Från karaprat till feminism

Att åka till Kaffestugan för torsdagslunch är kort men vad fick mig att köra 100 km tor för att höra en föreläsning om feminism?

Som för tillfället varande friherre har jag möjlighet att delta i torsdagslunchen på Kaffestugan i Oravais. Vi är några få herrar från byn som brukar äta lunch där en gång i veckan. Förutom god mat till vettigt pris så blir det en stund av karaprat och i bästa fall hittas också någon av de yrkesverksamma som intar sin lunch där och därmed kan vi utbyta tankar och aktualiteter.

Vad är då karaprat (samtal män emellan)? Det handlar mest om byggande, skog, fiske, folk och fä, arbete, bilar och maskiner. Sällan om miljö (undantaget skarvarnas framfart), politik, kultur, mjuka värden och absolut inte om feminism.

På kvällssidan åkte jag till Vasa för att höra Peppe Öhmans föredrag om feminism; ett föredrag i Vasabladets serie föreläsningar med anledning av tidningens 160 års-firande. Min niece Stina hade omtänksamt reserverat plats för mig vid sin sida. Så jag slapp känna mig som en udda fågel bland alla kvinnor. För det var mest kvinnor som besökte Åbo Akademi stora sal denna kväll även om manfolk här och där kunde skymtas.

Peppe Öhman är en finlandssvensk författare, feminist och journalist, bosatt i LA Kalifornien. Senast aktuell med sin nya bok ”Livet och patriarkatet”. Jag har inte ännu läst boken och jag har inte eller noggrant följt hennes blogg ”Livet & LA” men ett par artiklar i Vasabladet fick mig intresserad.

Det som jag fick med mig hem var budskapet att jämställdhet mellan könen tillhör de mänskliga rättigheterna och att feminism inte är till för att hata männen utan för att bearbeta de strukturer i samhället som upprätthåller mannens norm och dominans. Just detta med strukturer är svårt att förstå för vi är alla uppvuxna i detta och hemmablinda, män som kvinnor. Uppriktigt sagt förstår jag det inte helt ännu varför jag var på plats för att få mera information och kanske en liten aha-upplevelse. Aha-upplevelsen uteblev för mycket av det som framkom var mig redan känt i en eller annan form men just detta med att jämställdhet är en mänsklig rättighet var en ny tanke för mig. Redan i paragraf 1 och 2 omtalas detta i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Föredraget var ändå givande med många berättelser och exempel på hur det kan gå till i det dagliga livet. Glädjande var också att flera unga, kvinnliga gymnasister modigt ställde frågor och förde fram resonemang i frågestunden efter föredraget. Själv var jag inte lika modig att ställa frågan jag hade på tungan om att ytterligare belysa feminismens roll som motkraft till det allt mera råa klimat som förekommer i debatter, i politiken och på sociala medier när det gäller jämställdhet, främlingsfientlighet, rasism och miljötänkande. Eller som moteld när högerextrem och populistisk propaganda alltmer förgiftar samhället. För i den populistiska och högerextrema världen finns mycket liten plats för feminism och jämställdhet och där är mannens överhöghet en självklarhet.

Peppe talade varmt för Facebookgruppen #jagärhär som är till för att bemöta hat, lögn och fördomar på Facebook. Där kan vi alla gå in och tillsammans motverka, argumentera eller bara gilla vad andra skrivit. Själv är jag med i denna grupp och drar mitt lilla strå till stacken genom att främst gilla.

På väg hem var jag nära att krocka med två älgar men jag hann bromsa i tid. Detta styrde dock inte mina tankar bort från hur det kommer sig att jag som äldre man intresserar mig för jämställdhet och feminism. Jag kan inte annat säga än att jag ser feminismen som ett av verktygen för att motverka den katastrofala utveckling som sker i dagens Finland och internationellt. Valet av Donald Trump är bara ett exempel som också kom upp till diskussion.

Något annat är Urkult som är den festival som menar allvar med att ha en jämställd fördelning mellan män och kvinnor på scen. T.ex. år 2015 hade Urkult 30 % män och 60 % kvinnor (10 % mixade) i akter.  Ifjol var det också en bra fördelning mellan könen även om jag inte har siffrorna nu. Att Urkult påverkat mig starkt kan ingen läsare av denna blogg ha undgått. Där har jag träffat människor som är jämställda och frisinnade, inte bara på pappret. Konceptet för Urkult främjar jämställdhet, frihet och respekt för varandra.

Musikvalet på Urkult har också gjort att jag fått upp ögonen för artister som t.ex. Maxida Märak, Silvana Imam, Sara Parkman och Sofia Jannok, feminister och aktivister. Silvana Imam och Sofia Jannok har ännu inte spelat på Urkult men finns högt uppe på min önskelista tillsammans med Lale även om hon spelade 2012 på Urkult.

Så länge man älskar är man ung sa något klokhuvud. Jag vill fylla på med: Så länge man är nyfiken är man ung. Nyfiken på t.ex. feminism.

Silvana Imam som sommarpratare 2016 

Maxida Märak som sommarpratare 2015