Urkult – folket, stämningen
Det är något speciellt med Urkult, jag vet inte vad. Kanske det är platsen? Redan i fjol när jag besökte Näsåker så beslöt jag att återkomma för att uppleva mitt första Urkult detta år. Jag ångrar inte det beslutet och har redan tagit samma beslut för nästa år när Urkult firar 20 år. Då borde det bli något alldeles extra tycker man.
Men det behövs något mer än bara en naturskön plats för att få till den fina stämningen. Det är folket som gör det; de som arrangerar, de som musicerar, de som ger service och de som kommer långväga ifrån för att fira, lyssna, dela med sig, uppleva, älska, drömma, njuta, mingla runt, träffa folk, både nya och gamla bekantskaper. Festen arrangeras av en förening utan vinstkrav (eventuella överskott investeras i nästa festival) och som har stort stöd och hjälp av alla de volontärer som anmäler sig för frivillig tjänst. De ena av mina tältgrannar hade varit med om nästan alla tidigare Urkultar och de jobbade också som volontärer. Vi samtalade en hel del och mannen i familjen var mycket intresserad av Dollar-Hanna och filmen ”Colorado Avenue”, som Lars Sund skrev romanen till; en film som jag tyvärr inte sett.
På andra sidan fanns det en ung familj med en liten gosse som också de var där för första gången. Karlen, som frun kallade sin man, hade dreadlocks, hon undervisade i yoga. Först var de ganska blyga och försiktiga men på slutet pratade vi en del. Gossen var snäll och det var bara vid ett tillfälle som han var lite ledsen, men inte så det störde.
De som jag först fick kontakt med på Sigges Familjecamping var också ett par veteraner som också hade tältet nära mitt. Det var två damer i mogen ålder som hade stort tält och de hade en sådan placering att de såg mycket av det som hände nära toaletterna, tvättbaljan och köksavdelningen. De höll också ett öga på sopsorteringen och kom med goda råd när någon vilsen nykomling inte begrep hur det skulle gå till. Förtjusta och med humor kallade de sig för campingpolisen.
Campingen var annars det som jag funderade mest på innan jag åkte iväg. Skulle jag få bra grannar, skulle det regna, skulle jag kunna sova, skulle tältet rasa ihop? Jag hade ju inte campat på 30-40 år. Allt löste sig till det bästa och jag kunde tryggt lämna tältet när jag gick till festplasten.
Jag besökte Urkult ensam och det var också med vissa farhågor jag gjorde det. Det var dock inga svårigheter att få kontakt med folk och jag såg inte en enda sur min på hela Urkult. Helt fantastiskt. Jag var nog inte den enda som kom ensam. Ensam behövde man inte känna sig, det var bara att sätta sig ned och börja prata med ung som äldre, kvinna som man. Ingen tyckte det var konstigt. Det var som en enda stor familj. Jag läste senare på Facebook om en annan första-gångs-besökare som beskrev Urkult som att komma hem och det jag kan hålla med om. Det var som ett urhem.
Det var inte heller mycket fylla vad jag såg och polisen hade bara gjort fyra ingripande som hade med narkotika att göra. Ordningen var god och alla trivdes.
Det fanns alla slags människor där. Dreadlocks med vida byxor, ungdomar med ringar i öron, näsa, kind. Där fanns vanliga Svenssons, vegetarianer, miljö- och fredsaktivister, diverse hattar och mössor, tatueringar, barfota och gummistövlar, en kostymkille såg jag, musikanter, försäljare, punkare, människor med alternativ livsstil, barnfamiljer. Det fanns för övrigt en hel del barn där och Urkult hade ordnat aktiviter även för dem. Det var inte bara musik att lyssnat till utan det ordnades också kurser och workshops i olika ämnen. Bl.a. kunde man lära sig finsk tango, dansen Lindy hop, kuling och lockrop för kovallning, gå på lina, re design, diskussion om Nämforsen hällristningar m.m. för att inte tala om alla fria och spontana aktiviteter som dök upp både på festivalområdet och på de olika campingarna. På ett sätt påminner Urkult om de Folkfester som fanns i Malmö på 70- och 80-talen som jag var med om.
Jag skulle tro att många av deltagarna röstade på miljöpartiet eller hade vänstersympatier. SD hade däremot inte många sympatisörer utan fick ibland utstå spott och spe därför att tolerans, mångfald och det mångkulturella är några av grundstenarna för hela Urkult och för de flesta som besöker festivalen.
Till sist vill jag dra en händelse jag var med om första morgonen vid församlingshemmet där det serverades frukost. Vi var några som satt och väntade på att de skulle öppna. En ung kvinna spanade in en man med rund hatt i ungefär samma ålder och kom fram för att inleda ett samtal. De började prata och hade uppenbart en del gemensamt tills den unge mannen menade att det vore strategiskt bästa att rösta på Miljöpartiet därför att de kan inneha vågmästarrollen i politiken. Detta hörde en annan man som tydligen ännu inte nyktrat till ordentligt. Han kallade sig socialist och ville mer än gärna diskutera politik i den tidiga morgonen. Han avbröt och försökte få igång en diskussion, något som ingen annan kände sig direkt upplagd för. Jag tyckte mest synd om den unga kvinnan för jag kunde nästan se hennes besvikelse över att tappa kontakten med mannen som hon nyss samtalade med. Faan, måste den där drummeln komma just nu, tror jag hon tänkte. Nåja, det blev ingen längre politisk polemik utan det hela rann ut i sanden till socialistens harm. Vi var nog mest hungriga och frukosten lät sig väl smaka. Det kräver en hel del energi att vara på festival.
