Att cykla för brinn kära livet

Alla borde någon gång i livet stiga utanför comfort zonen och utmana sig själv. Känna att nu hoppar jag och tro att jag packat fallskärmen rätt. Utmaningen kan vara nästan vad som helst, det behöver inte vara fallskärmshoppning. Lika gärna kan det vara att hålla tal inför en samling främmande människor, resa ensam långt bort eller säga ”jag älskar dig”. Elddopet är högst individuellt. Eller så cyklar man till Paris.

Idag startade Team Rynkeby God Morgon Vasa från just salutorget i Vasa med målet att cykla till Paris. Jag har ett par bekanta som cyklar i denna tappra skara på 34 cyklister från Vasa med omnejd och jag ville se dem starta och sedan kunna följa truppens framfart på Internet.

Team Rynkeby God Morgon är ett antal lag från Norden som cyklar för att samla in pengar till svårt sjuka barn. (Därav rubriken på inlägget) Samtidigt är det en personlig utmaning att förbereda sig med tuff träning, kunna fungera i laget, tro på sig själv och när det känns som jobbigast ändå ha krafter och motivation att fortsätta. För det kommer säkert stunder när deltagarna tänker: vad gör jag här? Vad jag förstår så är det helt vanliga människor som med varierande kondition och erfarenheter av cykling som tillsammans tränar och genomför detta lopp.

I år startar 1900 cyklister i 48 lag från alla de nordiska länderna och går i mål i Paris den sjunde juli. Cykelloppet kommer ursprungligen från Danmark där det startades av sju anställda på en juicefabrik som ville cykla till Paris för att se målgången av Tour de France. Sedan har det bara växt.

Team Rynkeby God Morgon Vasa (TRGMV) startade idag (26.6) klockan tolv och övernattar i natt i Nummijärvi i södra Österbotten för första gången tillsammans i själva loppet. Sedan fortsätter färden till Helsingfors där de tar båten till Travemünde i Tyskland tillsammans med övriga finska lag (totalt 7 lag) för fortsatt cykling på kontinenten. Det är bara önska dem lycka till och hoppas att inte strapatserna blir för svåra eller det händer någon olycka.


Team Rynkeby God Morgon – Finland

Team Rynkeby God Morgon –  Sverige

Live GPS Tracking – följ lagen i realtid

Åkdonen på rad väntandes på sina ryttare. Lagkaptenen på väg upp på scen.

Lagkapten Jari Lemberg har fattat rodret, jag menar mikrofonen

Här står visst en bekant och verkar vara väldigt uppåt. Två av följebilarna fanns på torget.

Här en annan bekant (i mitten) som verkar väldigt glad och redo.

Det drar ihop sig – kanske spänd förväntan?

Så släpper de snart kontakten med stadens torg och flyttar fötterna till pedalerna. Här skall minsann cyklas!

Och där försvinner de på sin färd mot Paris.

Annonser

Det var spökets fel!

Är huvudet dumt får kroppen lida. Är huvudet dumt två gånger får kroppen lida dubbelt så mycket.

Sistlidna natt, just en stund innan halv sex hade jag en dröm.

Jag drömde att jag befann mig på torget i Vasa. Jag mötte ett gäng som frågade om jag sett ett spöke.  Jo visst, svarade jag. Där inne i en bar finns det, sa jag. Vi tittade in genom att trycka näsorna mot fönsterrutan för att spana in spöket. Just då kom en stor, tjock man (spöket), som såg ut som en enda stor ballong, bakifrån och lyfte upp mig från marken. Jag blev alldeles ilsken och började sparka. Jag missade men det gjorde ändå ont i foten. Jag sparkade en gång till och nu gjorde det riktigt ont, samtidigt som jag vaknade med en ömmande stortå på höger fot. Jag hade med kraft sparkat rakt in i väggen invid sängen, inte bara en gång utan två! Inte konstigt att jag hade en värkande stortå på höger fot i ottan och knappt kunde gå.

Det blev dock bättre under morgonen och mitt på dagen beslöt jag att gå till postlådan mitt i byn. Kanske en bit till, tänkte jag.

Det var mitt andra dumma drag denna dag och denna gång medvetet. Ju längre jag gick desto sämre blev foten. Ibland högg det till som en kniv. Jag kom mig hem men tänkte, hur dum få man vara?

Jag borde naturligtvis stannat hemma och kurerat stortån idag, och kanske imorgon, istället för att gå en tur i det soliga vädret.

Vid nyår avgav jag inget nyårslöfte men jag har som avsikt att motionera mera och skaffa bättre kondition. Jag läste nämligen en artikel i tidningen Land om hur nyttigt det är att motionera minst en halvtimme varje dag, helst mera. Jag har en app i telefonen som mäter sträckan plus en del annat. Enkelt sedan att skriva upp bedriften i en tabell som visar hur jag lyckas med min intention. Det var kanske detta som fick mig ut idag? Jag borde inte ha varit så ivrig utan väntat en dag eller två men jag kände sådan motivation och lust att jag bara vill få ytterligare några kilometer till månadsresultatet.

