Planering inför sommaren

Så är vi framme vid valborgsmässoafton 2018, eller vappen som de säger här i Finland, en benämning som jag inte är helt bekväm med. Valborgsmässoafton använder jag. Inga brasor i våra trakter, det klarar vi av redan vid påsk men jag vet att valborgsmässoaftonen firas med eldar på många ställen i Norden. Bl.a. i närliggande Umeå.

Sister Jane & comp. bjöd på grillat denna kväll och jag hade med mig en liter vin som vi delade på. Gott både det tuggade och det flytande!

Det är hög tid att planera inför kommande sommar. Vi har alla våra önskemål och förhoppningar inför sommaren. Små som stora planer. Det är dags att göra slag i saken. Planera och boka.

Maj verkar bli en intensiv månad. Dels händer det mycket i naturen och gård och gårdstun skall ställas i ordning. De första besöken till villan (sommarstugan) skall göras och helt visst väntar där en del målningsjobb.  Lite skogsarbete pockar också på och snart blir det en tripp söderut.

Det verkligt stora äventyret är körningen av en gammal bil från Pajala till Skåne. Bilen är en Peugeot 1982 års modell, om jag minns rätt, köparen är en kusin. I ett svagt ögonblick lovade jag att köra ned bilen, en sträcka på närmare 1700 km, men jag ser samtidigt fram emot denna resa. Ett litet äventyr som förhoppningsvis slutar gott men som också kan hysa överraskningar. Vi får återkomma i maj.

Annat som skymtar vid horisonten är midsommar som jag har en stark önskan att tillbringa vid Fatmomakke i Vilhelmina kommun. Lite osäkert för en midsommar vid Holmön på andra sidan Kvarken är också lockande.

Juli är en verkligt busy månad. Maxmodansen i slutet av juni och följande dag (30.6) går Postrodden av stapeln. Vecka 28 är det Kaustbyfestivalen och samma veckoslut (14–15.7) firas Skärifestivalen i Bergö, något nytt och spännande för mig.

Visst ja, samma veckoslut firar vi byadagen i Oxkangar, 15 juli 14.00. Inte att förglömma. Få se vem som kommer att framföra musikalisk underhållning där? Kommer grillkorven att smaka lika bra som tidigare och vem kommer man att träffa för att byta några ord med eller varför inte en hel kvart?

Vecka 30 är det Jakobsdagar i Jakobstad, en tillställning som brukar bjuda på mångahanda aktiviter och musikaliska upplevelser.  Veckoslutet 27 – 29.7 firas det också Visfestival på Holmön, ett alternativ till midsommarfirandet där. Vi får se vad det blir av det hela.

Vecka 31, första helgen i augusti sker så sommarens stora händelse, Urkult! 2-4 augusti i Näsåker; som jag längtar dit! Artisterna som kommer att spela där fylls på vart efter och idag kom en ny laddning med Partiet som kanske det mest framträdande. Ett trettiotal band/artister kommer att spela tillsammans med alla andra aktiviteter som bjuds, inte minst för barnen, samt alla härliga människor som möts, bäddar för sommarens utlitmata händelse.

Därmed inte slut på sommaren! 17 – 18 augusti har vi Juthbackamarknaden i Nykarleby och i slutet av samma månad, augusti, infinner sig villaavslutningen (stugsisten).

Säkert har jag missat en hel del men detta är något som nu är i planeringsskedet hos mig. En hel del kommer att gå i uppfyllelse, annat kommer att ramla av kärran.

Vad gillar ni min lista av aktiviteter för sommaren, något för er? Hur har ni planerat sommaren och semestern? Har ni fler fina tillfällen som kan förgylla sommaren som jag inte är medveten om, i Österbotten eller mellersta Norrland? Hör gärna av er, skriv kommentar; denna sommar måste bli underbar och het med fint väder och många härliga upplevelser!


Pajala 

Fatmomakke kyrkstad 

Visfestivalen på Holmön 

Skärifolk – Bergö

Jakobsdagar 

Kaustinen Folk Music Festival 

Urkult   Kolla artisterna!

