Chips som är mera än bara chips

Jag läste ikväll på Vasabladets webb om Ronja som opererat in ett chips i handen. Med det kan hon öppna dörren till jobbet men chipset kan också kopplas till andra tjänster som resor och gym. Egentligen till vilken tjänst som helst som fordrar legitimation.

Här borde jag som gammal stofil höja ett varningens finger, muttra något om onödiga påhitt och det var bättre förr. Men si, det gör jag inte utan jag tror att detta är framtiden. Så kommer samhället i eftervärlden att fungera. Med ett id inbyggt i kroppen är vår identitet synlig i de system som administrerar världen. Om det så gäller jobbet, fritiden eller passage av gränser. Något som ersätter passet. Utan chips är du utestängd.

När jag sist jobbade i Saltgruvan fanns två olika chips (inte inopererade), ett för att öppna ytterdörren, ett för att registrera arbetad tid och arbetsuppgifter. Det hade räckt med ett chips. Ett chips som också hade gått att använda på många andra ställen i samhället. – Båda hade jag i plånboken med vilken jag viftade framför läsapparaten när jag behövde uträtta ett ärende i Saltgruvan.

Men så är det detta med säkerheten. Innebär ett inopererat chips 100 % säkerhet? Tyvärr inte. Ett sådant chips går också att avlägsnas under mycket smärtsamma och otrevliga förhållanden för att utnyttjas illegalt. Eller så är chipset inte är så djupt förankrat i individen att det betyder mord.

Det finns mycket att spekulera kring detta. Vad innebär det att det finns total kontroll över människans identitet i livsnödvändiga funktioner i samhället. Att kunna sköta bankärenden eller kunna betala för sina inköp digitalt. Förr i världen räckte det med att man var känd med handelsman eller att man visade ett klippkort.

Jag tror på den digitala utvecklingen men att människan måste ha kontroll över ”apparaten”. Det fordras demokrati, oberoende domstolar, fri press och kritiskt tänkande människor. Människor som kan tänka fritt och är källkritiska.

Chips är ändå inte något annat än ett verktyg, precis som en hammare, sax eller en dator.

De, den  som byggde denna lada tänkte nog inte mycket på chips

Samma här även om en generation senare…

 

Annonser

Nick Brandt i Vasa, ett självklart val för den fotointresserade

Vad passar bättre än ett litet tips om semesteraktivitet i provinshuvudstaden denna tid på året? För de som har semester men också för oss andra som kanske har egen tid nästan obegränsat eller de som jobbar i sommar.

I tisdags efter att vi vinkat av cyklisterna på väg till Paris så blev det besök på IBIS fotoutställning i Stadshuset i Vasa alldeles bakom Atrium-kvarteret.

Där visas nu bilder i storformat av vilda djur från Afrika. Nick Brandt är mästerfotografen bakom dessa ståtliga verk som får en annan dimension än vanliga reklam- eller turistbilder. Bilderna är mera än bara bilder på djur! Att han inte heller använder teleobjektiv är anmärkningsvärt.

Bilderna är i svart/vitt och visar djuren ur annan vinkel och närmare än vad vi är vana vid. Det är inte bara djuren som skildras mästerligt utan miljön och kompositionen i bilderna är i en klass för sig. Utställningen är helt klart värt att offra en stund på och att inträdet är lika med noll gör ju inte saken sämre.

Så, gott folk, har ni en stund extra vid besök i provinshuvudstaden denna sommar fram till 19 augusti så gör ett besök på IBIS! Ni blir inte besvikna. Eller så gör ni Nick Brandts bilder till huvudmål för besöket i staden och sedan äter lunch på Två Kupoler i Hartmans-huset. Så gjorde vi i tisdags.


Nick Brandt Photography    Tror ni mig inte så ta en titt på hans hemsida!

Nick Brandt – Wikipedia

 IBIS Vasa 

 

Fantastiska bilder –  mycket att lära för en enkel amatör

Här kan man gå en lång stund om man vill eller varför inte flera gånger

Att cykla för brinn kära livet

Alla borde någon gång i livet stiga utanför comfort zonen och utmana sig själv. Känna att nu hoppar jag och tro att jag packat fallskärmen rätt. Utmaningen kan vara nästan vad som helst, det behöver inte vara fallskärmshoppning. Lika gärna kan det vara att hålla tal inför en samling främmande människor, resa ensam långt bort eller säga ”jag älskar dig”. Elddopet är högst individuellt. Eller så cyklar man till Paris.

Idag startade Team Rynkeby God Morgon Vasa från just salutorget i Vasa med målet att cykla till Paris. Jag har ett par bekanta som cyklar i denna tappra skara på 34 cyklister från Vasa med omnejd och jag ville se dem starta och sedan kunna följa truppens framfart på Internet.

