Det osannolika

Vi kom idag i Saltgruvan vid lunchen att tala om ett märkligt sammanträffande som hände för ett antal år sedan. Det var två enäggstvillingar, 70 år fyllda, som dog på samma dag i två helt olika trafikolyckor. De båda bröderna bodde i Brahestad. Den ena brodern var ute och cyklade på riksväg 8 och råkade då ut för en trafikolycka med en lastbil. Han omkom i olyckan och en polispatrull utredde händelsen när de två timmar senare fick larm om en annan trafikolycka med liknande utgång. En man med samma efternamn rapporterades blivit dödad av en lastbil bara 1,5 kilometer från den första platsen. Polisen trodde först att det blivit något slags dubbellarm av samma olycka men vid närmare undersökning visade sig att det var tvillingbrodern som även han dött av samma orsak: cyklist döda av lastbil. Polisen hade inte hunnit informera familjen om den första olycka så tvillingbrodern borde inte ha vetat om vad som hänt brodern. Detta hände sig år 2002.

Jag tittade ikväll på ett dokumentärprogram på nätet från FST5: Osannolika sammanträffanden. Programmet kan endast visas i republiken. Där berättades om 10-åriga Laura Buxton i England som skickade iväg en ballong på sin morfars uppmaning med sitt namn och endast med adress Stoke-on-Trent. Ballongen steg till väders och försvann för att senare landa 225 km längre bort. Ballongen hittades av en lantarbetare som också råkade se lappen med namnet på. Han överlämnade ballogen till grannarna för där bodde en flicka med namn Laura Buxton. Även hon 10 år. Hur det nu kom sig så togs kontakt trots den ytterst kortfattade adressen. De kunde konstatera att de inte var särskilt lika varandra men de hade ändå vissa saker gemensamma. Båda hade varsin svart labrador, kanin och marsvin. Detta blev omskrivet i tidningarna och de båda flickorna träffades första gången back stage inför ett TV-program om detta märkliga sammanträffande. De hade med sig sina husdjur och ännu ett under inträffade. Marsvin kan se ganska olika ut beträffande färg och mönster på pälsen men dessa båda marsvin såg exakt likadanna ut! – I programmet omtalas detta fenomen som synkronicitet.

Själv har jag varit med om en liknande händelse som jag tyckte var märklig. Jag träffade en gång i tiden en ung man som hade samma namn som jag och samma personnummer förutom årtalet och de fyra sista siffrorna. Jag har skrivit om detta tidigare och hittade det också på bloggen: Min dubbelgångare.

När jag höll på att leta på min blogg hittade jag ett annat blogginlägg med nästan samma namn, nämligen Dubbelgångaren skrivet av en av mina favoritbloggare, MacLindhe. Läs, hon skriver bra och med humor!

Detta kom mig att fundera på hur sannolikt eller osannolikt det är att vi lever och vad små tillfälligheter i livet gör att livet blir som det blir. Ta t.ex. detta med kärleken och förälskelse: är det inte ofta rena tillfälligheter som gör att ett par blir ett par? Om de inte varit på samma plats vid samma tidpunkt och gjort just det som de gjorde då; hade de alls sett varandra eller är det mystiska naturlagar som styr våra liv? Eller i cyberrymden, om jag inte klickat på rätt länk och läst, sett eller hört det som brusar; hade jag alls besökt Björkarnas stad senaste weekend?

back stage
ProStage eller Backstage? Kanske det händer minst lika mycket backstage? Ibland är det tillfälligheter som avgör.

Annonser

8 thoughts on “Det osannolika”

  1. Intressant det där med dubbelgångare. Själv verkar jag ha en dylik på en ort i norra delarna av Närpes. Närhelst jag kör genom den byn hälsar folk glatt och livligt. Jag stannade en gång till vid den lokala affären/bensinstationen och gick in. Alla närvarande hälsade glatt och en utbrast:
    – Nämen häij! Kva jie för in biil dö tjyör mie riktigt. (Nej men hej! Vad är det för bil du kör med?)
    Jag var tydligen så lik min dubbelgångare att jag fick lov att med min ljuva vasadialekt förklara att de nog misstog sig för jag har kört den där bilen i flera år. Situationen väckte viss munterhet och förundran bland de närvarande. Skulle vara intressant att träffa den där uppenbarligen stilige mannen på riktigt någon gång…

    Gilla

  2. Själv tänker jag mest på ”Veronikas dubbelliv” (La double vie de Véronique) av den nu bortgångne polske filmmakaren Krzysztof Kieslowski. Och du P.J., som jag fortfarande kallar dig, som likt mig gillar musik av olika slag – du borde söka upp, lyssna till, och inte minst ta till dig Kieslowskis ”huskompositör” Zbigniew Preisner. Han har skrivit så mycket fantastisk musik, bl.a. till den förres filmer, inte minst till sviten ”Trikoloren”.

