Knatter i väggarna

Med sommaren kommer också fåglar av allehanda slag. Svalorna som skiter på Brunte, kajorna som bygger bon i skorstenarna och nu en hackspett som terroriserat mig halva dagen.

Ett kraftigt hackande i väggen störde mig enormt och jag sprang ut för att få se vad den höll på med. Visst, där satt den och trummade på i ett hörn. Högt och tydligt. Varför, kan man fråga sig? Finns där insekter?

Nope. Där innanför brädbeslåningen hade en småfågel lyckats klämma in ett bo och nu var den rödhövade marodören på jakt efter ägg eller fågelungar. Jag har sett det tidigare. En bekymrad småfågel flög förskräckt omkring men kunde inte göra mycket. Däremot lyckades jag skrämma iväg idioten för en stund men snart var den tillbaka.

Jag rusade ut varje gång jag hörde att den åter satte igång och strax flög den iväg förargat skrikande sitt läte. Så höll vi på en god stund tills kvällningen infann sig. Då tog den tydligen en paus för nu har den inte hörts av på några timmar. Dock är jag ganska säker på att i morgon fullföljer den sitt dåd och hackar sig in till småfågelboet för att kalasa på det som där kan tänkas finnas. Jag är då inte hemma och kan störa den. Sådan är naturen, den enes död, den andres bröd.

Svalor, kajor och hackspettar gillar jag inte. Däremot småfåglar och trastar, de sista trots att de har ett förskräckligt läte. Det som gör trastarna populära hos mig är deras skicklighet att plocka upp maskar ur gräsmattan. De går försiktigt framåt och lyssnar var det kan finnas någon mask och vips så lutar de huvudet lite mera på sned åt det håll de hör en mask och sedan med ett hugg drar de upp en fet mask. Enkla nöjen en gråtung junisöndag med regn i luften.

Djupsund i Maxmo
Någon fågelbild har jag inte. Istället blir det en bild från grannbyn Djupsund från igår kväll. I vattnen däromkring fanns det en hel del sjöfåglar, inklusive en svanfamilj med några dunbollar simmandes på vattnet.
Annonser

Vårtecken

Idag när jag lämnade Saltgruvan så upptäckte jag ett mindre område med Tussilago som lyste gul längs med vägrenen. Jag blev så till mig att jag måste ta en bild med mobilen. Hemma lyste små blå blommor i gräsmattan här och var. Det har jag inte sett tidigare om åren på detta sätt utspridda. De brukar annars vara koncentrerade under körsbärsträdet.

Samtidigt vet vi att det är en kort tid blommorna blommar, sedan försvinner de in i grönskan och syns inte mera förrän nästa vår. Tiden passerar oerhört snabbt och om bara några dagar, någon vecka, är denna vilda blomsterprakt ett minne blott, om än vackert, och något nytt har kommit istället. Ibland vill jag stanna tiden!

Fåglarna håller understundom konserter, både morgnar och kvällar, så till den milda grad att jag bara blir ståendes långa stunder för att åhöra deras ljuvliga läten. Ljuvliga läten har dock inte kajorna som kraxande bevakar sina bon. Sår fort jag visar näsan på gårdstunet så finns det minst en kaja som ger varningsläte för ”mystisk gubbe i antågande”. De är kloka fåglar men jag hade helst sett at de försvinner från min tomt.

Snöspaden är för sedan länge bortplockad från farstubron och igår bytte jag till sommardäck på Brunte. Idag plockade jag fram utebord och stolar. Vi kan väl enas om att våren är här på riktigt? Kommande dagar utlovas närmare +20 Celsiusgrader. Dags att kolla förrådet av t-shirts. Flanellskjortan känns plötsligt väldigt vintrig.

2016-05-03 Tussilago blommor
Tussilago tycks leva av ingenting. Här på en torr vägren.

2016-05-03 Blommor 002-1
Så vackra en kort tid. Ja, vad är det som de heter? – Blåsippa är min gissning men Scilla, blåstjärna av ett eller annat slag, lär vara ett mera troligt förslag. 

