Fredagen den trettonde
Den dagen är snart förbi och inte hände det något! Eller, jooo…
Som så många andra fredagar tog jag en tur till köpladan för att fylla på mitt förråd av specerier samt både långa och korta varor. Allt gick bra tills jag på hemfärden fick röd lampa på instrumentbrädan och en snabb höjning av temperaturen i motorn. Att något var fel insåg jag genast och lyckades styra in på en sidoväg för examination av Bruntes tillstånd.
Omgående kunde jag konstatera att vattenpumpen hade skurit, den stod helt stilla och slirade på remmen. Inte mycket annat att göra än att ringa sister Jane som hade vägarna förbi så att hon kunde plocka upp mig.
Hade jag varit vidskeplig hade jag skyllt ”olyckan” på fredagen den trettonde. Men si det gjorde jag inte. För det första var det inte en olycka utan resultatet av vanligt slitage på en del av motorn. Bilen är gammal och sådant måste komma förr eller senare. För det andra kunde haveriet ha varit betydligt större, t.ex. att topplockspackningen eller växellådan pajat. Nu blir det en reparation till moderata kostnader. För det tredje kunde jag ha befunnit mig långt borta i mörkan granskog med snöstormen piskande runt öronen. För det fjärde kunde jag haft en viktig tid att passa (t.ex. en färjeavgång), nu var det bara att vänta en liten stund så kom sis för hemfärd. – Rena turen med andra ord!
Egentligen var det inte så farlig, bara lite förargligt men det får jag ta. I morgon bitti hämtar vi bilen, min svåger och jag, och förhoppningsvis är bilen åter i skick senast någon gång i slutet av nästa vecka. Då måste den åter funka för då skall jag åstad, längre än till köpladan.
Någon bild av sjuklingen har jag inte men istället spelar vi en underbar låt! Jag blir alldeles varm inombords.
[youtube=http://youtu.be/iyTTX6Wlf1Y]
Du kanske också gillar
2 kommentarer
Erik Forsling
Jag tackar för ditt brev, men nu vill jag mest bara hoppas att det hittills gått bra med bilen – så att den inte stod uppallad på tegelstenar med bortmonterade hjul, och andra attraktiva reservdelar. Eller en inslagen ruta. Vad gäller att elda upp stående bilar, här i Sverige, så är det nog populärast på parkeringsplatser, när det är upplopp. Vraken i något skogsparti längs vägen brukar få en tid för plundring på sig innan tändvätskan kommer fram.
Men från ditt brev kunde jag inte utläsa några oroande tecken. Det märkliga var bara att tidigare denna vecka rasade också en av min lillebrors bilar under färd. Det var kamremmen som sprang, men han fick bogseringshjälp ganska omgående av sin väna kvinna. ”En av min lilleborors bilar”, … Ja han har många, men bara två är bruksbilar året runt.
Han måste ha det så, eftersom han bor i Avesta, men är sedan decennier tillbaka veckopendlare till Stockholm, där han ”jobbar på asfalten”, som de säger här i norra Uppland. Han är alltså anläggningsarbetare, men fr.a. asfaltläggare. En fungerande bil måste alltid finnas till hands inför resorna. Nu är de dock privilegierade säsongsarbetare på hans företag. De har numera, mot vissa uppoffringar under den produktiva säsongen, lön under den del av vintern när arbetet ligger nere.
Detta är en konsekvens av det alltmer tumskruvade läget på den svenska arbetsmarknaden. När reglerna skärptes blev varenda säsongsarbetare, även de som visste att de skulle gå direkt tillbaka till jobb, bara tjälen släppte, tvingade att, som reglerna föreskriver, vara arbetssökande – över hela landet. Så där satt en massa snubbar och snubbor som skulle ut i arbete om någon månad, och sökte jobb som var otänkbara för dem att acceptera. Samtidigt som arbetsgivarna blev översvämmade av hopplösa, tidskrävande ansökningar. Lagen om alltings dumhet.
Oj vad jag snöade in! Men, … i en del av mitt röjningsprojekt i det som skall föreställa ett hem ingår just nu att lyssna igenom en massa omärkta CD-skivor. Märkligt att man inte märker dem direkt, men oftast är det väl då istället märkpennan som är på drift. Hoppas att jag inte ger intryck av att vara alltför pedantiskt överorganiserad!
Skivorna, är de inspelade eller ej? När jag läste ditt brev gled Mozart ut ur mina högtalare. Vackert, njutbart, men skåpmat. Det populära. Ouvertyren ur ”Trollflöjten”, ”Eine Kleine Nachtmusik” och ”Pianokonsert No. 17”. Vet inte riktigt varifrån den kom. Men så plockade jag vidare här vid datorn, och stoppade in en ny, omärkt, skiva i CD/DVD-facket.
Oj, oj, oj. Rage Against the Machine. Coveralbumet ”Renegades” från anno 2000. Ur med stereo/radiopluggen från datorn – in med med hörlurarna på maximal volym. Så har det pågått länge nu, och såväl min arma skalle som mina trumhinnor är rejält mörbultad/e vid det här laget! Men det här var en efterlängtad upplevelse. Ett ”jag-behövde”.
PJ
Det blir nog bra med bilen. Troligen redan på tisdag blir den reparerad. Den stod parkerad lite vid sidan av, på en sidoväg men ändå med gårdar runt om så risken var nog inte så stor att något skulle hända. Allt var i skick när vi kom dit på lördagsmorgon, bara att borsta snön av och åka iväg. Eller, åka och åka, det var bogsering som gällde.
Angående min egen permittering så fick jag besked via SMS att om jag fortfarande är arbetssökande om 6 månader så hör arbetsförmedlingen av sig. Så där är det inte mycket att vänta sig. Å andra sidan är jag åter i jobb ganska snart. Veckorna går svindlade fort och hux flux stämplar jag in en måndagsmorgon. Så egentligen är det ganska skönt även om det svider lite i plånboken.