Vårvindar friska, leka och viska

I söndags tog jag en tur till villan för att kolla läget. Vädret var fint och vårvintern stod i givakt. Isarna har fått ta mycket stryk den senaste tiden och idag skall man vara mycket försiktig var man rör sig på isarna. På många ställen har isen fått ge vika för öppet vatten, något som de första svanarna uppkattar. Vid villan kvittrade fåglarna och en frisk sunnan blåste. Riktigt skönt att höra vindens sus i trädtopparna. Något så rogivande, tycker jag. Som om skogens träd vaggade i takt till vindens musik.

En del av vägen dit ut är nu under menföre men på vägen längre ut fanns det ännu is och snö att köra på. Jag brukar följa med isläget vid villan denna tid på året så jag kanske cyklar dit eller t.o.m. tar en rask marsch kommande helg. Allt för motion och frisk luft.

Ett ord dök upp häromdagen i Saltgruvan. Senda, vad är det? Dialekt naturligtvis så mera långväga läsare har kanske svårt att gissa vad detta är? Jo, en senda är ett bryne eller brynsten med vilken man kan vässa skärande verktyg, som t.ex. en kniv. Eller en lie. På dialekt ”vetar” man lien när man vässer den med en senda. Lustigt med dialekten, det är inte alltid man förstår varifrån orden kommer. Som nu denna senda. Varifrån kommer ordet senda, det har ju ingen som helst likhet med bryne eller brynsten. Knappast från finskan heller. De av äldre årgång i Saltgruvan kände till ordet men kunde inte förklara dess ursprung. Ungdomen var det lönlöst att fråga, de hade inte ens hört ordet. Där har vi ett språkligt mysterium, varför heter det senda? Känner ni till ordet eller kanske vet mera om sendan?

villan 2016-03-28
Naturen förändras nu varje dag. Och tiden går fort, knappt så man hinner med. Jag har tyvärr haft en del kvällsjobb denna vecka så jag inte kunnat vara ute så mycket på kvällarna efter jobbet men kommande helg, då!
Annonser

10 thoughts on “Vårvindar friska, leka och viska”

  1. ”Senda” är ett ord som jag helt glömt bort. Men nog vet jag vad det är! Bäst det var i höbärgningstiden hojtade min far: ” Vann ir seendon?” när lien ”slöat” till. Men var ordet kommer ifrån? Ja, säg det.

    Gilla

  2. Hos oss pratade man om ”smeito” och man ”smeita lia” före man skulle slå gräs om lien inte var vass. Eller så vässte man den på ”sliipstein” som drogs för hand..

    Gilla

    1. Där ser man att det förekommer lokala variationer inom dialekten. Smeito är helt okänt för mig men gjorde säkert samma nytta. 😉

      Gilla

  3. Mycket tjusig vårbild. Här har på konungarikets västkust har våren kommit betydligt längre. Idag spanade jag både vitsippor, grodrom och citronfjäril.

    Gilla

    1. Helt förståeligt med tanke på ert betydligt sydligare läge. Jag minns också våren i Skåne som tidig jämfört med vad jag var van vid i Österbotten. Myror har jag i alla fall sett flitiga i min gårdsstack och även fåglarna är flitiga med sina vårbestyr.

      Gilla

  4. Jag har också skrivit om sendon på min blogg, men jag vet inte heller varifrån ordet kommer. Har sökt för att få någon ledtråd, men icke.

    Gilla

    1. Jag var faktiskt in på din blogg och letade men fann ingenting. Felet var att jag skrev senda istället för sendon. Det skulle vara mycket roligt att få reda på ursprunget. Kanske något för Dialektväktarna?

      Gilla

      1. Kollade på Facebook också, där ordet behandlats i öserbottniska dialekter. Men inget om ursprunget. Finns ej heller i SAOB eller i svenska folkmål.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s