Mina små vänner

Intet trodde jag att jag som en annan pensionär skulle sitta inne och genom fönstret se och glädjas åt Mina Små Vänner, som salig mor brukade säga. Kanske ett av livets små glädjeämnen, icke att förakta! – Men det gör jag, så roligt det är att se vad de håller på med och hur snabbt de flyger in till mitt fågelbord, tittar sig hastigt omkring och på en sekund eller tvår har de snappat en nöt och flyger iväg. Det är nötter som gäller! Det är mest talgoxar men också en och annan domherre och domfru.

Skatorna håller till på marken och söker med näbben genom snön för att om möjligt hitta något ätbart som fallit från de rikas bord. ”Inte heller min mun är av näver” tycks de säga i tysthet; ett uttryck som också salig mor använde.

Jag åker bort några dagar, men vem vet, kanske någon barmhärtig har vägarna förbi och fyller på lite nötter eller annat godis till Mina Små Vänner?

tomt fågelbord
Tomt som ett dansgolv på Långfredagen. Var är det nötet? Försovit sig?
nötter
Nämen titta, här har vi massor att snaska på. Inte så dumt på den backen ändå!

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma

Ikväll får vi smaka på kung Bores kylslagna andedräkt. – 27 C visar termometern. Så kallt har jag inte haft det tidigare i vinter. Det blir intressant att i morgon bitti kolla termometern för att se om graderna sjunker ytterligare. Intressant blir också att se hur luftvärmepumpen kommer att klara natten. Jag har eldat i spisen en stor del av kvällen så muren är ordentligt varm vilket är en god början men jag kommer också att starta pumpen när jag går och lägger mig.

Jag tog en promenad idag, trots kölden. Lite bitande var det, speciellt i benen för jag har nog inte tillräckligt bra vinterbyxor. Något som får köpas om kölden fortsätter. En av byns åldersmän kom susande förbi på snöskoter från sin fiskefärd ut på istäckta fjärdar. Han var nog bättre klädd än jag för fartvinden ger betydligt mer kyla även om han sitter bakom visir och vindruta. Ute på fjärden kan det också bli rysligt kallt när bragder skall vittjas. Man kan tycka att en man som närmar sig 80 skulle föredra att stanna inne när det är så kallt ute men inte han. Å andra sidan är det kanske just ett aktivt liv med fiske och uteliv som håller igång honom.

Annars så fick jag idag några bilder genom fönstret på talgoxar som besökte mitt fågelbräde. Kanske det tar sig och de vänjer sig. Att de små liven ändå klarar sig i kylan är ett mysterium. Inte är det mycket till skydd de har och de spinkiga benen inget alls. Fast vi människor är också ganska tåliga. Jag tänker på vinterbadarna som sänker sin lekamen i det iskalla vattnet och därtill njuter av det. Själv är jag inte av den sorten även om jag ofrivilligt också fått pröva på den upplevelsen. Jag frös som en hund trots att jag hade kläder på mig. Eller kanske just därför. Våta kläder på kroppen mitt i vintern ute till havs är inget att rekommendera. – Tacka vet jag en skön stugkväll med het vedspis i ena hörnan.

Jag får väl avsluta som jag inledde med resterande rader från första strofen ur Viktor Rydbergs berömda dikt Tomten:

Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten PJ är vaken

2016-01-17 Talgoxar 007-1
En lite misslyckad bild men så blir det när det måste fotograferas i flygande fläng.

Ny kurs och nytt bräde?

Jag vaknade onödigt tidigt i morse och låg en stund och tänkte på något så trist som statistik. Världen är full av statistik och information. Frågan är bara hur vi skall kunna ta till oss all denna information utan att gå vilse eller tröttna halvvägs. Om man inte till professionen umgås med statistik så är det inte någon självklarhet att hitta rätt och framför allt tolka rätt.

