Tre kärlekar

Jag höll på att skippa sommarteatern som Oravais Teater bjöd på denna sommar. Vädret har sett minst sagt tråkigt ut men på eftermiddagen idag kollade jag på väderleken på nätet och med lite tur skulle det bli uppehåll ungefär kl. 18. T.o.m. lite sol kunde väntas. Jag slog till och bokade en biljett.

Tji, fick jag. Lagom till start kl. 19 kom ett stilla regn. Inte mycket alls men tillräckligt för att bli lite blöt. Dock hade alla rustat sig med regnkläder av en eller annan sort. Själv fick jag pröva regnponchon jag köpte ifjol och nöjd kunde jag konstatera att den fungerade alldeles utmärkt som regnskydd. Därtill är den lätt och tar liten plats. Bara att placera i fickan.

Årets pjäs är Tre Kärlekar av Lars Molin och i regi av Ann-Luise Bertell. Det rutinerade gänget levererade även detta år och spelplatsen är det underbara Kyroboas i Kimo. Bättre spelplats för en sommarteater får sökas. Vridläktaren ger ett flertal scener som snabbt kan skifta och ån blir också en spelplats.

Pjäsen handlar om det gamla och nya, kärlekens vindlande vägar och den gamla, envisa bonden Egon Nilsson som motsätter sig kraftverksbolagets planer på att bygga ett kraftverk i forsen som han till stor del äger. Det är det som pjäsen egentligen handlar om, kärlekarna som hans barn är inblandade i blir liksom av mindre betydelse.

Frågeställningen är aktuell idag med vindmöllor som skall byggas överallt av el-bolag vars vinstintressen står mot ortsbornas bekymmer om miljön och förlorade naturvärden. Eller så går det som i pjäsen, bygden splittras i frågan och split uppstår mellan bybor. De som vill tjäna pengar på arrenden och arbetstillfällen och de som värnar om orörd natur. Hur det till slut gick med gården och forsen fick vi inte veta för bonden Egon, som spelas förtjänstfullt av veteranen Ulf Johansson, förs till sjukhuset med kallbrand i ena foten och lämnar därmed över gården till barnen som inte är av den gamla stammen. Det är nya tider utropas i slutscenen och så är det väl i verkligheten också.  Utvecklingen går framåt även om det finns de som spjärnar emot och ibland vinner. Jag kan tänka mig att många som kämpar mot vindkraften känner sympati med Egon.

En bra pjäs och ett trevligt återkommande sommarnöje. 30-års jubileum firar Oravais Teater detta år. Det är bara att lyfta på hatten för denna skara entusiaster som med olika konstellationer spelat så många fina pjäser under årens lopp!

Oravais Teater Kyroboas
En fin teatermiljö. Vridläktaren till vänster, kvarnen i mitten och bortom bron finns forsen.
Oravais Teater  2015
Här tar hela gänget farväl av kvällens publik.
Annonser

2 thoughts on “Tre kärlekar”

  1. Det brukar vara mycket trevligt på friluftsteatrarna och duktiga skådespelare som säkert haft mycket jobb med att öva och repetera. Det är synd när publiken sviker men man har ju inte lust att sitta över två timmar i hällregn. – I mina hemtrakter byggs vindmöllor för fullt också. Många är redan på plats och många fler planeras. Det är väldigt många ”emot”. Å andra sidan är många emot det planerade kärnkraftsbygget i Pyhäjoki också. Hmm, el vill alla ha men var ska den tas ifrån?

    Gilla

    1. Det var nästan fullsatt läktare i måndags, trots att det kom lite regn. Jag pratade med en bekant från en annan sommarteater och han berättade att en gång fick det bryta hela föreställningen när det kom ett kraftigt åskväder rakt över. Kanske inte så fiffigt att hålla i ett paraply när det åskar.

      Så sant, alla är vi beroende av el. Dock föredrar jag vindkraft framför kärnkraft även om vindkraften också har sina baksidor.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s