Allehanda

Stum

I vissa nedförsbackar höll jag lite överhastighet men inget farligt, inom marginalerna skulle jag tro. Men jag styrde också Brunte framåt längs pulsådern i landskapet utan förarbevis i fickan. Det låg hemma i skannern. Tur att inga blåpojkar ville se licensen.

Värre var att jag utövade min olagliga favoritsport i provinshuvudstaden ett par gånger. Jag kunde bara inte låta bli.

Jag tror att jag skrivit om den innan så då låter jag bli att upprepa mig denna gång. En annan som utövade sportsliga aktiviteter mitt på salutorget var en skidlöpare i full mundering med skidor (inte rullskidor) på fötterna. Vi har fortfarande ingen snö, tack och lov, men tydligen går det bra ändå att skida på barmark. Visserligen drattade han omkull med ett brak men det hörde tydligen till. Det handlade nämligen om en inspelning av någon film, reklam eller något annat dylikt.

I köpladans herrtoalett blev jag glatt överraskad. In kom ett par herremän som talade skånska utan minsta tecken på blygsamhet. Jag hade god lust att slänga fram ett: ”ser man på, riktiga skåningar i stan!” men jag lät bli.

Skam till sägandes får jag konstatera att jag inte lever som jag lär. I sista stycket i förr-föregående inlägg frågade jag er läsare när ni sist spontant hälsade på en främling. Nu hade jag en god chans att själv vara social i verkliga livet. Vad gjorde jag? Teg som en mussla och nu sitter jag här med min nesa. –  Herrarna travade ut på samma gång som jag och sedan blev de ståendes utanför glasbutiken och kikade in förbi kassorna. De hade flera kamrater därinne som köpte eldvatten.

Hur som helst så blev jag glad av att höra skånska. När jag först kom till Skåne tyckte jag inte att skånskan var ett vackert språk, liksom danskan. Men jag lärde mig småningom att uppskatta både skånskan och danskan och idag läser och förstår jag det mesta av danska språket, undantaget vissa dialekter. Men det är svårare att tala danska. Däremot kan jag nog kläcka ur mig en och annan ramsa på skånska när jag sätter den sidan till. Det borde jag ha gjort idag.

De första julpynten i Atrium

2 kommentarer

  • Maclindhe

    Ja, det borde du gjort!! De hade säkert uppskattat det. Själv rusade jag i förmiddags glatt vinkande i kapp en helt okänd man med två(!) likadana hundar och dessutom likadan jacka som en bekant. När väl chocken lagt sig såg han trots allt ganska glad ut! 😉

    • Chorizo

      Det är ju sånt som man ångrar efteråt, att man inte bara så där hojtar till ett hej eller nåt. Att man ibland är så trög.

      Då får man väl säga att du klarat av veckans ranson av ”hälsa på en främling” 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »