Print i postlådan

Nu är det äntligen vår, för nu har jag bytt till sommardäck! Sen? Vet jag inte för våren är också sen och senaste vecka har jag inte kört runt. Men jobbigt var det och jag fick gå in och vila mellan varje däck. Det behövdes ingen kraftansträngning alls för att jag skulle börja flåsa och hosta. Och svetten rann. Få se hur det går imorgon när jag åter skall börja jobba efter min lilla ”semester”?

Klockspelet har jag också hängt ut på farstubron så nu får vinden åter ge mig lite egenkomponerad musik. Fina toner höras över backen. Bells of paradise.

Vittjade också postlådan idag och vad fann jag där om inte ett paket med en A4-print från min favoritbloggerska Jonna Jinton. Den fick jag som pris för bra motivation för just denna print. Eller rättare sagt tröstpris för huvudpriset vann jag inte. Men det gör inget för bilden är fin ändå och kommer snart att hänga på väggen sedan jag hittat en lämplig ram.

Vad dölja sig bakom snöret det knutna?

För att se bilden jag får ber jag er ta en titt i hennes webshop! Där kan ni hitta denna som jag fick och många andra, den finare än den andra. Photoprints

Eller varför inte slå på stort och välja en fototapet ur hennes samling?

Annonser

4 thoughts on “Print i postlådan”

  1. Ja minsann – vem har inte varit sen med däckbyten, men det behöver jag inte bekymra mig om i år. Min Lillbil har av ekonomiska skäl stått avställd på parkeringen i snart ett år. Och godkända sommardäck är monterade. Ramlar oförhappandes miljonbeloppen in är det bara att besöka en lokal med kunnig, och gärna någe´sånär ärlig personal (men var finner man slika i bilvärlden?); skatt och besiktningskostnader tillkommer som grädde på verkstadskostnaderna. Men vaffan – jag har ju en juste cykel.

    Klockspel tycker jag mycket om att lyssna till, improviserad njutning skapad av naturen själv, men jag har aldrig ägt något eget, jag har tjuvlyssnat till andras. Tack för det mina okända välgörare. Metallrör är lika harmoniska som den asiatiska bambun. Kanske borde jag konstruera en egen modell – den skulle nog bli bisarr. Inte som AC/DC:s ”Hell´s Bells”, kanske lite som Karlheinz Stockhausen. Men full av disharmonier i en disharmonisk värld. Och vem vet, kanske skulle konstruktionen bli njutbar att lyssna till. Disharmonier är sällan fel – faktiskt.

    Gilla

    1. Bilen är en dyr historia, helst hade jag varit utan men det går inte med tanke på var jag bor.
      Klockspel, eller vindspel, är något av det bästa och mest rogivande ett hem kan ha.
      Vem vet, kanske du har ett nytt kall framför dig, vindspelsfabrikör?

      Gilla

  2. Grattis till Jonnas fina bild! Har länge funderat på att köpa något från henne. Den som du fick är en favorit!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s