Juthbackamarknaden 

 

De första vackra blommorna på mitt gårdstun!

Edit! Jag måste fylla på med en video från Urkult 2012 när Partiet gjorde besök där på gräsplan utanför kyrkan. Officiellt spelade de första gången på festivalen 2014.

Annonser

Telia.fi och deras urusla svenska hemsida

Jag läste i dagens Vasabladet (28.4) att Telias chef i Finland, norrmannen Stein-Erik Vellan, har varit på besök i Vasa. Gott så, viktigt att också högdjuren intresserar sig för vår landsända.

Artikeln handlar till stor del om teknik, företaget och Stein-Erik som person. Bl.a. har han spelat 50 landskamper för norska basketlandslaget, två meter lång som han är.

Han trivs i Finland men har svårt med finska språket något som inte förvånar, endast två år som han jobbat för Telia/Sonera. Därför kändes det trevligt för honom att kommunicera på norsk-svenska i Vasa.

Det var här som tanken slog mig, hur förhåller han sig till den hemsida Telia i Finland har? På finska är den väl helt ok, vad vet jag som inte är någon överdängare på finska, men hur är den på svenska? Är han helt nöjd med Telia.fi:s hemsida? Själv anser jag att den har en urusel version på svenska och är mycket begränsad vad gäller användandet på svenska.

Jag kände mig föranlåten att skriva en kommentar till artikeln för att belysa problemet med Telias hemsidas dåliga service för oss svenskspråkiga i Finland. Telia är inte ensam om denna fadäs. Många riskomfattande företag i Finland har en dålig eller t.o.m. mycket dålig information och hemsida på Internet för oss svenskspråkiga. Inte sällan saknas den helt, t.ex. inom charterbranschen.

Jag skrev följande kommentar till Vasabladets artikel på nätet:

”Så bra att Stein-Erik Vellan får bruk för sin norsk-svenska i Vasa! Lika enkelt är det inte om han går in på telia.fi och försöker få lite svensk information, där blir han ståendes. Visserligen möts man av ett uppmuntrande ”Oroa dig inte, det går bra!” men mycket mera än så blir det inte. Går man in på viktiga ”Kundstöd” är allt på finska, likaså när man loggar in på eget konto för att se t.ex. anslutningar och räkningar. Allt på finska! Det mesta är faktiskt på finska och vi svenskspråkiga får klia oss i huvudet. Telia.fi har helt enkelt en usel hemsida på svenska! T.o.m. Elisa har en bättre svensk hemsida även om där också fattas mycket i den personliga servicen på svenska.

Jag är övertygad om att Telia i Finland skulle få betydligt fler svenskspråkiga kunder om man har en fullvärdig svensk hemsida och brydde sig lite mera om oss finlandssvenskar. Med en fet balansräkning borde det inte vara några problem med pengar och den tekniska biten är enkel. Vad kan det då bero på att ni har då dålig svensk hemsida, Telia.fi?”

Min förhoppning är att Stein-Erik eller någon annan ansvarig person på Telia i Finland skall läsa min kommentar och göra något åt saken. Hoppas kan jag alltid men erfarenheten ger vid handen att dylik kritik sällan ger resultat; det är som att hälla vatten på en gås. I bästa fall lovas något dunkelt i framtiden men sedan händer absolut ingenting.

Med tanke på att svenska staten är största ägare med 37,7 % i Telia är det också förvånande att en så relativt enkel sak som en ordna en svenskspråkig spegel till Telia.fi:s finska hemsida inte har större betydelse.

Det handlar inte enbart om ett allmänt ointresse för svenska språket i Finland utan också om en företagskultur där normen i samhället styr företagens vinstintressen.

Allt där dock inte helsvart. Ett lysande undantag är Finnair som med sin eminenta hemsida på svenska är ett skolexempel på hur en hemsida i Finland borde se ut. Bästa Telia.fi, ta en titt på Finnairs hemsida och gör om och visa hur en hemsida i Finland  år 2018 skall se ut!


Telia.fi – svenskspråkig hemsida. Klicka vidare!

Finnair – svenskspråkig hemsida.