Med detta vill jag ha sagt att även om man har ett mål eller ett nyårslöfte så måste man få avvika från det utstakade spåret om så krävs. Visst kan det vara svårt att komma igång igen men har man antecknat så att man ser svart på vitt hur det går så tror jag att det är lättare.

Detta med att fästa saker och ting på papper är viktigt, tror jag. Det må sedan vara allt från vedarbete till motion eller något annat. Ser man kurvan plana ut så får man en kick att nej, inte ger jag tappt nu! En lite bit till idag och nya siffror på framgång syns även om de är små, imorgon blir det lite mera.

Något ytterligare jag har som mål, inte nyårslöfte, detta år är att läsa en bok till av Torgny Lindgren, cykla Botniarundan, men inte på den officiella dagen utan en dag någon gång kommande sommar när vädret är fint och temperaturen lagom. Kanske också göra ett par resor ut i Europa eller någonstans. Varför inte sjösätta min roddbåt som legat på land i åratal och fiska med nät. Rökt abborre är ju gott! Oj, oj, hur skall jag hinna med allt, friherre som jag är!

Nu sitter jag här med stickningar i min tå men måtte det ändå inte ge med sig kanske redan imorgon. Jag tror inte något är brutet utan det är nog bara en stukning. Kommande natt måste jag ta det lugnt i drömmarnas värld och inte sparka på spöken!


10 000 steg om dagen – så påverkas din kropp  

Titta där kommer snöplogen! Idag var den ute för att skrapa vägen så att det inte uppstår lika spårigt väglag som ifjol. Folkets ilska ifjol fick väl herrarna att skjuta till lite mera pengar? Ganska bra väglag i år, vill jag påstå.

Från smörgåstårta till katastrof

Ha, ha, sistlidna natt drömde jag en konstig dröm. En smörgåstårta, Donald Trump och cykling var ingredienserna.

Jag var på något konstigt ställe, som en stor restaurang, men med bara ett stort bord i mitten. Där hade ett celebert sällskap ätit smörgåstårta, möjligen hade jag varit med om att göra tårtan. Jag hade dock inte smakat smörgåstårtan och därför skulle jag göra en egen som bara jag fick äta.

Jag byggde upp smörgåstårtan av brödskivor och kokt potatis runt bordets kanter, det blev alltså en jättestor smörgåstårta. Över potatisarna hällde jag en massa laxröra och andra godsaker. Sist skulle jag dekorera med skivad rökt korv av bästa sort. Det var då Trumpen och hans yngste son dök upp. Sonen såg ut att vara sugen på min tårta men nej, det var bara jag som skulle få äta den.

Trumpen berömde tårtan och övergick därefter till att berätta vilken duktig cyklist han är. I sann Trump-anda skröt han allt värrigare om sina tidigare och kommande bedrifter även om jag ställde mig skeptisk till det mesta. Jo då, ingen var så duktig cyklist som han men han kunde inte namnge ett enda cykellopp som han vunnit, eller ens deltagit i.

Här blev han avbruten därför att jag skulle visa någonting på en stor karta. Vad vet jag inte, kanske vägen till en bättre värld? Det skulle han i alla fall behöva.

Tja, vad skall man säga om Trumps bravader sedan han tillträdde som president för kanske världens mäktigaste nation? Han har minsann inte legat på latsidan med att få fart på sin politik men han har knappast vuxit till statsman under dessa två veckor som han härjat i Vita Huset. Maken till narr, i klass med Kim Jong-Un, får man leta efter och få politiker har på så kort tid givit upphov till så många skämt och nidbilder. Och med rätta, han har sig själv att skylla. En uppblåst elefant som kommer att göra sig till ovän med allt och alla, undantaget extremhögern och förlorarna som med bitterhet applåderar varje steg mot katastrofen.

När får vi den första politiska fången och vem blir den första asylsökande från USA under Donald Trumps styre? Med den skara rådgivare som finns runt Trumpen och hans impulsivitet kan vad som helst hända.

Så galet man kan drömma, så galen verkligheten är.

2017-01-24-002
Alternativ bild av verkligheten

Storhopen och så vanligt folk

Jag höll på att glömma söndagens stora begivenhet när Botniacykling susade genom byn. Vädret var det allra bästa och jag misstänker att en och annan fick kämpa med värmen. En motorcykelpolis körde först och han hälsade, storhopen som kom efter hade inte tid med sådana banaliteter. Hälsa kan man göra i graven tänkte de nog, här gäller det att komma först. Nåja, alla har vi våra intressen och naturligtvis ville de göra så bra som möjligt från sig efter all träning de genomfört.

Som tur var kom motionscyklisterna senare och de var roligare och i vissa fall mera språksamma eller presterade i alla fall pust och stön i backen hos oss. De var liksom mera mänskliga. Duktiga var de alla cyklister som genomförde loppet. Även de som kom sist för det var strongt gjort att kämpa på och inte ge upp. Enbart det är en seger.