Idag surrar det av tolkningar av statistik både i sociala medier och på tidningarnas hemsidor. Ofta tolkar folk/politiker statistiken enligt egen åsikt eller så är de inte tillräckligt källkritisk. Hur skall man då som vanlig bondpojk veta vad som är rätt eller fel? Och var skall man söka statistik och vad betyder egentligen de olika termerna och begreppen? Vilka är de stora sammanhangen och vad skall man jämföra med? Viktiga saker i det digitala samhället som är nödvändiga att behärska om man vill bilda sig en egen uppfattning och inte enbart låna öronen åt de som är högljuddast och mest släng i käften. Det är inte alls säkert de har rätt trots sin vältalighet och sitt självsäkra uppträdande.

Dessa frågställningar gjorde att jag fick en idé i tidig otta: varför skulle inte MI (Medborgarinstitutet) kunna ordna en kvällskurs i ämnet nästa år? Jag tror att både företagare, lekmän, kommunpolitiker och vanligt, grovt folk skulle ha nytta av detta. Inte någon avancerad universitetskurs utan anpassad och det grundläggande. Sådant låg jag och tänkte på innan jag steg upp. Borde jag skicka e-post i ärendet till höga vederbörande inom MI?

På det mera praktiska planet kan jag meddela att jag fått all ved under tak som jag tänkt mig. Så nu kan vintern komma när som helst. Eller nej, den kan gott vänta ett par månader till. Till jul! En kall vinter utlovas så få se vad som vankas? Några småfåglar har de senaste dagarna suttit titt som tätt på fönsterbrädan och tittat in när jag suttit vid datorn. Kanske är det ett tecken på att det blir en riktig vinter i år och att de tycker att jag gott kunde sätta upp ett fågelbräde och fylla det med godsaker? En av dem satt och hackade på givaren till min väderstation. En nog så tydlig vink! I bästa fall finns det kanske ett bräde i uthuset? Ett billigt nöjde även för mig.

vedbacken
Så ser det ut på vedbacken just nu: tomt och ödsligt. Men snart börjar jag fylla på igen.
vedlidret
Och så ser det ut i lidret. Räcker gott och väl kommande vinter fast det inte ser ut att vara en så stor hop.

Krig

Denna tid på året är uppvaknandets tid. Snö och kyla försvinner och fram springer grönska, färgprakt och kuttrasju i buskar och snår. Ett liv utan like.

Samtidigt startar också kriget. Kriget mot fåglarna. Idag hade jag min första dust. I ett par dagars tid har jag hört mystiska ljud från skorstenen och i morse hörde jag ett tydligt kvekk. Kajor! Jag gjorde skyndsamt upp eld och fick mina aningar besannade. Inget vidare drag och rök ville sippra ut från spisen. Något stod inte rätt till. Det gick att elda men något fanns definitivt i skorstenen.

Jag klättrade upp på taket och kunde konstatera att det fanns ett hål i gallret som täcker skostenen högst uppe. De rackarna hade tydligen på sätt eller annat fått upp en öppning och passade på att inreda sin nya bostad. De är inte dumma, kajorna!

Snabbt letade jag fram nytt galler och som jag spände fast över hålet så nu är den glädjen slut, för kajorna som trodde sig hittat tidernas lyxvåning. Det lustiga är att när jag började undersöka skorstenen och reparerar gallret kom ett tiotal andra kajor för att titta på och satt i träden runt om och kommenterade. Jag visade långfingret åt dem och flinade skadeglatt åt de mörka marodörerna. Inte konstigt att de är nästan svarta när de håller till i skorstenar.

Nu är det bara att hoppas att de inte hunnit bygga boet alltför stabilt så att sotaren senare i sommar åter kan öppna kanalen med sina verktyg.

Kampen mot fåglarna är dock inte över. Snart kommer svalorna och då börjar de bombardera min bil med vita, frätande laddningar inne i uthuset. Jag funderade lite ikväll vad som borde göras och jag tror mig hittat en lösning som jag skall testa.