Du kanske också gillar
13 kommentarer
Erik Forsling
En hel del av det du beskriver ovan känner jag igen från radiolänken jag skickade som kommentar i förra inlägget. Du har säkerligen inte haft möjlighet att lyssna till den ännu – den är flera timmar lång. Tror dock, som jag redan framhållit, att jag likaledes tror att du skulle ha stort utbyte av den.
Flinade igenkännande åt din sluthistoria; den om ”Socialisten”. Jag känner igen ditt kännande för den unga kvinnan, som nu i mitt resonemang får representera oss alla, som är bekanta med detta fenomen. Mig, dig, han, hon, och hela tredje person. Våra liv är sådana. Allt går som smort, enligt planerna – och allt är trivsamt – men så visar det sig abrupt att det existerar en Gubben i Lådan, uppdykaren. Från ingenstans till fundamental närvaro dyker detta störningsobjekt upp. Det oförutsedda.
Planen, eller händelseförloppet, var klart utstakad/t, och kunde inte misslyckas. Det var ju så bra. Men vem i hela världen kunde förutse en inverterad och destruktiv Deus Ex Machina. Numera förväntar jag mig alltid detta fenomen när tillvaron flyter på lite för smidigt. Fenomenet kan ju översättas till ett flertal livssituationer.
Därför är det lite trist att jag själv glömt bort vem vardagshjälten från en liten episod på Den Mellanstora Fabriken i norra Uppland var. Verkligen tyvärr! Han och jag samtalade, och mot oss – fram till oss – kom en av dessa självutnämnda inbrytare; han vände sig direkt till min vardagshjälte med ett inpass, mitt i en mening från någon av oss – för jag är ju Ingen (mitt signum, och även – namnet som Odysseus använde sig av i sin slipade list under flykten från den bländade cyklopen Polyfemos; så det namnet skäms jag inte över). Men …
Slikt händer ofta i alla våras liv, och jag är van vid det – jag avbryter även själv, inte förnekas det. I det här fallet, när jag trodde att mitt samtal med den andre bryskt var över, rev min vardagshjälte i med:
”JAG PRATAR MED ERIK NU”!
Det var faktiskt en småmärklig syn att höra/se hur den tredje ”jahaade”, tystnade, och sedan liksom fes ihop inför mina ögon. Jag är inte en person som njuter av tillplattningar eller avsnoppanden. I det här fallet var jag dock snubblande nära denna fåfänga! Men fåfänga är ju en av dödssynderna.
Heder åt min samtalspartner, och ”shame on me” som har glömt. Fast, egentligen ser jag lite i andanom en storvuxen, hygglig (men relativt hetsig och frispråkig) person framför mig – med ett smeknamn som härrör från växtriket.
PJN
Ha, ha, fint beskrivet och analyserat! Just detta händer ibland. Man har igång ett samtal eller en aktivitet och så dyker en tredje person upp med sitt och hux flux har det fina som nyss utspelade sig fladdrat bor i oväsentligheter. Att göra omstart är ofta omöjligt.
Sak samma är det med en diskussion när man tycker att man inte fått säga allt som behövdes och som trängde på, innan inriktningen ändras och for iväg åt annat håll.
PJN
Nu har jag lyssnat på P2 Live på Urkult. Mycket bra! Tack Erik, du är den ständiga väktaren för intressanta program.
Maclindhe
Trevligt skildrat i ord o bild, PJ! Blir nästan lite sugen på att åka dit. 🙂
PJN
Tack! – Klart att ni kommer till Urkult nästa sommmar! Torsdagen den sista juli 2014, inte svårt att komma ihåg. Avskräcker tältlivet går det att hyra husbil.
lagottocattleya
Härliga bilder från en fin festival, förstår jag! Man blir allt lite sugen…jag är ju ledig då, troligtvis.
PJN
Då är ju saken klar! Bara att pricka för i almanackan. Urkulttåget går från Stockholm om det skulle passa. Vore faktiskt kul om jag fick med mig några fler nästa sommar. Kandidater finns.
lagottocattleya
Akta dig – vi kanske blir alltför många! Men roligt hade det varit. Många människotyper och enkelt att prata och vara naturligt tillsammans.
PJN
Come on! Plats finns om man är ute i god tid och gillar man inte all musik finns det annat att göra också. Det blir en annorlunda upplevelse, kan jag lova om man kommer med öppet sinne och lämnar blygheten hemma.
lagottocattleya
Jag skriver in det i almanackan i alla fall!
PJN
🙂
Sandra
Låter som en härlig festival med många härliga människor! 🙂 Gillar de där dreadlocksen!
Är det egentligen en festival eller ….camping/marknad?
Kanske blir ett besök nästa sommar. 🙂
PJN
Det är en härlig och underbar tillställning! Egentligen är det en folkfest med världsmusik som huvudtema men har också så mycket annat: flera olika campingplatser, marknadsgata, vacker natur och inte minst människorna själva.
Mera finns att läsa på http://bloggar.aftonbladet.se/rockcubs/author/sofia/page/2/
datum 6 augusti.