Vem där?

Hotfulla regnmoln hängde bland trädtopparna men jag lyckades ändå genomföra kvällens gräsklippning. Endast några droppar föll på min väna lekamen.

När jag var klar spankulerade jag nöjd omkring på gräsmattan och försökte locka till mig grannens får. Men de är mest upptagna med att äta, äta och åter äta. De gör inget annat än äter av den friska grönskan. – Just då hörde jag en ljus barnastämma någonstans ifrån och blev lite nyfiken. Samtidigt kom sister Jane hem med bil och stannade till i deras infart och började prata med en för mig okänd kvinna med en liten flicka vid handen. En god stund stod de där och konverserade men jag hade inte mage att gå fram och stilla min nyfikenhet.

Jo, kvinnan fick syn på mig och hälsade med ett Hej men det var på avstånd. – Ett snabbt telefonsamtal till sis klargjorde att det var nykomlingar i byn som bodde i radhuset. Flyktingar som av alla ställen i världen hamnat i vår lilla by. Gott så, finns det hjärterum finns de stjärterum. Tyvärr tror jag knappast att de stannar, rotar sig och hittar sin utkomst här, för det hade byn behövt. Jag har varit inne på den tankegången tidigare, att byn skulle behöva fler barnfamiljer. Fint i alla fall att de verkar vilja få kontakt.

På nätet hittade jag ikväll professor Hans Rosling som på ett enkelt sätt i en video förklarar flyktingsituationen i Syrien. I Syrien bor, bodde, 20 miljoner människor. Av dessa har mer än hälften tvingats lämna sina hem, 12 miljoner. De har blivit flyktingar i sitt eget land eller i länder i närheten. 250 000 har lyckats ta sig till Europa. Endast 2 % av Syriens flyktingar finns alltså i Europa. Nu har EU planer på att ta in kvotflyktingar från Syrien som skulle få chansen att nå Europa på ett säkrare sätt. Problemet är att det är en försvinnande liten del som får den möjligheten, endast 20 000 vilket utgör 0,2 % av Syriens flyktingar, en på femhundra. En droppe i havet. Då skall vi betänka att många av dessa 12 miljoner flyr undan sådana bestialiska mördargäng som IS och andra mindre nogräknade grupperingar för vilka mänskliga rättigheter är en struntsak.

Professor Rosling har på ett övertygande och pedagogiskt sätt visat flyktingsituationen, inte bara i Syrien utan även på andra ställen i världen. Man får perspektiv på mänskliga tragedier som annars bara fladdrar förbi i massmedias rubriker.

Tilläggas kan att kvällens bekantskap inte kommer från Syrien för det finns också problem på många andra håll i världen. Vi får skatta oss lyckliga att vi bor där vi bor och att vi också förhoppningsvis har förstånd att hjälp dem som har det svårt. Tyvärr är det sista inte en självklarhet.