Upplevelser

Vägar, bra och dåliga

Insändare i tidningar har ofta en klagande ton och alltid är det någon annan som gjort fel eller inte gjort rätt. Idag hade Vasabladet en insändare som kort och gott hade rubriken ”Tack till vägverket”. Gott så, alltid roligt när någon är nöjd och vägverket är kanske inte bortskämd med beröm utan tvärtom får de ta mycket stryk i spalterna.

Insändaren berömde de nyasfalterade vägarna i provinsen och broreparationen över Vörå å (R8) i Karvsor var herrn också nöjd med. Sedan övergick han till prisandet av floran längs med vägarna som består av smörblommor, solöga, hundlokor och till sist ”av hela finska folket efterlängtade – högintellektuella mångfärgade lupinerna”.

Det var här jag inte riktigt fick ihop det. Lupiner, även om de är färggranna, är en invasiv art som breder ut sig snabbare än blixten och som myndigheterna vill utrota. Jag fick känslan av ironi i insändarens slutrader men säker är jag inte. Kanske det finns de som älskar högintellektuella lupiner och hundlokor? Själv är jag måttligt förtjust i just dessa men däremot gillar att jag att vägverket på sina ställen sått ängsväxter på vägvallar och diken för att återskapa något av de naturängar som fanns i det gamla bondesamhället. Inte minst humlor och bin behöver denna växtlighet.

Men som sagt, ofta får vägverket ta skäll i insändarspalterna. Snöröjningen, halkbekämpningen, hål i vägarna, urusla bygdevägar, eftersatt underhåll och slybekämpning är föremål för kritik och ofta med rätta. Ofta beror det på att landets styrande församling inte fyllt på vägverkets kassakista trots att stora skattemedel och avgifter betalas in av bilister och vägfarare.

Vissa vägar är så usla att man kan fråga om det är en väg eller resultatet efter en bombmatta i andra världskriget. Vassor byväg som vi åkte på förra veckan var inte av bästa sort. Den sämsta vägen jag sett på länge och i uppenbart behov av omfattande make over. Är det inte här som Botniacyklingen har en av sina sträckor? 31 juli är det tänkt att loppet skall köras. Nu är vägen rent av livsfarlig för cyklister och speciellt i klungor. – Vi får hoppas att denna annars vackra väg får en större förbättring och helst innan cykelloppet. Och jag tror inte byborna tackar nej.

Annars har Riksåtta (R8) från Kaitsor norrut genom Oravais och förbi Gunilack fått ny fin asfalt och det torde alla vara tacksamma för. Så fin och tyst man nu susar genom landskapet. Bara ett problem, varför har man fortfarande 80 km/h fartbegränsning trots att arbetet och linjemålningen är klart för länge sedan? Har någon glömt att skifta skyltar till normala 100 km/h eller vad handlar det om? Här om någonstans kan man åka 100 km/h.

Jag tog mig modet och skickade ett epostmeddelande till NTM-centralen i Österbotten om detta. Till information.osterbotten@ntm-centralen.fi för vidarebefordran till rätt person men inte hyser jag stort hopp om att få svar. Någon ansvarig på vägdistriktet eller NTM-centralen går icke att uppbringa på Internet, allt är väldigt anonymt och undangömt. Kanske för att besvärliga medborgare inte skall störa med telefon och epost? Någon telefonkatalog finns inte heller mera att leta i.

Nåja, vem vet, kanske jag får svar, kanske inte. I alla fall intressant att testa hur bra kommunikationen fungerar mellan den lilla medborgaren och myndigheter. Jag skickade för inte så länge sedan epost till en av provinsens riksdagsledamöter i ett ärende jag tycker är viktigt. Och jo visst, igår kom ett svar, visserligen kort men ett svar ändå. Än är inte allt hopp ute!

Väg Klimpfjäll

Detta är vägen genom Klimpfjäll. Oftast rätt bra så den kan man inte klaga på.

