En pilgrim på färd i Norrland
Jag har lämnat Urkult! Nu på måndagsmorgonen är jag i Gäddede, nära norska gränsen. Gäddede en söndagkväll i augusti var en rätt tråkig historia. Blåsigt och halvmulet. Knappt en människa på gatan, Storgatan, som jag promenerade rakt fram tills jag fick syn på kyrkan och gjorde en avstickare dit. Där höll en kvinna på att vattna gravar. Inte mycket mera mänsklig aktivitet. Men jag kan tänka mig att vid säsongstopp och fint väder så är det mycket mera folk. Campingen ligger nära hotellet, nära vattnet. Fina solnedgångar kan säkert upplevas här.
Men naturen här är fin. Från mitt hotellfönster har jag utsikt över Kvarnbergsvattnet med fjäll i norr. Sjön, som är ganska stor, ligger bara 30 meter bort.
Hotellet heter Pilgrimshotellet så nu känner jag mig som en pilgrim. Hotellet har en förklaring att för en pilgrim är resan målet. Och visst, det är ett bra sätt att se på min färd men också på själva livet. Jag tror jag skall fortsätta med att vara pilgrim.
Gårdagen bjöd på ännu bättre vyer när jag körde från Näsåker mot Junsele och Hoting. Till att börja med ganska mycket skog men sjöar och mindre vattendrag dök upp med jämna mellanrum. Jag fick vid flera tillfällen orsak att tvärnita och backa tillbaka för att få bilder. Bilder, ja, denna färd är till viss del en fotoresa.
En sak jag lärt mig är att jag ångrar mera det som jag inte gjorde (t.ex. att tvärnita för att få ett fint foto) än det jag gjort. Eller misstaget att inte ta kontakt med människor. Visst har också jag gjort dumheter som jag ångrar och vissa saker kunde hade ha gjorts på annat sätt men det jag ångrar mest är det som jag inte gjorde.
Färden gick via byn Norråker där jag samtalade med en kvinna som kom släpandes på en stor björkruska. Hon bodde inte i byn men hon och hennes man har hus i byn där de tillbringar en del tid. Hon beklagade sig över utflyttning från byn och glesbyggsproblem. Samtidigt var det därför jag passerade byn för det är en by som trots allt gör motstånd och är kreativa. Bl.a. finns i byns butik en fin delikatessavdelning. Inte många människor ”på stan” denna söndagseftermiddag men jag fick i alla fall se byn.
Nästa ställe jag besökte var Hällingsåfallet inte så långt från Gäddede. Ett 40 meter högt vattenfall som forsar vidare genom en 800 m kanjon. Sevärt och vackert med regnbågen som stod över fallet. Definitivt värt ett besök. Vandringsstigen längs kanjonen gick jag inte men vore säkert värt en runda om tid hade funnits. Jag pratade med en ung tysk man som gått runt kanjonen och han rekommenderade en tur. Det är en lagom tur på en, två timmar, beroendes på hur mycket tid man lägger på fotografering eller stilla begrundan inför vildmarkens skönhet.
Jag skriver inte mycket om Urkult nu utan det sparar jag tills jag kommer hem. Det finns massor. Jag vill bara säga att det var underbara dagar om än litet kylslagna nätter. Det kom lite regn på torsdag och några droppar på fredag men lördagen blev riktigt fin. En härlig stämning med bra musik, spontana människor och trevliga möten. Bl.a. hejade jag på en svensk partiledare som besökte festivalen som privatperson. Här fanns alla slags människor, allt från barn till äldre personer långt upp i pensioneringen.
Idag blir det färd över Stekenjokk. Få se vad denna vildmarkstur bjuder på. Bästa att tanka här i Gäddede så att inte soppan tar slut för det lär väl vara långt till någon mack där uppe. I övrigt bjuder jag på lite bilder från igår. Mera lär komma men jag har inte tid med så omfattande bloggande nu när jag är på äventyr.
0 kommentarer
Erik Forsling
Trevligt att du trivs. Ringde till Kära K.- modern till mina tre barn – för ett par dagar sedan, och det visade sig att hon också var på Urkult – stoj och oväsen i bakgrunden, och som så ofta hade hon dåligt med kräm i telefonen. Jag sade till henne att hålla utkik efter dig, så hon kunde överraska dig med en hälsning från mig, öga mot öga; ”Du vet den där finlandssvensken vars blogg jag brukar hänga vid”. Jag har tidigare skickat några länkar till henne vid några tillfällen. Försökte lite taffligt beskriva dig, tja vem vet där i vimlet, men jag glömde hatten.
Hatten dök dock upp i samma veva. Jag tänkte skicka en länk till din blogg till hennes telefon, så hon kunde skåda dig, men hade förträngt att du bytt profilbild – bytt till en där du är oigenkännlig. Bara en kamera och en hatt, och gnuttan av ett par glasögon. Jag lade ner projektet, och utgår från att ni inte träffades. Se där – där missade du kanske ett möte med en stilig kvinna, bara p.g.a. din hatt och din kamera. Sånt är livet.
Glorian har jag valt att tänka bort, men även den har sin plats i denna kommentar, när du beskriver dig som pilgrim, och pilgrimer är vi nog alla – var och en på sitt sätt. Jag tänker än en gång på en bild, en gammal dålig fotostatkopia av en ännu äldre bild – ett träsnitt från medeltiden. Jag vet inte varifrån jag fått den där bilden. Kanske från en bok av Anders Piltz, om inte så associerar jag den definitivt med studier i ide´- och lärdomshistoria. Ibland letar jag efter den, ibland finns den vid min sida, ibland försvinner den igen i mitt katastrofhem. Men nu har jag den inte till hands, får se om den dyker upp när jag återvänder till Tierp – jag tror att jag vet var den finns – och då ska jag skicka en skannad kopia till din e-post. Texten är viktigare än själva bilden, av en krökt gubbe med pilgrimsstav.
En pilgrim har ingen gloria, i själva pilgrimsstadiet, men associationen ligger nära till hands. Res nu försiktigt, så att du inte får en gloria i en annan värld.
PJ
Jag vet inte om jag träffade K, i alla fall gav hon sig inte till känna på sådant sätt att jag kopplat sammanhanget. Men en hel del folk träffade jag, mera därom senare. Jo, hatten är lite kännspak. Ett par damer kände igen mig p.g.a. den och hojtade Hallå PJ.
Oj,då är min pilgrimsstatus i fara p.g.a. av glorian. Eller så är det tankar och idéer som snurrar likt Saturnus ringar.
annepauline
Vilka otroligt vackra bilder du tagit av en otroligt vacker trakt. Visst kan det vara tomt på folk men det är skönt det också.
PJ
Tack, det kommer mera bilder småningom men det kanske dröjer något för jag har massor och åter massor med bilder och film. Jag såg förresten att ett par som skrivit i hotellets gästbok och de tackade för lugn och ro och då menade de inte bara hotellet.
Ellen
Välkommen till min kommun! Visst är det vackert här? Stekenjokkvägen är så vacker, bara att njuta! (Måste rätta dig lite, det heter Hällingsåfallet, med s 😉 )
PJ
Vackert är bara ordet, på många ställen helt fantastiskt! Jag är så nöjd att jag valt denna rutt i år och fått se så mycket fint. Stekenjokk var helt prima även om vägen delvis var dålig pga vägbygge men det kan bara bli bättre nästa år när vägen fått beläggning. Aj, där missade jag i hastigheten, Hällingsåfallet ska det bli!