Allehanda

Utflykt i det gröna

Valet var korvsoppa eller safari. Gärna hade jag ätit korvsoppan så fort jag kom till mitt bopäl efter dagens värv men i syd väntade ett regnväder. Magen knorrade och jag frestades ett ögonblick att värma soppan från igår. Tanken på utlovat störtregn inom närmsta stunden gjorde dock att jag snällt ställde tillbaka kastrullen i kylskåpet, tyglade min hunger, sökte fram regnrocken och drog på mig gummistövlarna. Så kastade jag mig i sadeln och styrde Brunte till byns gyttjepöl; jag hade nämligen ett uppdrag att utföra.

I tornet tog jag fram min kikare och spejade ut över den gröna vassen, bort mot andra sidan med sina björkar och videbuskar. Intet strå, intet löv röjde någon varelse, vare sig två- eller fyrbent. Stilla i vass och säv, inte ett knyst, inte ett muu. Raskt stegade jag ned från tornet kröp tillbaka genom hägnaden och stängde grinden varvid jag oförsiktig nog fick en stöt från stängslet som påminnelse om att det var fjong i tråden. Bra, då var förhoppningsvis ingen på rymmen.

Jag gjorde en kringgående manöver och närmade mig från andra hållet, viss om att nu måtte jag få syn på nöten. Bland alar, buskar och grönska gick stigen, längs nya stängsel, över bron vid kanalen kom jag och just då hördes ett litet brak som när grenar knäckas och ett klafsande ljud letade sig fram till mina öron. Där var det visst någonting, där skymtade något brunt och vitt? Jag var oxen och hans harem på spåren. Jag smög mig sakta fram och plötsligt var jag mitt i kohopen som skyndsamt masade sig iväg. Jag var inte betrodd.

En kalv hamnade snett bakom mig och spurtade raskt ikapp sina kompisar som drog åstad. Oxen blev ståendes och tittade stint på mig, ruskade på huvudet och tog en tugga på måfå av det gröna. Lite grann av Ferdinand verkade det nog vara över honom tills han upphävde ett mäktigt råm och travade värdigt iväg.

Jag var ikväll vikarierande kohöling som är den dialektala benämningen på sådan syssla, nämligen att valla kor. Arbetet, som var synnerligen enkelt och kortvarigt, bestod mest av att se att de hade det bra och att ingen förirrat sig bort. De verkade vara vid gott humör och förflyttade sig under den stund jag var där till Strandas Kroken, det ställe som är huvudingången till hela gyttjepölen. – Som kort upplysning så har byn ett projekt med inhyrda kossor, kalvar och en oxe som skall hålla terrängen fri från sly, gräs och vass kring en alltmer igenväxt flada som finns mitt i byn.

Soppan smakade extra god när jag kom tillbaka till mitt enkla chateau efter utfört uppdrag. Nöjd betraktade jag regnet som kom med sina första droppar när jag styrde hemåt från min lilla safari i aftonstunden denna dag. –  Lite hallon fick jag mig till livs medan följde stig och stängsel. Så gott det var att äta direkt från buskarna och minnen kom från den tid när jag var liten gosse och jag kunde äta mig mätt på solvarma hallon vid stora bestånd, inte alls långt borta från mitt barndomshem.

Bara tropikhjälmen som fattas
Konstigt kreatur med två huvuden. Hade jag hamnat i en sagovärld?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »