Linslus i sikte
Idag har vi haft strålande, fint väder. Vårsolen lyste från en ganska klarblå himmel och temperaturen har varit njutbar i lä.
Jag tog en spatsertur ned till byn i gummistövlar. Hmm, kan man spatsera i gummistövlar? Jag föreställer mig att en spatsertur görs iklädd i kubbhatt, rutig kostym, Boogie woogieskor och spatserkäpp elegant svingandes. Nå, det som är skrivet, det är skrivet. Jag företog en spatsertur iklädda gummistövlar, vinterjacka och min Barcelona-keps.
Mitt i byn finns en flada. En flada är en havsvik som sakta töms på vatten genom landhöjningen och så småningom blir sumpmark och till slut försvinner den helt. Fladan mitt i byn heter heller inget annat än just Fladan.
Runt denna gick jag och inspekterade vårens framfart. En trana blev störd och flög irriterat vidare under ständigt trumpetande. Andra fåglar var mera beskedliga i sin sång. Kråkorna kraxade och skarvarna svepte förbi i stora flockar som sökandes en ny holme att skita ned. De är inte populära fåglar för de förstör sina boplatser genom sin avföring och äter stora mängder fisk som normalt tillfaller fiskare av olika slag. Skarven har ökat i omfattning de senaste åren men skyddas av byråkrater.
Naturligtvis tog jag en del bilder för att dokumentera vårens framfart lördagen den 11 april 2015. Bl.a. bytte jag objektiv för att zooma in fåglar på iskanten i Bockholms sund. Is finns ännu kvar på sina ställen men sunden är mer eller mindre öppna nu.
På hemvägen gick jag via bystugan och måste då passera träd som välts omkull under vintern. En inte alltför ovanlig syn denna vår. En märklig vinter vi haft. En bild skulle klickas fram och vad mötte mitt öga i kamerans sökare? Jo, en insekt som helt fräckt kryper omkring i synfältet! Jag kollar objektivets framsida men det är rent, inte en kotte syntes till. Åter koll i sökaren och visst finns där en gynnare som klampar omkring helt ogenerat. Eftersom hen inte finns på utsidan så måste hen finnas på insidan objektivet och visst, när jag tog bort objektivet kunde jag konstatera att jag hade oönskat besök i mitt kamerahus. En liten rackare på max 3 mm surrade omkring på spegeln i kameran. Efter diverse manövrer kunde jag till slut locka ut krabaten och återställa kamerans funktion. Nu håller jag tummarna för att inga ägg lämnades kvar i kamerahuset för annars får jag snart se en film regisserad av Luis Buñuel i min kamera.
Vilket kryp det var vet jag inte men det var i alla fall inte mycket större än en lus. Troligtvis en linslus. Under den kortat tid jag bytte objektiv måste denna inkräktare hunnit smyga sig in i kameran. Våren sjuder av liv!
Du kanske också gillar
12 kommentarer
annepauline
Tänk att jag visste inte ens att flada är ett ”riktigt” ord. Hemma hos mig i Finland fanns också en flada som kallades kort och gott Fladan. Men säjer man tro flada med kort a på rikssvenska? Eller säger man flaada? Måste testa på nån…
PJ
Jodå, Flada är fenomenets namn. Fladan finns också i Vasa även om jag inte kan placera den på rak arm. Kanske stadsdelarna förbi Brändö? Du får fråga så får du svaret. Jag gissar på Flaada.
Erik Forsling
Det vore väl imponerande om ett insektsägg skulle föda en reinkarnation av denne spanske demonregissör. Och dessutom skapa stor konst i ditt kamerahus. Då tror jag att du skulle vinna på att ställa undan den kameran, och köpa en ny för profiten från dina filmförvisningar.
Kanske inte så troligt dock, att den okända insekten, med 50% chans att vara en hona, dessutom skulle vara så äggstinn och värpsjuk på vårkanten, att hon hann med att få ur sig den blivande avkomman mellan två objektivbyten. Du är nog blåst på konfekten.
Kanske jag också. Jag har under kvällen förgäves tittat efter mitt guldöga – insekten som även kallas stinkslända. Paradoxala namn. Den bor här, och är vaken trots att den borde sova vintersömn. Jag, som är mycket fascinerad av insekter, tycker att guldögonsländan är en av de verkligt vackra insekterna. Graciös, stilig, och för människan nyttig. Jag skulle aldrig medvetet döda någon av dem.
En, eller ett par, av dem har farit runt här i mina rum, isht. efter mörkrets inbrott, när bara den sparsamma belysningen lockar. Ibland stannar de(n) i skenet från min skrivbordslampa, reser sig med fladdrande genomskinliga vingar i ”stående” ställning – och bara står där en stund. Jag har inte sett det där beteendet tidigare. Och jag associerade till ”sländorna” i filmen ”Pans labyrint”. Härom kvällen kom ett guldöga och ställde sig på det viset, mellan mig och datorskärmen. Vänd mot mig. Sakta lyfte jag min hand, med pekfingret uppsträckt.
Naturligtvis är det inbillning, men det kändes som en överenskommelse, när fingret kom tillräckligt nära landade guldisen på min fingertopp och tog den i besittning. Insekten spatserade runt där på mina figrar, medan jag lika sakta sänkte min hand. Och i skenet från lysröret i min skrivbordslampa såg jag verkligen extra tydligt guldögonen i all sin prakt. Inte alla som har så vackra ögon.