Telias vd i Finland: ”Marknaden ännu inte mogen för 5G” – Artikel i Vasabladet

Finnair i första raden!

 

Gnida eller ro båten iland?

Jag lyssnade härom dagen på ”Slaget efter tolv” på Radio Vega, den finlandssvenska kanalen. Just det programmet brukar jag lyssna på om ämnet är intressant för mig och det var det i onsdags.

Helt nyligen har kommunfullmäktige i Vasa beslutat att bidra med 25 milj. euro till en ny färja över Kvarken samt att gå i borgen för ytterligare 35 milj. Även regeringen Sipilä har lovat att bidra samt liknande summor väntas komma från Umeå och svenska staten på ett eller annat sätt. Arbetet är på gång och i höst hoppas rederiet, som ägs av Vasa och Umeå, kunna beställa en ny, modern färja med en teknik som är i framkanten även globalt. Frid och fröjd, ett projekt värt 115 milj. euro till nytta för många.

Det som debatterades var om även andra kommuner i Österbotten skulle bidra till denna färjelinje. Joakim Strand, fullmäktigeordförande i Vasa var naturligtvis positiv, även Rainer Bystedt, kommunstyrelsens ordförande från Vörå andades en försiktig optimism även om han inte kunde lova något på rak arm. Däremot var riksdagsledamot Bjarne Kallis från Karleby tveksam även om också han lovordade en fungerande färjeförbindelse över Kvarken.

Jag fick faktiskt den uppfattningen att bidrag från Karleby nog sitter långt inne, något som jag kan förstå eftersom staden ligger över 100 km borta från hamnen i Vasa, men samtidigt har Karlebys näringsliv stor nytta av rutten över Kvarken.

Få se om Österbottens kommuner tänker stort och framåt eller om man hemfaller till bytänkande och krasst ekonomiskt gnideri. Visst skall man vara aktsam om den kommunala ekonomin men samtidigt måste man också se sin kommun i ett större sammanhang och som en del av landskapet. Vill man vara med och bidra efter förmåga eller blir det att åka snålskjuts på andras bekostnad?

Som Joakim Strand sade, vilka blir kostnaderna om man inte gör satsningen? Vilka blir konsekvenserna för Österbotten och närliggande landskap om inte färjelinjen upprätthålls med ett modernt fartyg som har bättre ekonomi och är snällare mot miljön?

Nuvarande färja tuffar på över Kvarken men den är gammal och ständiga reparationer och underhåll är knappast maximalt i långa loppet även om rederiet nu visar fina siffor vad gäller ekonomi, godstransport och passagerare. Vi minns gamla RG1, den plåtskorv som tidigare fanns på linjen, är det den eller något liknande vi vill ha tillbaka? Jag tror inte det, därför gäller det att dra sitt strå till stacken, för alla i Österbotten har nytta av en modern färja över Kvarken. Det gäller att satsa nu när vi har vind i seglen och processen är på rull.

Ju fler som hjälper till, desto bättre fart får projektet.  Därför önskar jag innerligt att landskapets kommunpolitiker tar sig en funderare och inte genast spärrar ut taggarna med dålig ekonomi som argument. Inte blir den kommunala ekonomin bättre genom att inte delta efter förmåga; tvärtom kan den långsiktigt bli sämre. Och vill vi inte alla någon gång emellanåt kunna ta en tur över Kvarken och känna sjöluften i lungorna, äta gott ombord och tillbringa en dag eller två i Umeå? Alla resor behöver inte ske med flyg och långt bort.

Jag är en varm vän av samarbete och kommunikation över Kvarken och färjelinjen Wasaline är en navet i detta. Därför följer jag med spänning hur det går framåt och förhoppningsvis har vi en ny, fin färja här om något år. Om jag bara lever och mår kommer jag garanterat att finnas ombord på jungfruturen! På samma sätt som när jag var med på premiärturen när Wasa Express, den nuvarande färjan, togs i trafik januari 2013.

Vad tycker ni, skall våra kommuner satsa i denna färjelinje eller är det bortkastade pengar? Är Wasaline viktig för Österbotten, Finland och Sverige? Vilka är alternativen?