Team Rynkeby God Morgon är ett antal lag från Norden som cyklar för att samla in pengar till svårt sjuka barn. (Därav rubriken på inlägget) Samtidigt är det en personlig utmaning att förbereda sig med tuff träning, kunna fungera i laget, tro på sig själv och när det känns som jobbigast ändå ha krafter och motivation att fortsätta. För det kommer säkert stunder när deltagarna tänker: vad gör jag här? Vad jag förstår så är det helt vanliga människor som med varierande kondition och erfarenheter av cykling som tillsammans tränar och genomför detta lopp.

I år startar 1900 cyklister i 48 lag från alla de nordiska länderna och går i mål i Paris den sjunde juli. Cykelloppet kommer ursprungligen från Danmark där det startades av sju anställda på en juicefabrik som ville cykla till Paris för att se målgången av Tour de France. Sedan har det bara växt.

Team Rynkeby God Morgon Vasa (TRGMV) startade idag (26.6) klockan tolv och övernattar i natt i Nummijärvi i södra Österbotten för första gången tillsammans i själva loppet. Sedan fortsätter färden till Helsingfors där de tar båten till Travemünde i Tyskland tillsammans med övriga finska lag (totalt 7 lag) för fortsatt cykling på kontinenten. Det är bara önska dem lycka till och hoppas att inte strapatserna blir för svåra eller det händer någon olycka.


Team Rynkeby God Morgon – Finland

Team Rynkeby God Morgon –  Sverige

Live GPS Tracking – följ lagen i realtid

Åkdonen på rad väntandes på sina ryttare. Lagkaptenen på väg upp på scen.

Lagkapten Jari Lemberg har fattat rodret, jag menar mikrofonen

Här står visst en bekant och verkar vara väldigt uppåt. Två av följebilarna fanns på torget.

Här en annan bekant (i mitten) som verkar väldigt glad och redo.

Det drar ihop sig – kanske spänd förväntan?

Så släpper de snart kontakten med stadens torg och flyttar fötterna till pedalerna. Här skall minsann cyklas!

Och där försvinner de på sin färd mot Paris.

På gång längs Herrgårdleden och besök på Olivias Café

I lördags, på kvällen, midsommardagen var jag, sister Jane och svåger riktigt duktiga och hurtfriska. Vi besökte nämligen Herrgårdsleden som börjar vid Tottesunds herrgård i Maxmo och sträcker en bana på 3,6 km om man inte tar någon genväg, vill säga. Vi gick också leden, de ni!

Fast först fick vi nog leta ingång till leden; vi tittade åt helt fel håll men sen när vi väl var på gång gick det hur lätt som helst att hitta och direkt svår var inte heller leden. Ett par avstickare till stranden gjorde vi också men annars var det mest i olika typer av skog vi gick. Men nära stranden. Skyltar var också uppsatta för info olika trädslag och växtlighet. Rastplatser finns också med bord och bänk och längst bort finns grillkåta vid stranden och tillhörande toalett. Riktigt bra ordnat.

En bra vandringsled som kan rekommenderas åt nästan vem som helst som kan röra fot om fot. Bara ett par andra vandrare såg vi vid starten men annars var det bara vi som förde ljud i skogen. Förutom fåglarna då som upphäv sina fina läten än här än där. Ganska lite mygg vilket förvånade oss något.

Efter vandringen kände  vi oss hungriga och vi besökte Nabben men där var det svårt att hitta bord så vi fortsatte till nyöppnade Olivias Café i Brudsund. Det kom vi inte att ångra! En liten men vacker by med hus som alla har strandläge. Snyggt och prydligt. Länge sedan jag besökt den byn även om den är relativt nära.

Olivias Café är som sagt nyöppnat med vackert läge och nära till stranden, lagom stort, skulle jag tro. Jag beställde en baconhamburgare och den var verkligen god och mättande. Rekommenderas! Annat fanns också på menyn men vi nöjde oss med hamburgare denna gång.

Nöjda och belåtna återvände vi hem med vandring i benen och burgare i magen. En riktigt bra midsommardagsafton!


Herrgårdsleden

Olivias Café 

Tottesunds herrgård. Start till vänster om herrgården.

Ståtlig tallskog

Passligt ställe för en kaffepaus med dopp

Titta, där sitter ju jag och svåger. Det ser ut som han håller mitt huvud på plats men så huvudlöst är det inte.

Sis kollar växterna som finns

Grillkåtan alldeles nära stranden

Grova stammar finns det ibland.

Nytt liv bland gammalt

Utsikt från Olivias Café

Och i den stugan finns Caféet

Vandring i fåglarnas rike

I morse vaknade jag i god tid innan 06 och gick ut på bron för att vattna blommorna. Just då kom en cyklist susande förbi med god fart. Det var minsann en morgonpigg en.

