En surpuppa

Troligtvis har jag skrivit om det tidigare men ibland råkar jag ut för en surpuppa. Eller surgubbe.

Den kalla delen av året utgörs min huvudsakliga värmekälla av en vedspis av märket Högfors. En prima pjäs som jag förnyade härom året.

Eldningssäsongen har inletts även om jag inte eldat varje dag hittills. Nu när vi närmar oss nollstrecket på utetermometern och även enstaka minusgrader på nätterna så blir det nog att elda lite varje kväll för att hålla värmen. Speciellt som jag ikväll känt mig frusen och lite hängig. En förkylning lurar på mig men den har inte beslutat sig än.

Allt frid och fröjd tills jag skulle gå och lägga mig. Det såg mörkt ut i spisen och jag stängde spjället. En kort stund därefter spred sig en omisskännlig lukt av os i stugan. Ett vedträ hade vägrat att brinna upp och låg där och pyrde i all förnöjsamhet, en riktig surpuppa. Jag hade kunnat ta ut det på något sätt och slänga det på utsidan men jag föredrog att plocka in mera ved för att få fart på eländet. Så här sitter jag nu och väntar på att det skall brinna ut, det som finns i spisen. Jag som hade tänkt gå och lägga mig en stund tidigare ikväll. Senaste veckan har det blivit kortvarigt med sömn på nätterna och det tänkte jag ändra på ikväll. Men tji fick jag. Det blir väl närmare midnatt även ikväll innan jag kryper ned i bingen. Klockan halv fem startar klockradion sitt oväsen och det är bara att stiga upp. Nåja, det är fredag och kort arbetsdag. Och en nygräddad gris väntar vid första pausen i Saltgruvan.

En video jag troligtvis har haft tidigare i min blogg men här kommer den igen.

[youtube=https://www.youtube.com/watch?v=ePKWlUIa7jk]