En långdragen historia
Det är faktiskt tionde dagen som jag är hemma från jobbet p.g.a. sjukdom. Inte trodde jag att en simpel förkylning/influensa skulle dra så ut på tiden. Igår gjorde jag ett tappert försöka att återgå till arbetet men kroknade efter ca. två timmar och fann för gott att åter söka sängläge. På kvällen blev det läkarbesök och recept skrevs. Nu har jag stora förhoppningar om att den nya medicinen faktiskt hjälper och att jag är på benen kommande måndag för jag håller på att helt tröttna på denna långbänk.
Rösten har jag tappat och då är det inte lätt att utföra det jobb jag har i Saltgruvan. En ihärdig trötthet infinner sig med jämna mellanrum och konditionen är lika med noll. Jag tror aldrig jag sovit så mycket som jag gjort de sista två veckorna.
Sister Jane försåg mig med svartvinbärssaft och det har varit den bästa lisan i eländet. Varm svartvinbärssaft borde drickas oftare, inte bara i förkylningstider utan även som sällskapsdryck istället för t.ex. kaffe. Själv har jag en buske svartavinbär och kommande höst skall den skördas och om möjligt omsättas i saft på ett eller annat sätt. Blåbär borde även plockas för de lär också vara nyttiga. Egentligen borde jag ta till vara betydligt mera av naturens gåvor. Oftast ligger de vid våra fötter, bara att böja rygg och plocka upp dem.
Du kanske också gillar
4 kommentarer
Syster Yster d.y.
Behöver du mera saft så finns det, säg bara till. Vill du bada bastu så går det också.
PJN
Tackar, tackar, bra att veta att det finns!
Erik Forsling
Ja du PJ. Här kommer bara ett inlägg, än en gång helt off side. Naturligtvis önskar jag dig god bättring, vem gör inte det. Du har via tidigare inlägg erbjudit oss läsare inblickar i dina upplevelser från invigningen av kulturåret i Umeå, inte minst brasan på isen. Men du har även i senare inlägg antytt att situationen, tyngdpunkten på det samiska, kom att problematiseras senare.
Som tack för dina inblickar – annars hade jag nog inte ens känt till att Umeå numera är kulturhuvudstad – delar jag med mig av ”mina” erfarenheter. Radio från igår. ”OBS magasin”
Här har du 44 minuter konvalecenslyssnande att ta del av. Till största delen ägnat åt det du beskrivit för oss från din horisont. Åsikter från olika perspektiv bryts mot varandra. OBS är ju ett favvoprogram, så varför inte dela med sig:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=503
Länken går till hemsidan, men jag tror inte att du, eller andra läsare, är dummare än att klicket på det rätta programmet är problemfritt.
PJN
Tack för länken till OBS-programmet! Intressant för det rörde frågor som jag alltmer fått insikt i.
För det första så tror jag att Umeå inte fått bli kulturhuvustad 2014 utan det samiska. Det gjorde att det koncentrerades på just det samiska, vilket gjorde att det fanns umebor som inte kände igen sig. Med rätta, för normalt ser man inte mycket samer och samisk kultur i Umeå. Dock tillhör Umeå Sameland och för inte så länge sedan hörde jag på radion trafikvarningar att det fanns mycket ren på en väg nära Umeå.
Från samiskt håll har det framförts kritik att det samiska utnyttjades och utnyttjas av Umeå kommun.
Jag skulle säga som så: det är ett ömsesidigt utnyttjande som åtminstone inte jag vill ha ogjort. Umeå fick sitt kulturhuvudstadsår och kunde lyfta fram sin stad, samerna fick en framträdande plats och ett synliggörande i Europeiskt kulturliv, låt vara långt från de europeiska metropolerna men ändå.
Kvar finns då människan på gata i Umeå som känner sig smått vilsen. Detta kom något till uttryck senast jag var över till Umeå och deltog i invigningen av den nya samiska årstiden, Gijrradálvvie – Uppvaknandets årstid. Uppslutningen kring ceremonin framför rådhuset kl. 18 var inte helt entusiastisk. Men tanke på den fina show som visades var det förvånansvärt lite folk som såg showen. Kanske Umeborna redan tröttnat på det samiska?
Jag har tänkt skriva lite om detta i något inlägg men eftersom jag blev sjuk så har det varken funnits ork eller inspiration.