Jag blev så glad, och tänkte att det här ögonblicket måste jag alltid minnas. Det var vackert och spännande. ”Det är inte alla som har en tam insekt”, tänkte jag stöddigt.
Vad gäller filmen ”Pans labyrint” (El Laberinto del Fauno) av Guillermo del Toro finns mycket att säga. Men jag ska bespara dig det. Kan bara säga, till dig som gillar spanska, att den är spanskspråkig. Första gången jag såg den, på inrådan av min äldste son, kände jag mig lurad på biografinträdet. Men jag har sett den många gånger, och den blir bara bättre. En lika bra vuxensaga som ”De förlorade barnens stad” anser jag numera. Och då har alltid den senare legat på topp hos mig. Sedan har jag en flygplanshistoria om ”labyrinten” också.
Fan, nu blev det långt igen. Vad kan inte en insekt i ett kamerahus ställa till! Det kan ju inte vara mitt fel.
PJ
Det jag tänkte på var en scen i filmen ”Den andalusiska hunden” där det kryper omkring en massa insekter. Helst ser jag nog inga insekter i min kameran även om du lockade med möjliga inkomster.
Din husinsekt verkar intressant. Det gäller bara att ha öga för det lilla och se glimten i ögat, även på en insekt. Filmen El Laberinto del Fauno finns på Tuben men på spanska. Kanske ett sätt att träna min spanska i sommar när vi ingen kurs haver. Tyvärr måste jag ändå säga att jag är rätt dålig på att se filmer men lägger den ändå bakom örat.
Erik Forsling
”Den andalusiska hunden” är den enda Buñuelfilm (Salvador Dalí inte att förglömma) som jag, såvitt jag kan erinra mig, har sett. För mycket, mycket länge sedan – på SVT. Jag minns nästan ingenting, utom en scen med rep, präster och en åsna. Tror det skulle spegla någon aspekt av katolicismen. Och såklart den omtalade scenen med ögat som skärs upp. Det lär ha varit ett grisöga.
Skäms lite för att jag aldrig kommit mig för att se Buñuels ”Borgarklassens diskreta charm”.
Jag tror att du har råkat guldisarna, men bara inte tänkt på det. Ute eller inne. Öppna ett fönster när mörkret faller på, lite längre fram på året, så har du dem inne hos dig. Skulle bli förvånad annars. Då kan du ta tillfället i akt att se (guld)glimten i det lilla insektsögat. Skär inte upp det bara! Tyckte att det var en fyndig formulering du hade där om glimten i ögat.
Det värsta med att öppna gluggar på bostaden efter mörkrets inbrott är att man riskerar att få in en del i övrigt också – av naturens oönskade ”sällskapsdjur”.
PJ
Ha, ha, det har du rätt i: i naturen finns många sällskapsdjur och vissa vill bitas även om de är så små, så små. Värst är myggen. Därför tror jag inte jag lyder ditt råd att öppna fönstret utan hoppas att jag ser guldögonen ändå.
annepauline
Jag blev så intresserad av hur en guldögonslända ser ut så jag googlade på namnet. MEN, tänkte jag, är det DEN som heter så. Visst är den vacker och graciös men att den har guldögon har jag aldrig tänkt på. Jag läste att den är mycket nyttig för den äter upp bladlöss och annat mindre ”nyttigt”. Tydligen säljs insekten till och med till växthus som naturliga bladlössbekämpare. Jag brukar ha någon inne hos mig då och då. Jag ska aldrig mera slänga ut en guldögonslända, antagligen hjälper den mig att hålla efter ohyra som då och då antastar mina hibiscusar.
PJ
Se där lär man sig alltid något nytt. Ytterligare en medlem guldögonsländornas fanklubb. 🙂 Och nyttig är den också. Själv har jag inte lagt märke till den men nu får jag hålla ögonen öppna och kolla efter guldögonen.
Erik Forsling
Tänkte absolut ge mig för ikväll tills jag råkade snubbla över följande:
http://ca.ablm.se/pawtucket/index.php/Detail/Object/Show/object_id/2367
”Guldögonslända eller Stinkslända?
Bildtext: Ibland kallas denna slända för stinkslända, den har fått detta öknamn då vissa arter av sländan kan utsöndra en illaluktande vätska vid beröring. Men jag ser bara dess vackra guldaktiga ögon. Sländan genomgår en transformation från ett larvstadie där den oftast kallas för bladluslejon”
Bilden på krabaten i fråga, som hör till träffen, tycker jag är osedvanligt vacker. Inte minst framträder höger öga i all sin prakt. Och så var det det jag glömde att skriva tidigare; du PJ som gillar att fotografera, vore inte insektsbranschen något för dig!? Själv vet jag inte ens hur man fotograferar makro med min kamera!
PJ
He, he, det skulle vara något det, insektsfotograf. Tyvärr har jag nog för dåligt tålamod misstänker jag. ’En myrstack tog jag faktiskt bild av i lördags men det var nog igen macrofotografering utan mera storstadsfotografering. De har kommit i gång nu, myrorna.
P.A. O.
Tack för nytt ord till vokabulären: ”Flada” (min stavningsrättare vill ändra till Lada, Floda, Glada, Flata, Flaga). När jag är ute på spatsertur kan jag alltså lugnt skrika: ”Vilken satans fin FLADA där” då och då utan risk för stryk?
PJ
Tja, det beror på om det är en flada eller en flata i sikte. Orden låter snarlika och det beror mycket på vilket humör flatan är på. Om det finns en sådan i närheten, vill säga.