    Jag bifogar två veronikaklipp med lika många länkar, och sedan kommer några ytterligare. Vi ses efter karantänen!

    ”Veronikas dubbelliv är en fransk-polsk film från 1991 regisserad av Krzysztof Kieślowski.
    Filmen handlar om de känslomässiga banden mellan två kvinnor, polska Weronika och franska Véronique (båda spelade av Irène Jacob) som tycks leva parallella liv. De är födda på samma dag, är båda vänsterhänta, har samma passion för musik och lider av samma hjärtsjukdom. De har aldrig träffats, men när Weronika plötsligt avlider förändrar det livet för den andra Véronique.
    Filmen vann tre priser vid Filmfestivalen i Cannes 1991 och blev nominerad till Guldpalmen. Den hade svensk premiär den 20 september 1991.” http://sv.wikipedia.org/wiki/Veronikas_dubbelliv

    ”Om Veronikas dubbelliv:
    Den 23 november 1966, klockan 3 på natten, födds (sic!) två flickor. Den ena i Polen, den andra i Frankrike. Båda får namnet Veronika. Annars har de ingenting gemensamt. De har aldrig träffats, och lever i två helt skilda världar. Likväl är flickorna identiska. De är båda vänsterhänta, älskar att gå barfota, har en brinnande passion för musik, och lider av samma unika hjärtåkomma.”
    http://nyheter24.se/filmtipset/film/veronikas-dubbelliv.html

    Krzysztof Kieślowski (info), född 27 juni 1941 i Warszawa, död 13 mars 1996 i Warszawa, var en polsk regissör och manusförfattare.
    Kieslowski studerade vid filmskolan i Łódź 1968. Han är känd för filmer som Dekalogen, Veronikas dubbelliv och Trikoloren-trilogin. Även efter sin död är han en av Europas mest inflytelserika regissörer. Hans filmer används i undervisningen i filmskolor världen över. Boken Kieślowski om Kieślowski beskriver hans liv och arbete med hans egna ord, baserad på en intervju av Danusia Stok.
    I flera av filmerna var musiken komponerad av Zbigniew Preisner, även om en del av denna musik i filmerna sades vara av den fiktive Van den Budenmayer, en nederländsk 1700-talskompositör.
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Krzysztof_Kie%C5%9Blowski

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Trikoloren_(filmserie)

    Du vet ju att jag har en avsomnad karriär som biografmaskinist, och den här filmen – Veronikas dubbelliv – hade länge rekord som långkörare på lilla Fyrisbiografen i Uppsala, där jag tjänstgjorde under ungefär femton år. Men den filmen var före min tid. Däremot började min anställning när samme Kieslowskis första film i serien ”Trikoloren”, ”Den blå filmen”, ”Frihet”, med bl.a. Juliette Binoche just hade börjat projiceras. Och den gick i en evighet, vecka efter vecka med sin fantastiska musik. Vill minnas att den slog Veronikas rekord. http://sv.wikipedia.org/wiki/Krzysztof_Kie%C5%9Blowski

    Du gillar ju att resa. Åker du till Uppsala så finner du enkelt den lilla biografen i den gamla f.d. kolkällaren, i det s.k. ”Skandalhuset” på St. Olofsgatan, på andra sidan gatan från gaveln till universitetets gamla huvudbyggnad. http://fyrisbiografen.com/litebilder.php

    Nu glädjer jag mig dock mest åt ett svar från svenska ambassaden i Tokyo. Det kom blixtsnabbt i respons på min fråga. Jag planerar ett litet spexpaket åt en f.d. arbetsrelaterad person när hon nu är klok nog att sluta på vår tidigare gemensamma arbetsplats, och på den ena sidan av presentkartongen tänkte jag mig hennes namn transkriberat till en mängd olika skriftsystem.

    Idén uppstod, men jag slog den ur hågen som en utopi. Dock fanns han plötsligt där, min kinesiske badhuskompis som jag inte sett på år och dag – p.g.a. hans tunga akademiska studier. Det var han som ville ha kontaktuppgifter, men det var jag som bad honom transkribera personnamnet EvaLena till kinesiska. Redan när jag kom hem fanns hans svar där:
    ”Hej, Erik

    Eva Lena = 耶娃蕾娜

    Ha en trevlig kväll.

