Att vänja sig vid hatt

Fint flyt idag. Härligt väder och en varm regnskur.

Färden till provinshuvudstaden gick utmärkt. När jag svängde in på pulsådern genom landskapet såg jag i backspegeln en kö på några bilar med en liten röd främst och en lastbil med grävmaskin på lavetten sist. Denna gång hade jag sekunderna på min sida och hann före. Det kändes riktigt skönt!

På bloggen fick jag en kommentar på mitt föregående inlägg Rosa grisen där Hasse rapporterade att han sett en häger vid min villa. Så glad jag blev över det. En så sällsynt fågel som häger ser man inte ofta i dessa trakter och aldrig tidigare vid min sommarstuga. Jag gjorde färd till villan ikväll men tji fick jag, ingen häger såg jag. Men kvällen var underbar. Riktigt underbar!

Jag har också fått ett erbjudande om att sälja en av mina bilder på bloggen. Roligt att bilden uppskattas och troligtvis kommer så småningom att synas frekvent i rutan. Vilken bild kan ni bara gissa. Riktigt fint kändes det att åter en av mina bilder är på tapeten!

För någon tid sedan efterlyste jag en välsorterad hattaffär på Facebook. Tror jag det var, Facebook. Jag har nämligen beslutat att byta huvudbonad från keps till hatt. Åtminstone i sommar. Keps, eller lippis som den också kallas i republiken, pryder till stor del huvudet på den manliga befolkningen. Så även mitt. Men idag hittade jag en passlig hatt som inköptes till det facila priset av 12,50 europenningar. Svart var den. Jag tror detta är en ny era i mitt liv. Hattepoken! En och annan dam tittade undrande på mig i köpladan. Det lovar gott. Det gäller bara att vänja sig vid hatten. Det tror jag att jag gör redan. Den känns riktigt fin på huvudet!

Lustigt är att i Saltgruvan har jag två arbetskollegor som heter Hatt och Häger i efternamn.

Några bilder från Kaustby Folk Music Festival: