En insats för folkhälsan
Ikväll har jag krattat kottar på skogsstig. Att trampa på kottar kan göra ont, speciellt om de är många och sulan tunn. Åtminstone irriteras fossingarna av de små rackarna.
Denna vecka har jag ägnat någon tid åt att förbättra infrastukturen i byn. Eller rättare sagt, främjat folkhälsan.
Genom åkern nedan för mitt château löper en gammal ägoväg som knappast används alls förutom en liten bit. Därför är den mer eller mindre oframkomlig på grund av ogräs och vildvuxen vegetation. Full med fästingar, förmodar jag. Synd att den vägen inte används, tyckte jag.
Sagt och gjort tog jag röjsågen och gick några timmar längs med vägen och slåttade gräs och allt annat som hindrade framkomligheten. Här är en utmärkt led att följa upp mot skogen där en ännu behagligare skogsstig väntar som utmynnar på en av de många skogs- och villavägar som finns runt byn. Här kan folket gå och mysa samtidigt som de förbättrar sin kondition. Sådan var min tankegång.
2,5 kilometer blev slingan som också utnyttjar byvägen. Lämpar sig utmärkt för fartfylld motion eller en stilla promenad i arla morgonstund. Varför inte en sen afton i midsommartid? Natur, lugn och fågelsång bjuds för att stilla själen. Eller så träffar man på någon bybo som man kan konversera. Om man inte är av den hurtiga typen som jagar sekunder och kalorier.
Hur som haver så är jag nöjd med min insats för folkhälsan och ett sunt liv med motion och naturupplevelse. Inget märkvärdigt men byn har fått ytterligare ett stråk att vandra längs med genom en ganska enkel insats. Förhoppningsvis är det fler än jag som kommer att nyttja denna led genom åker, skog och längs med byvägen.
Brukar du motionera längs med naturliga stigar och gamla ägovägar? Eller är det fina spånbanor och asfalt om krävs?
Här startar slingan. Eller så startar den där man själv kliver på.
Kvarnen i byn passeras
Genom åkern går färden
Hoppas ingen varg vi möter. Eller personligen hoppas jag det fast chansen är nog ganska liten.
Så blygt vi tittar fram
Titta, där skymtar vi visst bystugan
4 kommentarer
MacLindhe
Med rätt skor går jag helst i terrängen, eller på stigar. Det är liksom mer i naturen då. ? Synd att din slinga är så långt härifrån, annars hade jag gärna gått den.
PJ
Det kan jag hålla med dig om. Det känns lite mera äkta men stigen/slingan bör ändå vara framkomlig utan alltför stort besvär. I Skåne finns det motionsslingor och vandringsleder både här och där så du är ändå välsignad på den punkten. Själv skulle jag vilja vandra på Linderödsåsen.
Erik Forsling
Sitter och tittar bakåt i din blogg. Trodde redan att jag kommenterat här. De som så blygt tittar fram kallas Hönsbär, av någon anledning. Inte heller kan jag se något i e-posten. Så nu kan jag bara hoppas på att jag inte upprepar mig:
http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/frovaxterfanerogamer/vaxterpaforsommaren/junivaxter/honsbar.6252.html
PJ
Tackar för upplysningen! Kärt barn har flera namn, läste jag i länken du skickade.