Exploderande scenshow eller beskära körsbärsträdet?

I förra inlägget kom jag till slutsatsen att bäst är att inte känna sig pressad till att skriva varje dag eller att komma med briljanta skriverier och fantastiska bilder på löpande band. Ta det som kommer och pausa när så känns. Jag skriver blogg för att det är roligt och det får ta den tid det tar.

Jag tittade dokumentären om Avicii (Tim Berglind) och det hektiska liv han levde med ständig press att vara på topp, få folk att trivas och dansa loss tills böxera sprack.  Ny musik, nya idéer och hela cirkusen kring honom. Visst levde han på sätt och vis ett drömliv med all uppmärksamhet, pengar och hålligång men det hade sitt pris. Var han lycklig, åtminstone tidvis, kanske, vad vet jag, men han kunde inte ha varit lycklig när han nyligen gick bort.

I dokumentären visade han tydliga tecken på stress och nervositet mellan allt det euforiska. Han ansåg sig blyg och introvert; borde han ha levt ett liv utanför rampljuset? Hans hälsa fick ta mycket stryk och vad vet vi vad han innerst inne kände trots att han sysslade med det älskade mest, musiken.

Trots att jag inte lyssnar speciellt mycket på den typ av musik som han gjorde så kan jag inte annat säga att han var en mästare på att göra hitlåtar och helgjutna album. En låt kunde börja hur bra som helst och sedan bara ökar och ökar den i intensitet och glöd. Så är många av hans låtar, de håller vad de lovar i inledningen. Kanske därför han blev så populär?

Jag söker ständigt nya låtar på Spotify till min årslista. Det är en blandning av världsmusik, folkmusik, lite gamla godingar och nytänk. Mera sällan musik från topplistorna.

Det som ofta slår mig är hur många låtar börjar hur bra som helst med rätt intro, spännande melodi och takt, kanske någon effekt men 10 sekunder, en halv minut eller en bit in i låten så går luften ur och jag tappar fullständigt intresset. Det kan vara en röst som fullständigt spolierar en lovande inledning eller så tar arrangemanget en annan väg än jag kan uppskatta. Låten höll inte längre än en kort liten stund, så besviken jag blev. Snabbt klicka vidare. Trots det brukar jag ändå för det mesta få ihop några låtar till min lista om jag sitter en stund eller kväll och söker. Fast ibland går jag tomhänt ur jakten.

Vill ni provlyssna på min WM2018 så finns den här:

Kör shuffle!

Kanske Tim Bergling levt längre och varit lyckligare om han likt mig ikväll sysslat med lite trädgårdarbete? Inte för att jag är någon med jord under naglarna eller gillar att påta bland grönsaker och blomster men jag var så illa tvungen.

Dels hade den myckna snön knäckt några grenar i körsbärsbusken och den behövde en rejäl hyfsning, hoppas den överlever, dels grävde jag bort en blombänk som salig moder en gång i tiden planterat. Hon gillade att odla och påta, jag har zero intresse för sådant och har inte skött den. Där växte mest ogräs. Nu blev den lättskött gräsmatta.

Nåja, rätt nöjd var jag ändå att jag fått uträttat något på gårdstunet ikväll och gick sedan om kring och beundrade mina små bedrifter och planerade följande aktioner. Lyssnade på fåglarna som sjöng allt värrigare och insöp den friska kvällsluften, världsbäst som den lär vara. Min granne kom över och hängde vid stängslet en stund och vi språkades vid. – Just detta att få koppla av, ta det lugnt och få utbyta några tankar i den fina vårkvällen efter nyttigheter har utförts.

Kanske det är det lyckan i motsats till världens sus och dus? Vad vet jag, inte var jag då olycklig i alla fall.

Vilken är din ultimata låt, den som håller från början till slut? Någon av Avicii eller skall det vara fiol?

Bort med ogräset, fram med kortklippt!

Den har sett sina bästa dagar och verkar lite hålögd men gladde ändå idag en strövande fotograf.

Annonser

2 reaktioner till “Exploderande scenshow eller beskära körsbärsträdet?”

  1. Jag är totalt fascinerad av bilder på gamla bil- traktor- och båtvrak. Eller för den delen av att se dem på riktigt. Vem har ägt dem, var har de blivit använda och så vidare och så vidare. Så nu sitter jag här i djup begrundan över bilden på traktorn. Är det månne en Fordson Major? – Egentligen borde jag väl ha skrivit något om Tim Bergling. Stackars pojke. Någon borde ha kunnat hjälpa honom innan det var för sent, plockat bort honom från den galna karusellen han hamnat i. Men de flesta runt honom verkade bara ha pengar, pengar i huvudet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s