Det inspirerade mig att själv ta en något tidigare promenad än jag annars brukar och strax efter klockan 08 var jag på väg längs stigen som jag röjde tidigare.

Verkligen lugnt och fint att gå denna tid och jag förmodar att det är ännu behagligare om man tar turen i samband med eller en stund efter att solen gått upp.

Alltså alla dessa fåglar som kvittrar och sjunger! Verkligen en naturens egen konsert. Egentligen borde man spela in den vackra fågelsången för att ha som terapi när vintermörkret och kölden är som värst. Vakna med fågelsång i högtalarna när snöstormen tjuter i knutarna i januari.

Jag tog också en tur ut till byhamnen och satte mig en stund i solskenet på en bänk och bara njöt av morgonen och solen som åter är på språng efter helgens ruskväder. Bara slappade och tänkte på ingenting.

Ett äldre par höll på med mete och jag pratade lite med dem.  En båt kom in till hamnen och lade till vid bryggan. Lugnt och stilla en söndagsmorgon i juni. Inte mycket mygg heller.

På väg tillbaka genom byn så höll kajorna på ett ställe högljudd diskussion om något.  Inte direkt någon skönsång.

Detta borde göras oftare, att ta en tidig morgonpromenad innan solen ännu börjar värma och lugnet är som störst. Förutom fåglarna då som är som mest aktiva men dem lyssnar jag gärna på.

Allt medan solen steg högre på himlen.

Här är det skönt att sitta, och bara titta!

En abborre fick damen men den slet sig och försvann.

Här lurar frassen i godan ro. På andra sidan trädstammen finns en fågelholk som förmodligen skulle uppvaktas. Fast han ser lite sömnig ut.

Hur firar vi egentligen midsommar i Finland?

Jag läste Jennifers blogg med tillhörande podd där frågan ställdes: Hur är midsommar i Finland?

Jag  modifierar frågan till ”Hur firar vi midsommar i Finland?” Och det jämfört med Sverige.

Midsommar, den har väl alltid funnits i alla tider men hur firar vi den? Firnandet av jul och påsk är väl ganska självklart men midsommar. Som liten gosse minns jag att städandet före högtiden var en självklar och viktig sak. Åtminstone för salig mor. Hon var helt uppspelt och lättretad. Skurborsten gick som ett tröskverk.

Sedan hämtades två saker ur skogen. Några björkruskor skulle pryda farstubron och framför bron skulle en matta med björnmossa ligga på vilken man torkade skorna innan man gick in i stugan. Den tiden tog man inte av sig skorna inomhus och då var det viktigt att ha något så när rena skor vid inträdet. Mycket mera än så minns jag inte att vi pyntade förutom en och annan blomsterbukett som ställdes i vas på köksbordets nystrukna duk. Och filgrädde till nypotatisen samt en bonad med sommarmotiv på väggen.

Idag handlar det mycket om att lämna sin bostad och bosätta sig ett par dagar på villan (sommarstugan) eller bege sig till sjöss för den om är har tillgång till båt. Eller så ordnar man ett litet kalas för närmsta släkten eller ännu vanligare, tillsammans med vänner. Det handlar mycket om att umgås, äta gott och trivas. Kanske bada bastu.

Till traditionen i vår by hör också att Bengt slåttar vägrenen längs med byns vägar. Snyggt och prydligt skall det vara även för den som färdas på byns vägar.

Midsommarstången då, den som är så viktig i kungariket? Dansen runt om och små grodorna?

Tja, kanske inte i varje by men den finns på sina ställen här i Österbotten. Åtminstone de senaste 20 åren har den funnits på Kimo bruk en knapp halvtimme härifrån. Även vår grannby Karvat har en midsommarstång som kläds varje år.

Trots regnet besökte jag idag på eftermiddagen Kimo för att med egna ögon se om midsommarstången restes även denna midsommar. Och visst, där fanns de sanna entusiasterna som inte räds lite regn. Mängder med blommor och löv prydde snart stången som låg raklång på gräsmattan. Kransar bands och fästes vid stången som med gemensamma krafter restes tills den stod rak och ståtlig.

Sedan tråddes dansen runt stången med de små, lustiga grodorna som ett nummer. Tyvärr hade 90 % av publiken stannat hemma på grund av regnet men det hindrade ändå inte känslan av att fira midsommar på Kimo bruk.

Lite spelmansmusik hör också till och i Einars café satt förvisso en dam i folkdräkt och spelade dragspel. Riktigt bra lät det och vänster fot började faktiskt stampa takten. Idel kända låtar, allt från Taube till Säkkijärven polkka.

Brasor vid midsommartid finns inte i Österbotten utan här tänder vi påskbrasor. Finska juhannuskokko (midsommarbrasa) var faktiskt en nyhet för mig.

