Att skylta med dyra prylar

Eftersom jag har besökt Buenos Aires tidigare behöver jag inte jaga turistfällorna utan kan ta det ganska lugnt. Vissa ställen har jag återbesökt, andra struntar jag i denna gång. Att jaga, det låter lite dumt, men är man på resa vill man ju se och uppleva så mycket som möjligt. Evita Perons grav besökte jag förra gången, år 2008, denna gång tror jag att jag står över. Jag tror inte heller att det blir något besök av Caminito.

Istället strövar jag runt med min kamera, eller rättare sagt, med mina kameror. Sätter mig på någon servering när det känns så, en parkbänk, besök i någon kyrka, fast de verkar få.

Att gå omkring med kamera verkar bekymra porteños. Igår söndag, när jag åkte Subte (metron) till Palermo Soho var det en tjej i rulltrappan som visade att jag borde stoppa undan min aktion kamera i fickan med tanke på tjuvar och rånare. Den är så liten, knappt så någon märker den men den har några onödigt höga pip när den avslutar en filmning.

Helt säkert hade hon rätt, risken finns alltid att någon småskurk upptäcker den och gör ett försök. Den kostar ändå närmare 400 euro vilket bland hälare säkert inbringar en vacker slant till den olyckliga person som ser sig tvingad att bli tjuv och rånare. Så tror jag nämligen det är att de flesta brottslingarna i storstäderna tvingas till sin gärning genom en dålig social och ekonomisk situation. Även missbrukare av droger är kända för denna usla gärning p.g.a. sitt pengabehov.

Aktion kameran, för att inte tala om systemkameran.

Detta gör att jag känner mig begränsad i möjligheten av att ta bilder med min systemkamera. Bara på de mest turistiga och lite udda ställena känns det ganska säkert att hiva fram systemkameran. Bland alla andra turister. Visst, även där kan man råka ut för tjuvar men jag inbillar mig ändå att det känns lite mera säkert. Det gäller att hålla avstånd till andra personer. Att vara uppmärksam och ha sunt förnuft.

Kriminalitet finns i alla storstäder världen runt. Möjligen kan situationen försämrats något i BA men hittills har jag bara mött vänliga människor. Även hemma finns rövare och rackare som salig mor brukade säga. T.ex. det hus jag nu bor i hade inbrott strax innan jag köpte det för många år sedan. Detta i vår lilla, fredliga by.

Igår söndag besökte jag som sagt Palermo Soho och steg av vid Plaza Italia. Gjorde en avstickare till Plaza Serrano där jag åt en hamburgare med pommes frites till lunch. Inte så lyckat, godare hamburgare har jag ätit.

Fortsatte längs med Zoologiska parken mot Planetariet Galleo Gallelei. Massor med porteños var ute i parkerna med picknick, bollspel eller bara strövade runt. Barnen hade hur kul som helst. På ett ställe fanns det ett band som spelade riktigt bra reggae. Massor med poliser fanns det också. Jag kan inte förstå varför, allt verkade så idylliskt. En gång såg jag att de kollade två pojkar som kom bärandes med en kylbag full med läsk och is. Säkert letade de skumma personer. Pojkarna såg ut som två levande frågetecken.

Gick lite fel men hittade rätt för fortsatt gång mot Floralis Genérica, metallblomman som är ett av BA:s kännetecken. Fick några bilder innan jag styrde stegen mot ave. 9 de Julio. Floralis Genérica var något jag missade förra gången och som igår krävde en hel del vandring. Subte fanns nämligen inte i detta område.

Så tillbringade jag min födelsedag. Tårtbiten glömde jag bort fast det fanns massor med utbud.