Andra fåglar att kriga mot är skarvar men de har ännu inte ställt till förtret för mig personligen. Vackra är dock inte deras boplatser ute på skärgårdens klippor och skär. Dödens rike är det där de håller till. Dock är det förenat med viss fara att göra något åt skarvproblemet. Myndigheter och nitiska tjänstemän uppbackade av politiker som svävar i det blå vill skydda skarven från skyddsjakt trots att skarvarna blivit så många att de utgör ett stort problem för skärgården.

Nå, egentligen är jag fågelvän för det finns också många fina fåglar som i rätt antal utgör en stor tillgång i naturen. Idag såg jag förresten min första sädesärla för säsongen och snart kommer även tofsvipor och lärkor. Då minsann är det nästan sommar!

kajor
Där sitter de nu, herr och fru Kaja. Rätt åt er som försökte invadera min skorsten.

Linslus i sikte

Idag har vi haft strålande, fint väder. Vårsolen lyste från en ganska klarblå himmel och temperaturen har varit njutbar i lä.

Jag tog en spatsertur ned till byn i gummistövlar. Hmm, kan man spatsera i gummistövlar? Jag föreställer mig att en spatsertur görs iklädd i kubbhatt, rutig kostym, Boogie woogieskor och spatserkäpp elegant svingandes. Nå, det som är skrivet, det är skrivet. Jag företog en spatsertur iklädda gummistövlar, vinterjacka och min Barcelona-keps.

Mitt i byn finns en flada. En flada är en havsvik som sakta töms på vatten genom landhöjningen och så småningom blir sumpmark och till slut försvinner den helt. Fladan mitt i byn heter heller inget annat än just Fladan.

Runt denna gick jag och inspekterade vårens framfart. En trana blev störd och flög irriterat vidare under ständigt trumpetande. Andra fåglar var mera beskedliga i sin sång. Kråkorna kraxade och skarvarna svepte förbi i stora flockar som sökandes en ny holme att skita ned. De är inte populära fåglar för de förstör sina boplatser genom sin avföring och äter stora mängder fisk som normalt tillfaller fiskare av olika slag. Skarven har ökat i omfattning de senaste åren men skyddas av byråkrater.

Naturligtvis tog jag en del bilder för att dokumentera vårens framfart lördagen den 11 april 2015. Bl.a. bytte jag objektiv för att zooma in fåglar på iskanten i Bockholms sund. Is finns ännu kvar på sina ställen men sunden är mer eller mindre öppna nu.

På hemvägen gick jag via bystugan och måste då passera träd som välts omkull under vintern. En inte alltför ovanlig syn denna vår. En märklig vinter vi haft. En bild skulle klickas fram och vad mötte mitt öga i kamerans sökare? Jo, en insekt som helt fräckt kryper omkring i synfältet! Jag kollar objektivets framsida men det är rent, inte en kotte syntes till. Åter koll i sökaren och visst finns där en gynnare som klampar omkring helt ogenerat.  Eftersom hen inte finns på utsidan så måste hen finnas på insidan objektivet och visst, när jag tog bort objektivet kunde jag konstatera att jag hade oönskat besök i mitt kamerahus. En liten rackare på max 3 mm surrade omkring på spegeln i kameran. Efter diverse manövrer kunde jag till slut locka ut krabaten och återställa kamerans funktion. Nu håller jag tummarna för att inga ägg lämnades kvar i kamerahuset för annars får jag snart se en film regisserad av Luis Buñuel i min kamera.

Vilket kryp det var vet jag inte men det var i alla fall inte mycket större än en lus. Troligtvis en linslus. Under den kortat tid jag bytte objektiv måste denna inkräktare hunnit smyga sig in i kameran. Våren sjuder av liv!

Fladan 1
En ganska vanlig syn på Fladan denna årstid.
Fladan 3
Vid stranden finns ännu is kvar.
Fladan 4
Skarvar i mängd och massor. Bara EN flock som flög förbi.
Fladan 5
Sakta flyr vintern inför vårens övermakt.