Jag firade inte en äkta svensk midsommar den tiden jag bodde i Malmö så jag har inte mycket att jämföra med. Möjligen besökte jag Pildamsparken och om där var någon aktivitet; jag minns inte så noga. Troligtvis också någon midsommar på kolonilott vid närliggande Ärtholmen. En stadsmänniska var jag den tiden. – Edit: Jo, vid närmare eftertanke så besökte jag ett par gånger Folkets Park i Malmö midsommarafton. Jag tror till och med att jag har någon bild av det.

Jag tror att midsommarfirandet är mycket individuellt.

Jag menar att det inte är så stor skillnad i midsommarfirnandet mellan Finland och Sverige. Möjligen är dansen kring midsommarstången i Sverige mera vanlig men rent allmänt handlar det om att umgås med vänner, äta gott, kanske ta en snaps till sillen och att beklaga sig över vädret. För en riktig midsommar är sällan solig, het och myggfri.

Ikväll bjöd sister Jane på superb måltid med fisk, grillat kött, sallad och diverse tillbehör. Jag kan inte säga annat än att jag lämnade bordet mätt och belåten. Så långt har jag firat midsommar enligt konstens alla regler. Nu återstår detta med att lägga sju blomster under kudden och drömma om sin tillkommande. Jag har i alla fall plockat sju blomster i en vas på köksbordet. Kanske jag tar hela blomsterkvasten och lägger den under kudden?

Hur har du firat midsommar? Något som du vill tillägga, någon trevlig händelse eller litet missöde. Låt komma!


Kimo Bruk 

Regnet det bara öser ner
och jag är så blöt om både skor och strumpor

Spelkvinnan lät kända toner ljuda i stugan hos Einar. Tyvärr kom jag  mig inte för att fråga vad hon hette.

Kranstillverkning i full gång

Här gäller det att hjälpas åt.

Några varv till

Ej svansar, ej svansar hava de…

…ej öron, ej öron hava de…

Ståtlig var midsommarstången i Kimo även denna midsommar!
Lägg märke till att de två översta kransarna längst ut på tvärstängerna har de finlandssvenska färgerna rött och gult medan de två nedre kransarna har de finländska färgerna blått och vitt. Sedan får midsommarstången stå sådan tills nästa år när den tas ned någon dag innan midsommar.

Så återstår bara att flaska buketten under kudden och vakna upp med ett saligt leende, jasså hon?

Från norr till söder, allt för att sprida budskapet

Härförleden hade jag ärende söderut, något som jag nämnde helt kort. Ett litet självpåtaget uppdrag. Nu är det genomfört.

Jag hade nämligen beställt 5 stycken affischer från Urkult för uppsättning på lämpliga ställen längs med den österbottniska kusten. Två stora, tre mindre kom per post. Min avsikt är att göra eventuellt intresserade österbottningar uppmärksamma på denna fina festival 2-4 augusti.

Jag tror att Urkult är ganska så okänt i landskapet och det tänker jag råda bot på. Åtminstone försöka.

Festivalen är ju inte orimligt långt borta vare sig i tid eller i avstånd. Åker man med färjan från Vasa klockan nio på morgonen den 2 augusti så är man framme i Näsåker klockan 16 samma eftermiddag och klockan 19 startar de första banden upp på festplatsen.

Det var inga svårigheter att få sätta upp affischerna, ingen tyckte det var opassligt.

På biblioteken i Jakobstad och Vasa finns nu de två stora affischerna på väl synlig plats. Biblioteket i Närpes fick en av de mindre som genast uppmärksammades av intresserad betraktare. Även dörren till Herlers bokhandel och Lillkungs konditori i Nykarleby hyser nu en affisch för detta evenemang. Sist men inte minst fick Tesses Café en plakat på ytterdörren något som jag är mycket nöjd med. Där springer folk hela tiden för att luncha och många genomresande stannar också för en kopp kaffe eller en matbit. Just den placeringen är jag speciellt nöjd med.

Hur min drive lyckas återstår att se. Förhoppningsvis hittar fler österbottningar till Urkult i år och det blir spännande att se om fler österbottniska prickar finns på den karta där man kan visa varifrån man kommer. Vi får se. I alla fall ett försök.

Kommer du att besöka någon festival, annat musikaliskt evenemang eller sommarteater denna sommar?

En bra placering på Tesses café vid Vassor fjärdsända. Efter noggranna studier vid ytterdörren vankas här både god måltid och kaffe med dopp.

Ett par bilder från Jakobstad när jag ändå var i trakten. Loppis på torget framför rådhuset.

Gågatan i Jakobstad var ganska folktom men förhoppningsvis befolkas snart sofforna. På Jakobsdagarna i slutet av juli är här fullt ös.