-
Tessa
Kan ni tänka er, idag blev jag nästan förälskad! När jag steg ur bilen kom hon emot mig med små steg och blöta ögon, viftande på svansen. Inte alls blyg utan ville genast stifta bekantskap. Det var Tessa, en hund på fyra år och specialist på harjakt. Men hon är inte min, hon är en annans som det heter i visan. Tja, vilken visa vet jag inte men säkert finns det någon sådan visa. Jag har inget eget husdjur, varken katt eller hund, men när jag idag såg denna fina hund var det så att jag smälte direkt. Så mjuk i pälsen hon var! Nåja, grannens katt Lisa stryker omkring…
-
Nytt namn
Så har jag då klämt fram ett delvis nytt namn på bloggen efter visst funderande: PJ:s byffé – från by till fe. Byffé enligt Wikipedia: Buffé (ibland stavat byffé) är en form av servering där de ätande själva förser sig med mat från ett separat uppdukat bord. – Med andra ord ett slags smörgåsbord. By torde det flesta veta vad det är även om det förekommer olika betydelser. Jag avser i första hand en samling hus på landsbygden som tillsammans bildar någon slags enhet och samhörighet. Jag bor i en by, vad passar bättre? Men även vindby kan tänkas. Ibland när det blåser och vindbyarna dansar bland trädtopparna i skogen…
-
Ny webbadress
Inte vet jag om det var nödvändigt och inte vet jag heller om någon lägger märke till det men min blogg har nu fått en kortare och lite snitsigare adress. Kort och gott villniles.com. Jag har min blogg på WordPress och tidigare ingick också detta ord i själva adressen. 22 € per år kostar det och då ingår också skydd av mina registreringsuppgifter. Utan skyddet hade det blivit ännu billigare men jag ville inte utsätta mig för risken att få spam. Registreringen var mycket enkel och det hela var gjort på några få minuter. Läsare av denna blogg behöver inte göra någonting utan ni omdirigeras automatiskt. Adressen villniles kommer sig av…
-
Revyn
Lördagskväll sågs revyn i kyrkbyn. Oskarvat hette stycket men det borde kanske hellre hetat Iskarvat för som äkta lokalrevy tog den upp händelser och personer från trakten till skärskådan med vinklade infall. Skarvarna som håller till på skär i fjärden finns också i namnet och de har det inte lätt med alla infödingar som tittar surt på dem. De är fridlysta och får i revyn problem med en strikt myndighetsperson som med blankett efter blankett till sist gör att skarvarna vill flyga all värdens väg men si, det går inte heller för till det krävs flygcertifikat. En av ortens äldre entreprenörer med sina sjumilasteg är ett tacksamt och återkommande objekt…
-
Stora pantardagen
Det var rejält halt på riksvägen genom provinsen igår kväll. En bit norr om provinshuvudstaden hade en bil åkt av vägen och låg på taket med strålkastarna på halvvägs ut på åkern. Dock inga allvarligare personskador rapporterar Vasabladet. Brunte hölls dock på vägen och frestades inte av det frusna gräset på andra sidan vägdiket. Jag besökte en köplada i provinshuvudstaden. Jag hade några burka och flaskor att panta. Första gången jag måste köa för att panta mina flaskor och burkar! Säkert tio minuter tog det innan jag fick tillfälle att avlämna min pant i hålet. Då skall man också beakta att det fanns fyra pantmaskiner till städs. Detta kom mig…
-
Brand
Nåja, det är inte så farligt som det låter. Egentligen ganska alldagligt även om det är förargligt så här vi läggdags. Jag som helst vill krypa till kojs och läsa lite i Sara Lidmans ”Jernbanan” innan sömnen sänker sitt barmhärtiga täcke över kropp och själ. Så bra den boken (böckerna) är. Kanske inte så mycket för handlingen, ännu, men för hennes språk. Så rikt, varierat, fullt med gamla uttryck och dialektala vändningar från Västerbotten. Människorna, karaktärerna, kärva, så fint beskrivna, historier. Ja, det var branden som ställde till det. Inte en eldsvåda utan ett stycke tjurbock till vedträ som inte vill brinna upp i spisen. Det är en ”brand” på…
-
Vindfall
Blåst och gråväder idag inbjöd inte till fotosafari och sollapande. Det var någon enstaka plusgrad och uppehåll så jag tog ändå mod till mig och gick en tur i skogen. Ofta tar jag det lugnt, strövar omkring, tar lite bilder och bara lyssnar på skogen och dess ljud. Men så idag fick jag syn på ett vindfall och genast började tankarna sväva i andra banor. Här låg en lång, rak tall ur vilken jag skulle kunna få två ordentliga stockar. Vindfallet undersöktes och jag kunde konstatera att jag utan större fara kan kapa stammen och låta rotvältan återgå till horsontalt läge. Helt ofarligt är det inte att syssla med vindfall…
-
15 februari 1914
Så tittar vi Vasabladet som kom ut för hundra år sedan, just denna dag, 15 februari 1914. Stora delar av första sidan är full av annonser. Det som slår mig är språkbruket och företeelser som för oss i nutid verkar främmande och ålderdomliga. Bl.a. Åstundas köpa en större motorbåt – svar till Herr X. Inte ens jag skulle komma på idén att använda ordet åstunda. Fast efter detta vet man aldrig. Esplanadcaféet erbjuder Sång- och kuplettafton varje kväll. Kuplettafton, det vore något det! Den tiden fanns ingen TV, knappt någon radio heller, så nöjesutbudet var mera live skulle jag tro och inget fel på det. Vädret verkar ha varit samma…
-
Notiser från då och nu
Min granne fåraherden sände tidigare ikväll ett SOS-meddelande via SMS. Han har ca 75 hönsägg som bara skriker efter äggälskare och konsumenter. Några höns finns på gården och de är väldigt produktiva, mera än vad familjen förmår äta. Naturligtvis förbarmar jag mig över denna vädjan och anmäler mig imorgon för att få/köpa några ägg. Jag är inte riktigt säker på om det är gratis eller om marknadspris begärs. Därför kära bybor och även längre bort från världens centrum hunna, ägg finns i byn. Bara att ta kontakt. Själv funderar jag på att göra en superomelett. Då behövs visst ägg i massor? Svartpeppar gillar jag. Fyllning? Skinkan som jag i julas…
-
Grus i maskineriet
Denna vecka har jag blivit otroligt trött när jag kommit hem från jobbet i Saltgruvan. Det har känts som grus i ögonen bara en kort stund efter att jag satt min fot innanför dörren. Har jag lagt mig på soffan för att vila en stund har jag somnat bums. Lagom roligt när jag vaknat och elden i spisen har slocknat, småfrysande och lite virrig. På jobbet har det gått något så när, förutom idag när hela huvudet känts som en surdegsklump. Redan tidigt på morgonen slog båda öronen igen och jag kände mig stundtals yr. När jag talade med någon blev det ett ständig va, va, vad sa du, från…