Vägar, bra och dåliga

Insändare i tidningar har ofta en klagande ton och alltid är det någon annan som gjort fel eller inte gjort rätt. Idag hade Vasabladet en insändare som kort och gott hade rubriken ”Tack till vägverket”. Gott så, alltid roligt när någon är nöjd och vägverket är kanske inte bortskämd med beröm utan tvärtom får de ta mycket stryk i spalterna.

Insändaren berömde de nyasfalterade vägarna i provinsen och broreparationen över Vörå å (R8) i Karvsor var herrn också nöjd med. Sedan övergick han till prisandet av floran längs med vägarna som består av smörblommor, solöga, hundlokor och till sist ”av hela finska folket efterlängtade – högintellektuella mångfärgade lupinerna”.

Det var här jag inte riktigt fick ihop det. Lupiner, även om de är färggranna, är en invasiv art som breder ut sig snabbare än blixten och som myndigheterna vill utrota. Jag fick känslan av ironi i insändarens slutrader men säker är jag inte. Kanske det finns de som älskar högintellektuella lupiner och hundlokor? Själv är jag måttligt förtjust i just dessa men däremot gillar att jag att vägverket på sina ställen sått ängsväxter på vägvallar och diken för att återskapa något av de naturängar som fanns i det gamla bondesamhället. Inte minst humlor och bin behöver denna växtlighet.

Men som sagt, ofta får vägverket ta skäll i insändarspalterna. Snöröjningen, halkbekämpningen, hål i vägarna, urusla bygdevägar, eftersatt underhåll och slybekämpning är föremål för kritik och ofta med rätta. Ofta beror det på att landets styrande församling inte fyllt på vägverkets kassakista trots att stora skattemedel och avgifter betalas in av bilister och vägfarare.

Vissa vägar är så usla att man kan fråga om det är en väg eller resultatet efter en bombmatta i andra världskriget. Vassor byväg som vi åkte på förra veckan var inte av bästa sort. Den sämsta vägen jag sett på länge och i uppenbart behov av omfattande make over. Är det inte här som Botniacyklingen har en av sina sträckor? 31 juli är det tänkt att loppet skall köras. Nu är vägen rent av livsfarlig för cyklister och speciellt i klungor. – Vi får hoppas att denna annars vackra väg får en större förbättring och helst innan cykelloppet. Och jag tror inte byborna tackar nej.

Annars har Riksåtta (R8) från Kaitsor norrut genom Oravais och förbi Gunilack fått ny fin asfalt och det torde alla vara tacksamma för. Så fin och tyst man nu susar genom landskapet. Bara ett problem, varför har man fortfarande 80 km/h fartbegränsning trots att arbetet och linjemålningen är klart för länge sedan? Har någon glömt att skifta skyltar till normala 100 km/h eller vad handlar det om? Här om någonstans kan man åka 100 km/h.

Jag tog mig modet och skickade ett epostmeddelande till NTM-centralen i Österbotten om detta. Till information.osterbotten@ntm-centralen.fi för vidarebefordran till rätt person men inte hyser jag stort hopp om att få svar. Någon ansvarig på vägdistriktet eller NTM-centralen går icke att uppbringa på Internet, allt är väldigt anonymt och undangömt. Kanske för att besvärliga medborgare inte skall störa med telefon och epost? Någon telefonkatalog finns inte heller mera att leta i.

Nåja, vem vet, kanske jag får svar, kanske inte. I alla fall intressant att testa hur bra kommunikationen fungerar mellan den lilla medborgaren och myndigheter. Jag skickade för inte så länge sedan epost till en av provinsens riksdagsledamöter i ett ärende jag tycker är viktigt. Och jo visst, igår kom ett svar, visserligen kort men ett svar ändå. Än är inte allt hopp ute!

Detta är vägen genom Klimpfjäll. Oftast rätt bra så den kan man inte klaga på.

Denna backiga väg vill jag minnas finns mellan Norråker och sjön Malgomaj. Full gas och så gör vi hopp. Just det, hopp finns det alltid.

Ren på väg, en vägren, med andra ord. Bild från södra delen av väg 335 i Ångermanland.

Till sist vill jag muntra upp er med en bild från hemsoporna.  Vägen som går alldeles förbi min stuga men denna gång i vinterskrud. Tänk, så länge är det inte dit men först skall vi ha en varm och fin sommar – vi är på god väg – och sedan en färggrann höst innan vi får ta del av snö och kyla.

Vägen genom Oxkangar hyfsat bra.