Wasaline 

Slaget efter tolv

Jungfruturen – 2013

Blir det till att sitta i  hopptornet och glo…

… eller få vi mot horisonten i väster styra?

Jag lagade en brasa

Vårsysslor den gångna helgen och idag. Bytte till sommardäck i lördags, bar bort snöskyffel och snöbjörn samma dag. Nu får det vara färdigt med snöröjning denna gång. Plockade ned ljusstaken som stått i fönstret sedan i julas. Julen varar ända fram till midsommar. Nåja, i vart fall ända fram till sista veckan i april. Dans kring granen varje kväll.

Sågade omkull en gran idag och fick flera skottkärror fulla med ris. Det lagade jag en brasa av tillsammans med några kärror björknäver och spån ur vedlidret. Fast det sista körde jag ut redan i höstas och täckte in så att det inte skulle bli fuktigt. Idag brann det fint och lite annat skräp fick också gå samma väg. Vårstädning.

Jo, detta verb laga som används allt flitigare även utanför dialekten. Det lagas både det ena och andra, t.ex. frukost. Jag uppfattar användandet av verbet laga som dialektalt förutom när det repareras. Man lagar ett punkterat cykeldäck men lagar man en brasa eller en fågelholk? Jo, i dialekten men hur är det i standardsvenskan? Laga istället för tillverka, göra eller konstruera. Kanske inte så viktigt men det stör mitt öra något.

Bäst att laga mig till kojs; grus i ögonen, rök i öronen.

Här har jag nyss antänt brasan. Som synes granen i mitten, slut på jul!

Det tar sig sa pyromannen.

Och här petar jag in den sista pinnen i brasan. Nästan inget blev kvar.

Utställningar för levande

Igår besökte jag en fotoutställning på Ibis/Konsthallen i Vasa. Fotografen Vesa Ranta skildrar glesbygden i Kajanaland och Norra Österbotten. Utan tvekan fina bilder men varför så få? Det fanns kanske 15 bilder som visades i ett ganska begränsat utrymme. Jag hade gärna tillbringat en god stund bland hans bilder men nu blev upplevelsen snabbt avklarad. Kändes lite snopet när det inte var större än så.

Själva konsthallen, inhyst i stadshuset, är inte heller stor och ingen annan än jag syntes till förutom en ung dam som höll vakt vid ingången. Dock fördjupade jag mig inte närmare i den utställningen som huserade där utan skyndade vidare till en annan utställnings- och viloplats, eller vad skall man kalla en begravningsplats?

Jag hade ett speciellt ärende dit och när det var avklarat gick jag runt och tittade på gravstenar och monument i det fina vårvädret. Jag brukar göra så när jag besöker orter och städer om jag har en stund ledig. Intressant att se alla namn, levnadstider och eventuella utsmyckningar samt konstruktioner av gravstenar och monument. Det syns skillnad var allmogen och ståndspersoner är begravda. Åtminstone på äldre gravar.

Titlar och yrken finns ibland på äldre gravvårdar där bemärkta personer ligger. Igår avläste jag på Vasa Begravningsplats yrken som lasarettssyssloman, arbetsledaren, fyrmästaren, kronofogden, trotjänarinnan, länsmansenkan, bildthuggaren, organisten och många fler yrken och befattningar. Den sista gravstenen av äldre datum jag lade märke till var kronolänsmannen Adolf Hägglund. Vem var han och vad upplevde han här i livet? Sådant kan jag fundera på i den varma vårsolen.

Egentligen finns det många trådar att nysta på en begravningsplats och ofta präglas gravgården av trakten. Jag minns t.ex. i höstas när jag besökte Lofoten och då upptäckte små lokala begravningsplatser på västsidan Andöya. Eller kyrkogården La Recoleta i Buenos Aires, en egen stad med små hus som gravplats. Så olika.