    Yiming Lu (Tracy)”

    Jag ville ha en second opinion, som det heter, från min son i Norge. Han har studerat kinesiska med höga betyg i såväl Sverige som Manchuriet. Luktar skryt det här, men jag skrev till honom också. Detta var svaret:

    ”God morgon fadern,

    Ska ut i naturen och klättra alldeles strax men tänkte att jag för en gångs skull lite snabbt kan svara på ett av dina mail. Betydelsen blir mer eller mindre nonsens men tecknen används gärna i (kvinno)namn. Att döma av uttalet tippar jag på att det är Eva-Lena du är ute efter?

    耶 ye (fonetiskt)
    娃 wa (bebis/docka)
    蕾 lei (knopp)
    娜 na (fonetiskt)

    Glömde helt att skicka mailet innan vi drog ut men här kommer det.

    Hälsningar från sonen i västlandet”

    Och detta fick jag för ett par timmar sedan från svenska ambassaden Tokyo:

    ”Bäste Erik Forsling,

    Namnet EvaLena transkriberas på japanska: エーヴァレーナ

    Med vänlig hälsning,

    Adam Beije                

    Senior Officer, Press, Information and Culture    

    Embassy of Sweden             

    Så nu vet ni alla att namnet EvaLena skrivs:
    耶娃蕾娜 på kinesiska, och
    エーヴァレーナ på japanska.
    Återstår förväntade svar på kyrilliska, grekiska, thai, etc., etc. Har skrivit, och ska skriva, till många instanser. Börjar man tänka efter så inser man snart att det finns en ohygglig massa skriftsystem här på klotet. Ofta tycker nog vi västerlänningar att det latinska alfabetet är sig självt nog – men där skiter vi på oss rejält!

    Hur en fornegyptisk skrivare visuellt skulle ha uttryckt sig, det har jag kollat upp själv enligt bl.a, nedan: http://penn.museum/cgi/hieroglyphsreal.php (det är alltid kul för inte minst barn att testa slikt. Fornegyptiska, Det finns flera olika sidor – och resultatet blir inte alls alltid detsamma).

    Nu har jag faktiskt för en evighet sedan tenterat femton poäng klassisk fornegyptiska vid akademin i Uppsala, men jag litar inte på de kunskaperna vad gäller omvänd översättning. Så University of Pennsylvania Museum of Archaeology and Anthropology klår mig nog med hästlängder!

    Ett runsvenskt förslag på EvaLena har jag också, men redan där finns det ett antal runrader att välja mellan! Det är inte lätt med skriftspråk. Inte många kan ens läsa ordentligt i min gamla trasiga 1700-talsbibel med sin frakturstil. Och då är det ändå bara gammal svenska som skall tolkas.

    Nu har jag hamnat långt från det sannolika, som var dagens tema, men hoppas trots det att du står ut med att läsa, och att jag saå småningom lyckas sjösätta mitt projekt. Det är nämligen lite mer omfattande än just bara det språkliga.

    Gilla

    1. Jodå, PJ är namnet även om jag har flera.

      Dubbelliv kan också betyda annat, nämligen någon som lever dubbelliv som spion, vänsterprassel eller seriemördare; alla också mycket gångbara som filmteman. Jag hoppas att kunna se åtminstone en del av alla bra filmer som du tipsar om. Och nästa gång jag besöker Uppsala, jag har ju släkt i staden, så skall jag helt visst åse denna berömda biograf, åtminstone från utsidan!

      Vill du få den finska versionen på Eva Lena så är den kanske inte så märkvärdig men här kommer den: Eeva Leena.

      Gilla

  3. Skämdes en del över den här yviga och spretiga kommentaren, och i synnerhet över den senare delen – som ö.h.t. inte hade något med något att göra i ditt inlägg. Men, skickat är skickat. Och så blev jag så glad över ditt bidragande svar. Mitt svammel fyllde alltså en funktion! Det där med EevaLeena hade jag inte tänkt på. Jag var helt inne på att det måste handla om mysko skrivsystem – inte stavningsvarianter inom den latinska ordningen. Tack för ditt bidrag. Det drar ihop sig till paketmakardags.

    Gilla

  4. Nej, då PJ, du har inte missat något. Det var bara just långrandigheten och det omotiverade ämnesbytet jag syftade på. Din länk här ovan hade jag stor glädje av, och inte minst fann jag ett citat som passade väl in på min ovanstående kommentar: ”… och den egentliga innebörden är att skamlösheten [d.v.s. det fräcka utbredandet, egen kommentar] flödar över alla bräddar.” Skrattade gott.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s