sitt sätt att prata.

    Ångest håller jag med om hör inte hemma i klimatfrågor, det ordet har en hel annan innebörd. Ordet spännande är kungafamiljen rätt kvicka med att använda i tid och otid. Ordet ”sjuka” förknippar jag med just vad ordet betyder, inget annat. I en av affärerna där jag bor hade annonserat på FB om just ”sjuka” priser hela dagen. Exakt så stod det. Varför inte skriva, ”billiga priser hela dagen” Hela samhället är så förvrängt att det är synd och skam.

    • Per

      Språket lever men ibland far det uppåt väggarna och det värsta är att det kan bli accepterat även i de fina salongerna. T.ex. var och vart, som många unga människor inte vet hur de orden skall användas. ”Vart är jag?” är vanligt förekommande när man menar ”Var är jag?”. Däremot tror jag uttrycket används mera sällan av äldre människor. Kan alltså vara en generationsfråga. Lika fullt tycker jag det låter gräsligt även om jag förstår vad som menas. Det är kanske det som är det tokiga, man vänjer sig.

      Samma är det med absolut i det fall du berättar om. Absolut har blivit ett universalord i svenska språket som kan betyda väldigt mycket eller inget.
      Ha, ha, just ordet sjuk är kanske det ord som jag retar mig mest på. Det är sjukt i alla möjliga sammanhang. Användningen av sjukt som förstärkning skulle verkligen vara roligt att få veta varifrån det kommer. Ungdomsslang skulle jag gissa.

  • annepauline

    Jag håller med Erika helt och hållet. Nog för att språk förändras över tid men som svenska språket förvanskats under senare år liknar ingenting. Jag vet inte hur det är med finlandssvenskan men rikssvenskar kan ta mej fasen inte tala ordentligt längre. Flygskam, klimatångest, sjuka priser…det kan inte vara lätt för nysvenskar ( och vad är det för ord egentligen? ) att lära sig svenska.

    • Per

      Som jag skrev i kommentaren innan, språket lever. Vi kan också titta åt andra hållet, bakåt i tiden, och lägger då märke till hur annorlunda de skrev och talade för låt säga 100 år tillbaka i tiden. Eller språket i utsändningar i radions barndom.
      Själv brukar jag också fixa till ett och annat nyord men de orden får knappast någon spridning. Det är det som är skillnaden.
      Säkert förändras också finlandssvenskan men just nu kommer jag inte på något bra exempel. Ett vet jag dock att det är skillnad på hur vi pratar i Österbotten och hur det pratas i Helsingfors. Och då menar jag inte dialekt utan högsvenskan. En sak jag lagt märke till att främst unga kvinnor i Helsingforstrakten har en lätt knarrande ton i sitt prat och att meningarna ofta avslutas med att gå upp i ton och nästan försvinna ut i det blå. Borde skriva och fråga om detta i något språkprogram.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.