Själv tog jag en hel del bilder som jag lade upp på Flickr. Jag tänkte att kanske folk skulle vara intresserade av en och annan cykelbild på sig själv. Om det var uppskattat eller ej vet jag inte för det är bara en som hörde av sig och där kunde jag inte hjälpa för bilden blev oskarp.

polis
Först kom polisen. Han eller hon hade nog en lätt körning. Rena söndagsjobbet.
storhopen
Sedan kom storhopen; jag menar cyklisterna och inte min granne fåraherdens rishop i bakgrunden. Både hoparna lär alstra värme om än på skilda sätt.

Balans fordras både för cykel och sten

Jag gjorde mig till idag och plockade fram cykeln, kollade att cykeldatorn fungerade och begav mig ut på vårens första tur. Stora planer hade jag, nämligen att cykla runt till alla hamnarna samt till begravningsplatsen. Rätt snart kom jag på att det var en bitande kall vind trots att det inte blåste mycket. Tur att jag hade långkalsonger och stickad mössa på huvudet. Ja, långkalsongerna hade jag inte på huvudet utan på apostlahästarna.

Det blev ingen långcykling idag utan jag återvände hem och väntar tills det blir lite varmare. Istället sadlade jag Brunte och körde iväg till villan. Där låg ännu istäcket men vid sund och vid strömt vatten hade isen fått ge sig. Tranor trumpetade i alla vädersträck, svanar låg i dussintal söder om byn och några skarvar siktades, de som inte är så välkomna av infödingarna i våra trakter. De skitar ned någonting fruktansvärt, äter mängder med fisk, inklusive de som planteras ut och vackra är de inte heller.

Jag har tidigare om åren sysslat lite med stenbalansering i enkelt utförande lite här och var. Små torn av sten som stått kortare eller längre tid. Vissa i flera år medan andra har trillat så fort jag vänt ryggen till. Idag kunde jag konstatera att även andra har hakat på och vid åtminstone tre ställen längs med villavägen såg jag stenbalanser som inte jag har gjort. Kul! Det första var vid vägbommen. En sten verkade ha ramlat av så den lyfte jag på och så var tornet åter komplett.

Detta är enkla försök, de riktiga konstnärerna gör helt otroliga balanser som om tyngdlagen inte alls finns. Kort har jag träffat en av dessa magiker, Michael Grab från Canada. På hans hemsida Gravity Glue visas hans konst, för konst är det. Inte bara själva tekniken utan också kreativitet och motivval, val av plats och tidpunkt är viktiga inslag i denna verksamhet. Tålamod måste man ha, speciellt om det gäller lite svårare balanseringarna. En och annan sten lär jag balansera i sommar och cykling blir det också helt säkert mera av. Båda grenarna ger ro i själen och frid i sinnet.

stenbalans Skaget
Stenbalans av okänd. Kanske det är just detta som är det intressanta: att någon varit här och lämnat ett tecken, kanske ett budskap som ingen kan tolka.

Cykling och segling

Dagen inleddes sittandes på en stol. Vi väntade på en hop galningar som per cykel skulle avverka ett icke föraktligt antal kilometer, 67 eller 106. 10-nde Botnialoppet på cykel gick av stapeln. Svåger med kryckor var den som hejade mest på de tappra velocipedryttarna medan undertecknad skötte kameran.

De första som kom hade enbart tunnelseende vilket gjorde att de inte med minsta min uppmärksammade de friska heja-rop som hördes på backen. Fort-fort och ännu fortare gick pedalerna i backen. Tävling, tävling. I detta skeda av loppet kan man gott spara stämbanden.

Småningom kom de mera sansade deltagarna i loppet och man kunde nu höra både glada tillrop och ett och annat stön. De flesta verkade rätt pigga eftersom solen lyste med sin frånvaro. Motionärerna är utan tvekan favoriter på denna backe. De bjöd på både svett och humor. Några klagade på backarna i byn men själv upplever jag dem som små.

Det började komma regnstänk och rädd om frisyren sökte jag mig inomhus. Det var då nästa evenemang för dagen pockade på uppmärksamhet, Monäs-rodden.

Jag skall inte trötta med ett reportage om rodden och seglandet. Men där fanns en hamn, bryggor, båtar, marknad, soppkök och ponnyridning. Och naturligtvis en mängd allmogebåtar som väntade på start i det lite småregniga vädret. ”The Mamas” bjöd på rockmusik och laxsoppan skulle naturligtvis avnjutas.

Jag fann en plats i tältet när jag skulle äta laxsoppan. Lagom trångt. En mama med barnvagn anhöll hövligt om parkeringsplats vid mitt bord som jag medgav. Med reservation för att babyn inte skrek. Nejdå, ungen höll sig mestadels lugn och mamman var ovanligt frimodig och språksam. Familjen samlades och åt soppan med till synes välbehag.

Speakern underhöll och berättade bl.a. om sina äventyr på FB. Han hade haft svårt att registera sin fru som partner. Något som han fick skippa. Istället gav han en kram åt den kvinna som FB envisades med att utse som fru.

Dagen var lyckad och som avlutning fick jag motionera grannens hund. De var på bröllop och hundstackarn behövde en tur i byn.

I väntan på sjösättning