Att våga

Jag tittade igår kväll på ett TV-program från SVT som heter ”Familjer på äventyr”. Det är familjer med barn som gett sig ut i världen för att bo och segla. Programmet påminner om ett par andra program jag också brukar titta på, nämligen ”Goodbye Deutschland” från tyska VOX och ”Madrileños por el Mundo” från spanska Telemadrid.

”Familjer på äventyr” sänds på tisdagar men kan även ses på SVT-Play.

Det är alltid fascinerande att ta del av de människors liv vilka vågar gå utanför ramarna och bara släppa taget om det invanda och säkra. Speciellt när de har barn med på sina äventyr. Ofta är det ett av de största hindren för att våga ta språnget ut till något annat spännande och okänt. Det behöver inte alltid vara resor och utlandsboende, det kan lika gärna vara byte av livsstil och yrke.

Livet är kort och egentligen borde jag göra ett liknande val; ut i världen än en gång för att se mig om, uppleva och lära, förnya mig. Efter att jag sett programmet igår började jag fundera. Är man ung och grön är det inga stora tveksamheter; hur många unga är det inte som studerar utomlands, gör världen-runt-resor, bosätter sig kortare eller längre tid i ett annat land för att arbeta. Det hör till att ungdomen flyger iväg en sväng. Vissa återvänder snart, andra blir borta för alltid.

Är man däremot på äldre sidan är det nog många som höjer på ögonbrynen inför sådana tankar. Men det är aldrig för sent om man har hälsan och humöret. Har man bara intresset och viljan så ordnar det sig, det är jag övertygad om. Visst, drömma kan man men att verkligen slå till är något annat. Trots allt är det bara att ta det första steget på en milslång vandring och se var man landar. Det kan sluta med ett magplask men vad då, man har i alla fall försökt och något har man varit med om.

Så nu gäller det att hitta något äventyr bortom horisonten. Något riktigt brännhett har jag inte fått korn på än men vem vet, kanske även jag hittar mitt Eldorado. Så ge mig ett förlag eller två!