Ha, ha, tycker ni att jag har ett udda intresse? Lugn, det är bara när jag har tid att slå ihjäl och vill ha lite lugn och ro som detta yttrar sig. Eller så går jag in i någon ståtlig kyrka och sätter mig en stund för att vila ben och sinne. Ett bra sätt att få lite andrum från storstadens surr och larm när jag reser runt här i världen. Flykten från turistfällorna. Speciellt de katolska kyrkorna tycker jag är ståtliga och fridsamma. Snart får jag kanske tillfälle till detta, att besöka en katolsk kyrka?

Byns egen begravningsplats är fint belägen vid stranden söder om byn och snart blir det gemensam städning av densamma. Fint och prydligt skall det bli, våren är ju här. Buskröjning skall även göras närmast stranden. En minneslund håller också på att ställas i ordning, ett begravningssätt som blir alltmer populärt.

Hur hamnade jag här, jag som bara hade tänkt skriva lite om Esa Rantas fotoutställning? Gå och se den om ni är i stan! Ingång på baksidan av stadshuset mot Atrium, kvarteret som är ritat av Viljo Revell, begraven på Begravningsplatsen i Vasa.


Vesa Ranta   Kolla hans bilder på hemsidan! Otroligt fina bilder!

Viljo Revell

La Recoleta Cemetery


Mycket mera än så här finns inte att se av Esa Rantas bilder. Jo, någon bild till men jag hade gärna sett utställningen tre gånger så stor.

Ingången till Vasa Konsthall är av det blygsammare slaget. Inget som direkt skriker på uppmärksamhet.

Som sig bör är Viljo Revells gravvård  av det mera konstnärliga slaget. En tudelat stenkropp som ha en öppning i mitten upptill. Så blankpolerad att man kan spegla sig i stenen.

Öppna och stäng helskärm med ”F11”

Ikväll blir det ett litet datortips av den enklare sorten men ack så praktiskt och användbart.

Ibland när man surfar runt i cyberrymden (förresten ett ord jag inte hört på länge) vill man kanske se hemsidan i litet större format och utan menyer upptill och aktivitetsfältet längst ned (om man har så att aktivitetsfältet är ständigt närvarande). Med andra ord ”helskärm”.

Enklast är då att använda funktionstangenten ”F11” på tangentbordet. Det kan se lite olika ut på diverse tangentbord men oftast finns det en rad med knappar som börjar med ”F1” och slutar med ”F12”. Bakom dessa knappar döljer sig olika funktioner beroende på dator men ”F 11”-knappen öppnar i allmänhet hemsidan i helskärm när man är inne i webbläsaren och surfar runt.” F11” öppnar helskärm, tryck ”F11” en gång till så återgår skärmen till normalläget!

(Windows system)

Nämen titta! – den allra första stjälken dyker upp mellan snö och barmark. På ett dygn. Helt ute mitt på gårdstunet utan att växa i solbo eller skyddat läge. Våren är här! Tryck på bilden och sedan på ”F11” om du vill se den i stort format och helskärm.

In i dimman

Nåja, så dimmigt blev det ändå inte igår morse. Först vid 8-tiden smög en lättare dimma in över skärgården men den blev inte långvarig; redan en timme senare smög den lika försiktigt tillbaka.

Jag tog dock kameran och körde en sväng men fick hålla mig till landsvägen genom skärgården. De mindre sidovägarna lider nu ofta av menföre varför jag ogärna kör där.

Jag hade hoppats på en kombination av solljus och dimma men den stunden blev mycket kortvarig och gav inte mycket i bildväg. Några bilder blev ändå hyfsade så här kommer de!

Dimmigt i Brudsund

Isläget vid Rågholms sundet, Västerö

Längre ut mot Västerö fanns det  ansatser till tidigt vårfiske. Eller en liten kryssning i råken?

Ödsligt vid Stråkaviken när jag tittade ut mot Gloppet.

Här var det inte många båtar i spiltorna. Bara kusins infrusna fiskebåt var sjösatt, eller skall vi säga issatt? Om några veckor är det mera liv här. – Stråkaviken, Österö

Sedan åkte jag tillbaka och då kom solen fram och skingrade snabbt dimman vid Rågholms sundet. Mera dramatiskt än så blev det inte denna dimmorgon men alltid något.