-
Med röjsåg och cykel
Två av mina projekt senaste ett och ett halvt år har varit röjning av två ytor i skogen som kalhöggs i början på 2000-talet efter en storm. Jag har med röjsågen öppnat upp för de utvalda träd jag gillat till att växa och bli till fullvuxna träd. Borde kanske ha gjorts tidigare men i slutet av april var jag klar och gott så. Vid en inspektion idag kunde jag konstatera att detta kommer också att bli till skog. Jag är nöjd! En fin, ljusgrön skärm av björk och under kommer gran. Främst en blandning av gran och björk. En mix jag gillar men även andra träd får en plats i…
-
Travandets belöning
Maj månads sista dag avslutades det sista av vårens måsten. Min vedhög blev färdigt travad i några lämpliga fyrkanter och nu får veden torka till början på juli när jag täcker den med plåtar. Så får de stå ute två somrar. Jag känner mig ganska nöjd. Samtidigt så ser jag ännu mera jobb och underhåll vart jag än vänder huvudet. Målningsarbete, fixande, reparationer och diverse projekt. Men det är väl så det skall vara, alltid något att dona med, inne eller ute. Jag är dock ingen arbetsnarkoman utan känner jag för det tar jag en tupplur när det så passar. Eller en spatsertur. Det är avkopplande att trava på, både…
-
På spåret
Vintern fortsätter i god anda med snö och kyla. Mina promenader har hittills begränsats till vägarna på grund av snödjupet men så körde någon upp en spår med snöskoter som efter tillfrysning blev lätt att beträda. Problemet var att spåret gick inte ända fram till landsvägen utan det fattades 30 meter. Metrar som var mycket jobbiga att gå. Jag bad därför snällt att herr D. med traktor skulle köra upp ett hjulspår fram till skoterspåret vilket han lovade. Problemet var att snön låg så djup att vägen inte kunde skönjas så han hamnade snett med ena bakhjulet i diket varvid han körde fast i den packade snön. Som tur är…
-
Jag gick och gick och gick
Jag förstår att ni otåligt väntat på min kommuniké där jag berättar om hur långt jag gått under år 2020. Av årets alla dagar är det bara 79 dagar som jag inte varit på promenad, kortare eller längre, och de flesta av de dagarna har ändå på något sätt varit motion. Arbete eller cykling. Cyklingen blev inte riktigt som jag hoppats på. Ganska få blygsamma kilometrar för hela året och det beror till stor del på en gammal arbetsskada i händerna. Långfingrarna domnar bort vid cykling. Gångandet har däremot lyckats bra. Bara någon vecka när knäna protesterade. I min telefon finns appen Sports Tracker och där registreras sträckan och en…
-
Julbordets läckerheter och en gissning
Den sista pepparkakan är uppäten och chokladasken öppnad. Den lär inte bli gammal om jag rätt känner mig själv. Jag har fruktansvärt dålig karaktär när det gäller godis. Jag äter upp det på ett nafs. Men, jag är ändå inget godistroll för jag köper sällan godis och denna ask som nu ständigt står och frestar är en julgåva. Så jag har inte köpt den själv. Däremot inhandlade jag några ingredienser till det gemensamma julbordet. Senapssill, prinskorvar och paté. Det är min julbordstradition och de bör finnas på ett julbord anser jag. Däremot slapp jag doften av lutfisk vilket jag är tacksam för. Jag vet att många gillar lutfisk men där…
-
Framme i Haparanda
Igår, 15 maj, kom jag fram till Haparanda. Gångandes med start första januari från backen i Oxkangar där jag bor. I mitten av december (2019) beslöt jag att satsa mera på motion och hälsa. Alltså inte vid nyår som annars är mycket vanligt. Jag tjuvstartade något för att vid klockslaget 00:00 nyårsnatten kunna säga att jag var gott på väg. Före alla andra med förhoppningsfulla nyårslöften. Allt gick väl och jag fortsatte nästan varje dag in på det nya året att vandra några kilometer, noterad av appen Sports Tracker i mobiltelefonen. Minuter blev till timmar och meter till kilometer och mil. Allt bokförs i ett Excel-ark och rutten ritas ut…
-
Skogspromenader
Det har varit ett par fina dagar när till och med solen har vågat visa lite av näsan. Idag visade temperaturmätaren hela +6,4 C och då är vi snart mitt i vintern skall vi tänka. Riktigt skönt även om jag också saknar vinterns köld och snötyngda granar och grenar. Det passade bra för skogspromenader längs med kör- och skogsvägar. Ställen som jag aldrig besökt tidigare men som lockar. Jag ser på kartan namn som Brohagen, Gåshagen, Myrorna, Trollkärret. Vad finns där? Mest skog visade det sig men också gamla åkrar och jäälor som vi säger på dialekt. De flesta planterade med skog. Skogsdiken. Bara ett kalhygge. Förvisso har vi en…
-
Grötmyndig
Jag är nu grötmyndig, ej att förväxla med byxmyndig, eftersom jag beslutat att börja äta gröt. Fibrer är nyttigt och havregrynsgröt lär var rik på fibrer. En maträtt som är enkel att tillreda och billig. Lägger jag därtill en näve bär i gröten är nyttigheten maximerad. Nu har jag inga i bär i min ägo sedan jag ätit upp lingonsylten som jag fick av sister Jane i höstas så därför blev det till att inhandla blåbärssylt. Nästa sensommar kommer jag förhoppningsvis kunna plocka blåbär, svartvinbär och hallon och äta dem som de är tillsammans med gröten. Frysta. Jag har länge struntat i att äta gröt, förutom risgrynsgröt till jul, men…
-
En insats för folkhälsan
Ikväll har jag krattat kottar på skogsstig. Att trampa på kottar kan göra ont, speciellt om de är många och sulan tunn. Åtminstone irriteras fossingarna av de små rackarna. Denna vecka har jag ägnat någon tid åt att förbättra infrastukturen i byn. Eller rättare sagt, främjat folkhälsan. Genom åkern nedan för mitt château löper en gammal ägoväg som knappast används alls förutom en liten bit. Därför är den mer eller mindre oframkomlig på grund av ogräs och vildvuxen vegetation. Full med fästingar, förmodar jag. Synd att den vägen inte används, tyckte jag. Sagt och gjort tog jag röjsågen och gick några timmar längs med vägen och slåttade gräs och allt…
-
Oxkangar, var ligger det?
Igår fredags när jag skulle betala mitt byxköp på Dressman ville hon, expediten, veta om jag fanns med i deras kundklubb. Priset blev lite annat då. Nehej, det var jag inte så hon ville gärna slussa in mig där och visst, fick jag byxorna lite billigare så varför inte. Ja, då var det min adress, den ville hon veta. När det kom till byanamnet Oxkangar fick jag bokstavera och sedan frågar hon med stor förvåning ”Var finns detta ställe? Har aldrig hört talas om detta”. Visst, så är det ofta när jag kommer i kontakt med ungdomar och yngre generationer i provinshuvudstaden, de vet knappt något om små sidobyar i…