Väg

Denna backiga väg vill jag minnas finns mellan Norråker och sjön Malgomaj. Full gas och så gör vi hopp. Just det, hopp finns det alltid.

Ren på väg

Ren på väg, en vägren, med andra ord. Bild från södra delen av väg 335 i Ångermanland.

Vinterväg

Till sist vill jag muntra upp er med en bild från hemsoporna.  Vägen som går alldeles förbi min stuga men denna gång i vinterskrud. Tänk, så länge är det inte dit men först skall vi ha en varm och fin sommar – vi är på god väg – och sedan en färggrann höst innan vi får ta del av snö och kyla.

Vägen genom Oxkangar hyfsat bra.

 

4 kommentarer

  • GO

    För mig har det ingen större betydelse om det står 80 eller 100 på skyltarna det gäller bara att håxa sig så det inte går för fort. Eljest har jag under åren på Textilen sett flera nära ögat situationer på Karvat skogen på grund av älgar så vissa faror kan lura där . Har själv även skrotat en bil i en älgkrock, den ägde dock rum på Larven.

    • Per

      Älgarna är utan tvekan en trafikfara och speciellt sträckan på Karvatskogen är utsatt. Jag har också sett flera älgar där under årens lopp. Samtidigt är sikten till sidorna ganska bra om man bara låter ögonen svepa lite till sidan. Tyvärr har många i trafiken blicken bara riktad rakt framåt i ett slags tunnelseende.
      Farthållaren i bilen är något av det bästa som finns för trafiksäkerheten. Man ställer in rätt hastighet och sedan sköter bilen resten utan risk för att man plötsligt kör 10-20 % fortare än vad som är tänkt. Annars är det lätt hänt att man efter en omkörning fastnar i överhastighet.

  • annepauline

    Vilka vackra bilder! Jag blir helt yr i huvudet när jag ser på den backiga vägen. Många kittlingar i magen att åka där.
    Vägrenen är också fin. Folk lär reta sig gruvligt där uppe på renar som går i sakta mak på vägarna.

    På 70 talet var det allmänt rätt dåliga vägar i Finland medan vägarna i Sverige var en ren ( hoppsan! ) fröjd att köra på. Nu är det tvärtom, de svenska vägarna är en katastrof och de finska vägarna väldigt bra. Vart går vägskattepengarna i kungariket kan man undra? Inte till vägunderhåll i alla fall. Men som du skriver, mindre vägar kan vara rent bedrövliga. Småvägarna förbi Skatila och Båskas har varje sommar varit en ren katastrof.

    För övrigt verkar det som om Löfvén ihärdigt tänker hålla sig kvar på statsministerposten. En polis blev ihjälskjuten i Göteborg igår kväll. ”Vi ska ta gärningspersonen”, sägs det. Jamen visst. Säkert.

    • Per

      Backigt värre, inte som på plattlandet. Men roligt att köra bil och upptäcka nya platser och byar. Många av dem är inte direkt någon turistfälla utan tvärtom, ganska alldagliga men alltid någon detalj och vy att förundra sig över. Och jo, renen går som den vill, sävligt och på vägen. Det är stor skillnad på ren och älg när det gäller trafiken. Jag måste säga att jag föredrar ren.

      Nja, jag skulle säga att Sverige rent allmänt har bättre vägar, bara att jämföra E4 genom Norrland med R8 på västkusten i Finland men visst finns det dåliga vägar i Sverige också, till exempel små sidovägar och byvägar. Det har jag nog sett många gånger. Det är sådant man upptäcker när man lämnar de stora riksvägarna.
      Men vi skall inte klaga, just nu är ett stort vägarbete i gång mellan Ölis i Maxmo och Vassor och nästa år kommer vi att köra fyrfiligt där på långa sträckor. Just denna sträcka har varit en av de sämsta på hela västkustvägen (riksåttan) med backar och kurvor. Jojo, det finns också backar här men inga berg…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate blog »