Brand

Nåja, det är inte så farligt som det låter. Egentligen ganska alldagligt även om det är förargligt så här vi läggdags. Jag som helst vill krypa till kojs och läsa lite i Sara Lidmans ”Jernbanan” innan sömnen sänker sitt barmhärtiga täcke över kropp och själ. Så bra den boken (böckerna) är. Kanske inte så mycket för handlingen, ännu, men för hennes språk. Så rikt, varierat, fullt med gamla uttryck och dialektala vändningar från Västerbotten. Människorna, karaktärerna, kärva, så fint beskrivna, historier.

Ja, det var branden som ställde till det. Inte en eldsvåda utan ett stycke tjurbock till vedträ som inte vill brinna upp i spisen. Det är en ”brand” på dialekt. Eller kanske branda? Just nu, i den för årstiden milda väderleken, eldar jag med ved av lite sämre kvalité. Det gör att med lite otur så hamnar en surklabb sist i spisen för kvällen och den vill inte brinna upp i brådrasket när den inte får hjälp av andra för saken mera brinnande kamrater utan det blir ett ständigt väntande. – Nu skall vi se om den blivit till aska och jag äntligen kan äntra bingen?

eldar i Umeå 2014
Eldar i Umeå värmer de frusna

Annonser

2 thoughts on “Brand”

  1. Nej, det har jag inte missat för det blir man påmind om vid varje kafferast. Annars hade det nog gått min näsa förbi. Jag föredrar hellre några sidor Lidman.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s