En promenad till glasskiosken
Äntligen, är ordet för dagen. På sociala medier och i samspråk människor emellan dryftas vädret och idag var det vanligaste ordet Äntligen! Äntligen fick vi lite snö och vitt på marken. Några minusgrader på morgonen. Solen tittade också fram lite smått mitt på dagen så det var en fin dag för promenad och andra aktiviteter utomhus.
Jag gick till glasskiosken. Alltså inte för att köpa glass utan för att få en rask promenad på 6,5 km i benen. Glass- och Grillkiosken vid Hellnäs var målet och det nåddes.
De fem centimeter snö vi fick senaste natt (natten till söndag) gjorde att ljuset fick en annan lyster och allt kändes bra mycket bättre. Kiosken var naturligtvis stängd, samma med hamnen. Alla båtar är nu på land och kvar finns tysta, snötäckta bryggor och installationer.
Tiden går dock snabbt! Snart är det februari, kanske den sista riktiga vintermånaden, och sedan är det vår. Hux flux sitter vi åter där vid Grillen i Hellnäs och mumsar på en hamburgare eller beställer en glass som svalka i värmen.
Men först skall vi väl ändå ha liiite vinter?
Folk troppar nu också iväg till södern för en eller två veckor i solen. Kanarieöarna är populära. Ett vanligt förekommande fenomen så här års. Flygen lyfter från Vasa och Helsinkifors med förväntansfulla resenärer. Få se om det är samma om tio år? Själv tog jag en sund promenad till glasskiosken.
Vad gör du? Promenad eller södernresa. Eller kanske båda?
Visst måste vi visa några bilder från dagens promenad till Hellnäs. Nu är här tyst och övergivet men om 4-5 månader är här åter liv i luckan bokstavligt talat.
Inga badande på playan denna dag. Kanske de ligger på playan på Gran Canaria?
Isen är ett kapitel för sig. Man skall nog vara försiktig om man dristar sig till att pröva isen denna vinter. Redan i morgon utlovas +5 C.
Så vänder vi och går tillbaka till byn. Passerar bron och kastar en blick norrut. Här är ganska djupt. 10 meters djup där iskanten börjar.
Vad ser vi här om inte gamla färjestugan. Där bodde tidigare färjekarlarna och familj när det inte fanns bro utan enbart en handdriven färja.
Hellnäs bro byggdes 1965 och öppnades i december samma år. Gissa om det blev enkelt att ta sig över sundet den dagen.
På andra sidan vägen från Färjestugan sett finns detta fina hus. Jernströms. Idag fritidshus.
Till sist en blick på Hällören innan vi lämnar Hellnäs och åter travar iväg till Oxkangar.
Hellnäs Såg Aktiebolag – ett pdf-dokument (1917) som berättar om hur Hellnäs Såg startades. Många Oxkangar-bor hade arbete på sågen som sedermera gick i konkurs 1929. Idag finns istället ett bostadsområde med tillhörande hamn. Och så förståss Hellnäs Gill- och glasskiosk dit dagens promenad stävade.
Hellnäs Grill & Glass Kiosk – Facebook
14 kommentarer
Carola Westergård
Så bra skriva och trevlig läsning för mej?
Per
Tack! Fint att gillar inlägget.
annepauline
Jättefina bilder! Här var det 10 -11 plusgrader igår och sol. Som en fin dag i april. Körsbärsträden blommar på sina håll. Det kommer rapporter på blommande vårblommor mest varje dag. Vi har haft snö två dagar på hela vintern hittills och då var det av den sorten som försvann på några timmar. Fåglarna har fått vårkänslor och lever rullan från tidig morgon.
Jag åker aldrig på så kallad solsemester. Jag har åkt till en sol- och badort en vecka en enda gång i mitt liv och det var så himla tråkigt så jag höll på att åka hem långt innan veckan var slut. Då var jag på Rhodos. Jag är ut på promenader eller cykelturer väldigt ofta. Jag hade ju 7,5 kilometer enkel väg att gå eller cykla till skolan från första klass så det är väl de takterna som sitter i än idag, haha. Det fanns ingen skolskjuts på den tiden så det var bara att knata på. – Förresten finns färjan som gick över Hellnäs sundet bevarad? Jag har något svagt minne att du skrivit om det men säker är jag inte.
Per
Då kan man säga att ni har vår? Speciellt fåglarna på vårkanten är härliga att höra. Här är det ännu bara kråkor och kajor. Och några örnar. Fast de låter inte speciellt mycket.
Jag är inte heller någon flitig sol- och vårresenär. Ha, ha där fick jag till det. Två gånger har jag åkt charter med flyg. Och jo, en gång med buss från Köpenhamn till Spanien. Där kan vi tala om lång och tröttsam resa!
Cykeln kommer nog att plockas fram här lite längre fram.
Nej, jag tror inte färjan finns bevarad. Jag skulle tro att den blev såld till någon entreprenör som behövde ett flytetyg.
Gunilla Viklund
Väldans fina bilder och jag gillar promenader, så det blir det många av. Ännu har inte södern lockat mej och jag drar mej från det sålänge det bara går, för det man inte upplevt kan man inte sakna. Några små andra resor/år, med vårt lokala bussbolag, åker jag hellre på…
Bollaglass, det är smaskens, och där i kiosken får man rejäla bollar, så det räcker gott med en ?
Per
Jo, i den kiosken får man rejäla glassbollar! Jag förstår inte de som orkar äta upp två stycken av deras bollar.
Det finns många sätt att resa på och för det mesta finns det något att uppleva och upptäcka överallt. Inte alls dumt att resa lite närmare och lokalt också. De gånger jag åker buss tycker jag det är ett rent nöje. Jag brukar om möjligt bänka mig längst fram för att få se så mycket som möjligt. Till och med de gångar jag bara åkt mellan Oravais och Vasa. ha ha… Med säkerhetsbälte på!
annepauline
Hörde precis nu att folk varit ute i skogen i helgen och hittat en hel del både vanliga kantareller och trattkantareller. I januari! Ur led är tiden. Det måste vara Löfvéns ”fel”. Kan inte vara något annat.
Per
Jo, det Löfvéns fel att löfven spricker ut! Och så detta med kantarellerna.
Wesber
Vilka fina bilder, roligt att se den lilla stugan vid bron där färjkarlen bodde. Hette han Hannes eller minns jag fel. Min far jobbade ju där ett bra tag och drog över folk innan bron kom.
Per
Jodå, Färj-Hannes kallades han. Och före det hans far men jag minns inte hans namn.
Min far drog också färjan en tid. Det var nog ett extrajobb för en del folk.
Go
Agust hette han visst, troligen August i kyrkoböckerna.
Per
August/Aagust, där satt namnet!
Wesber
Ja han hette August. Min pappa brukade berätta att hans syn var väldigt dålig och en gång hade några yngre förmågor roat sig med att lägga en överkörd grävling i hans säng. August som såg dåligt låg och smekte den i tron att det var hunden medans ynglingarna stod utanför och skrattade ända tills sonen Hannes kom, då var det slut på det roliga.
Per
Jo, nog kunde de förr i världen också. Många pojkstreck har man senare fått höra talas om. Skall jag säga som det är så kan inte jag minnas att vi var alls lika förslagna och påhittiga. Men visst, inte var det snällt att utsatt en gammal man med dålig syn för detta spratt.