Allehanda

Upp ur böljan den blå

Åh, som det regnat idag! Precis hela dagen. En sak hade varit att få sitta inne och mysa vid vedspisen läsandes någon intressant bok. Istället blev det utejobb i regnkläder och gummistövlar. Visserligen inget tungt jobb och det var inte heller långvarigt, 2-3 timmar, men det regnade hela tiden och våt blev jag i skjortkragen och på ryggen när jag inte hade vett att ha huvan uppe hela tiden.

Sister Jane och svåger lyfte idag upp deras segelbåt Bounty från det våta element den befunnit sig i hela sommaren. Jag hade lovat att hjälpa till. Stor kranbil hade hyrts in tillsammans med bekanta som också har segelbåt. De gjorde två flugor på smällen, så att säga. Allt gick fint förutom ett litet missöde som ganska snabbt gick att rätta till. Farligast var att inte halka på strandstenarna och slå sig fördärvad.

När allt var bärgat och båtarna vilade på sina släpvagnar kom sis med kaffekorgen och bjöd på bullar och smörgåsar mitt i regnet. Det gick det också även om en av traktorförarna tyckte att han kanske skulle hoppa över älskat eftermiddagskaffe denna dag. Nåväl, allt går och jag tror alla var nöjda med något värmande i magen efter utfört arbete. – Sommarens första, sista och enda picknick i strilande regn.

Egentligen vet jag inte om jag gjorde så mycket nytta förutom att hålla i snöre; desto mera hade båtägarna att stå i med. Jag frågade dem om allt bestyr och bekymmer med båtarna var värt att utstå för att få segla på sommaren och det var det ingen tvekan om. Själv skulle jag välja en betydligt mindre och mera lätthanterlig båt. Som jag förresten har men som ligger på land, sommar efter sommar. Så stort är mitt båtintresse. Fast visst är det fint att få följa med på en seglats längre eller stäcker på glittrande, vidsträckta fjärdar och hav.

Här tillåter jag mig glida in på ordet stäcker, i sista meningen föregående stycke. Ett inte helt vanligt ord. Dialektord men finns också i SAOB med hänvisningar långt tillbaka i tiden. Flera olika betydelser men jag avser kortare. –  Alla har vi våra intressen.

Här svävar Blue Marlin högt över Hellnäs bro. Nåja, kanske inte riktigt så ändå men ni ser hur mycket det regnar på den röda delen av skrovet? Inga riktigt bra bilder idag eftersom det regnade och jag var där som hjälpkarl och inte som fotograf. Mobilen blev det istället från och till.

Mycket som skall fixas. Här fixeras masten på vagnen. Tyvärr ingen bild på lyftkranen förutom en liten skymt i bakgrunden.

Bounty står i år på min gårdsplan eftersom det är betydligt lättare att få den baxad på plats här än hemma hos sis och svåger. Sist på programmet för dagen stod tvätt av skrovet.

Bounty är en Hallberg Rassy, precis om Blue Marlin. Bounty köptes och seglades från Gävle men verkar också av gröna märket framtill att döma haft anknytning till Västerås. WSS, segelsällskapet där.


stäcker – SOAB

 

 

4 kommentarer

  • Syster Jane d.y.

    Tack P-J för din insats idag, du gjorde nog mera än att hålla i rep. Jag skymtade dej än här och än där, redo att ge en hjälpande hand när det behövdes.
    Ja, det är en hel del jobb med en segelbåt, det måste erkännas, men visst är det en underbar känsla då man hissar seglen och stänger av motorn. Tyvärr blev det inte så mycket segling i år, men om vi lever och har hälsan så är det bara ca 7 – 8 månader så skall båten i sjön på nytt.
    Före det så är det lite mera jobb med båten, vintern är på kommande.

    • Per

      Det var så lite. Annars inget tråkigt jobb utan det var regnet som ställde till det.
      Har jag köpte regnkläder så borde jag också använda dem. Jag har rejäla regnkläder men de kommer sällan till användning eftersom jag ofta kan välja väder för uteaktiviteter. Denna gång bestämde kranbilen att det var dags att dra på mina gula regnkläder.

  • annepauline

    Vilken fin båt! Jag är ingen båtmänniska jag heller, jag tycker bara om att titta på fina båtar. Eller för den delen riktigt gamla eländiga vrak. Då kan jag stå hur länge som helst och fundera på vad allt den båten har varit med om innan den blev vrak. – Stäcker. Det ordet har jag glömt. ”Byxbeinen jir för stäkot.” Haha, bra ord.

    • Per

      Visst är det fina båtar, båda två, släkt som de är. Samtidigt kräver så stora båtar både underhåll och ibland reparationer för att inte tala om kunskap och erfarenhet på sjön. Och varje vår och höst, i och ur sjön. Jag tror också jag nöjer mig med att titta. Man skall vara entusiast för att hålla på med sånt.

      Jo, vissa ord blir nästan bortglömda och så plötsligt dyker de bara upp och vill på pränt. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »