Grötmyndig

Jag är nu grötmyndig, ej att förväxla med byxmyndig, eftersom jag beslutat att börja äta gröt. Fibrer är nyttigt och havregrynsgröt lär var rik på fibrer. En maträtt som är enkel att tillreda och billig. Lägger jag därtill en näve bär i gröten är nyttigheten maximerad. Nu har jag inga i bär i min ägo sedan jag ätit upp lingonsylten som jag fick av sister Jane i höstas så därför blev det till att inhandla blåbärssylt. Nästa sensommar kommer jag förhoppningsvis kunna plocka blåbär, svartvinbär och hallon och äta dem som de är tillsammans med gröten. Frysta.

Jag har länge struntat i att äta gröt, förutom risgrynsgröt till jul, men efter all hälsopropaganda i massmedia senaste tid har jag beslutat ge denna anrättning en chans. Från tidigare äter jag ett äpple om dagen, vad mera kan man göra för att främja hälsan? Jo, ha koll på socker, salt och fett i kosten. Inte överdriva, ta med måtta. Inte äta sig proppmätt utan hellre ta ett mellanmål istället. T.ex. ett äpple. Låter det bra?

Det är också aktuellt att inte äta kött och då speciellt inte rött kött. Det som då finns i åtanke är klimatutsläppen med tanke på köttproduktionen när vi blir allt fler på jordklotet.  Inte mera än en köttbulle per dag rekommenderar vissa. Blir det inte mera än så kan man också avstå den bullen. Andra vill ha totalstopp för köttätande. Själv väljer jag den gyllene medelvägen, varierad kost och med måtta. Ikväll blir det ärtsoppa enligt eget recept och knäckebröd med Allerums ost därpå.

Motion är också viktig och hittills i år har jag lyckats bra. Min app i telefonen talar om hur min veckoranson uppfylls. Det kom ett ganska omfattade snöfall här mitt på dagen med stora, fluffig flingor så om en stund kommer jag att bege mig ut på gårdstunet och skotta snö. Bra motion och frisk luft väntar. Rena hälsan.


Grötmyndig – Tittar vi på synonymer för grötmyndig är det inte hedrande att så bli benämnd men jag tar mig friheten till en annan tolkning: insikt att gröt kan vara bra för både magen, hälsan och plånboken.

Mera snö hade vi ifjol den denna tid men det fylls på vart efter. Idag blir det att ta  fram snöbjörnen en gång till. (Bild från igår den 19 jan.)

Vinterskogen här nära. Det gäller också att trampa upp en stig till grannen så att katten Maja kommer sig hit för att hålla pli på mössen.

En insats för folkhälsan

Ikväll har jag krattat kottar på skogsstig. Att trampa på kottar kan göra ont, speciellt om de är många och sulan tunn. Åtminstone irriteras fossingarna av de små rackarna.

Denna vecka har jag ägnat någon tid åt att förbättra infrastukturen i byn. Eller rättare sagt, främjat folkhälsan.

Genom åkern nedan för mitt château löper en gammal ägoväg som knappast används alls förutom en liten bit. Därför är den mer eller mindre oframkomlig på grund av ogräs och vildvuxen vegetation. Full med fästingar, förmodar jag. Synd att den vägen inte används, tyckte jag.

Sagt och gjort tog jag röjsågen och gick några timmar längs med vägen och slåttade gräs och allt annat som hindrade framkomligheten.  Här är en utmärkt led att följa upp mot skogen där en ännu behagligare skogsstig väntar som utmynnar på en av de många skogs- och villavägar som finns runt byn. Här kan folket gå och mysa samtidigt som de förbättrar sin kondition. Sådan var min tankegång.

2,5 kilometer blev slingan som också utnyttjar byvägen. Lämpar sig utmärkt för fartfylld motion eller en stilla promenad i arla morgonstund. Varför inte en sen afton i midsommartid? Natur, lugn och fågelsång bjuds för att stilla själen. Eller så träffar man på någon bybo som man kan konversera. Om man inte är av den hurtiga typen som jagar sekunder och kalorier.

Hur som haver så är jag nöjd med min insats för folkhälsan och ett sunt liv med motion och naturupplevelse. Inget märkvärdigt men byn har fått ytterligare ett stråk att vandra längs med genom en ganska enkel insats. Förhoppningsvis är det fler än jag som kommer att nyttja denna led genom åker, skog och längs med byvägen.

Brukar du motionera längs med naturliga stigar och gamla ägovägar? Eller är det fina spånbanor och asfalt om krävs?

Här startar slingan. Eller så startar den där  man själv kliver på.

Kvarnen i byn  passeras

Genom åkern går färden

Hoppas ingen varg vi möter. Eller personligen hoppas jag det fast chansen är nog ganska liten.

Så blygt vi tittar fram

Titta, där skymtar vi visst bystugan

Oxkangar, var ligger det?

Igår fredags när jag skulle betala mitt byxköp på Dressman ville hon, expediten, veta om jag fanns med i deras kundklubb. Priset blev lite annat då. Nehej, det var jag inte så hon ville gärna slussa in mig där och visst, fick jag byxorna lite billigare så varför inte.

Ja, då var det min adress, den ville hon veta. När det kom till byanamnet Oxkangar fick jag bokstavera och sedan frågar hon med stor förvåning ”Var finns detta ställe? Har aldrig hört talas om detta”.

Visst, så är det ofta när jag kommer i kontakt med ungdomar och yngre generationer i provinshuvudstaden, de vet knappt något om små sidobyar i landskapet. Jag förklarade att det ligger 50 km norr om Vasa i Oravais skärgård och nära Maxmo skärgård. Maxmo, det kände hon däremot till.

Detta får mig att tänka på vad som händer med alla dessa kommunsammanslagningar. Små byar i periferin glöms bort, det är som om de försvinner. Kvar finns centralorten och f.d. kommuncentra om ens det.

En som ofta skriver om dessa glesbygds- och urbaniseringsfrågor är Katarina Östholm, kulturredaktör på tidningen Allehanda i Örnsköldsvik. Jag läser det mesta hon skriver och ofta tycker jag att hon har väldigt rätt. Visserligen skriver hon om Norrland och förhållandet till Stockholm (centralmakten) men mycket går även att omsätta här i republiken. Landsbygd kontra städer och då framför allt de större städerna. Flykten till städerna.

Allt det här och lite till gick jag och funderade på idag när jag tog en spatsetur genom byn. Tänk, vi har det ändå allt bra här i byn. Lugn och ro, stränder och skärgård, alla känner alla – nästan i alla fall. Bystuga, båthamnar och en äkta gammeldags väderkvarn, byns stolthet. Naturen, historien, dialekten och människorna. 6 minuters bilfärd till Riksåttan, E8:an. 40 minuter så är man inne i Vasa. Inte är vi så långt borta, ändå glöms vi bort.

Den tiden Oravais var en egen kommun var också vår by en viktig del av kommunen men i en allt större kommun blir vår by av allt mindre betydelse. Matematikens lagar och majoritetens beslut säger ofrånkomligt så. Allt skall vara stort och centraliserat.

Jag gick turen genom byn. En lagom motionsrunda. Först ned till by, sedan ut till storstenen i Fladan och stranden där. Vidare mot Norrbyn och ut till Gammel-Ahlnäs hamn. Tillbaka till byvägen och en bit längs Vantlaktvägen. Svänger av längs en fin skogsstig och närmar mig åter åker och äng. Går en bit längs en ägoväg som byarådet snart skall förbättra så att den blir mera framkomlig. En riktigt fin tur i decembersolens sken. Över 5 km blev det och inte en människa såg jag. Andra gånger kan man stöta på folk både här och där samt prata bort en god stund. Alla pratar med alla. Bara en motorsåg hördes mitt i byn. Lugn och ro, det kan vi erbjuda i en allt mer stressad värld.


Katarina Östholm 

Gammel-Ahlnäs hamn är idag tom på båtar. Vinter och is väntar.
Storstenen syns kanske inte så stor men där finns en plattforma att kliva upp på och spana in flora och fauna.
Ständernas by
Den enda jag såg var Maj-Britts frass, en rejäl katt på 11 kg.
Skogsstigen jag skrev om i slutet.

Livsstilar

Vad är bättre än ett givande samtal om livet, resor, ekonomi, politik, livsstil, framtiden, minnen, hälsa och välmående?

Igår besökte jag sister Jane med gemål i den Lyckliga Staden. De bjöd på middag. Köttsås av älg, egentillverkad lingonsylt, broccoli och som efterrätt äppelpaj av egna äpplen och vaniljsås. Supergott!

Som vanligt diskuterade vi en hel del. Bl.a. berättade de att de nu kör en kampanj med att inte äta någonting efter klockan fem på eftermiddagen. Ett bra sätt, tillsammans med motion, att gå ned några kilon. De har nyligen återvänt från en resa till Sicilien och där åt och drack de så gott att de tyckte att ett något mera spartanskt leverne var nödvändigt innan de åker på nästa tripp i november. De har också en vit period, d.v.s. inget öl, vin eller annan stark dryck, skall inmundigas innan nästa resa.

Detta med att inte äta någonting efter klockan fem är något som kanske också jag borde följa? Ofta vill jag ha en smörgås och te ganska sent på kvällen. Hur skall jag lyckas med det, bryta vanan? Jodå, sa svåger, det går hur bra som helst efter några dagar. – Då blir det bara lite maté ikväll för min del. Få se hur jag lyckas?

Vi diskuterade också livsstilar. Hur jobbar man på rätt sätt, hur mycket, när. Alternativt boende, kanske en lägenhet i Spanien/Portugal som pensionär, eller en stuga i ödemarken. Behöver man köpa en massa grejor, senaste nytt av allt eller klarar man sig med ett enklare liv? Mindre boendeyta, färre ägodelar att ta hand om och bekosta. Själv har jag varit inne på dessa tankar många gånger och skulle inte ha något emot att prova på en enklare livsstil. Fast jag har ju redan en ganska enkel livsstil men den går kanske att förfina.

För att citera Thoreau:

När man skaffat sig nödvändigheterna, finns det ett annat alternativ än att sedan skaffa sig överflödigheter, och det är att verkligen börja leva.

På Facebook fick jag idag syn på en länk till en tidningsartikel om ett sådant alternativt sätt att leva. Det är Rania Rönntoft och sambon Andreas Skoglund i Matfors en bit från Sundsvall som flyttat från Göteborg för att leva ett mera lugnt liv nära naturen. Ganska tufft tycker jag att ungdomar väljer denna livsstil när andra i deras ålder köper hus, tar lån, skaffar barn, klättrar i karriären. De tror på downshifting något som också jag är intresserad av. Jag kommer att följa Ranias blogg Rania Maria Photography” en tid och se hur de lever livet.

Ytterligare en länk, ”Du och din puls går ner i varv i naturen”, som handlar om välmående, hittade jag på YLE:s hemsida där vikten av visteles i naturen framfördes. Självfallet tog jag idag i samma anda en runda på ca 6 km gåendes i rask takt. Dock stannade jag till här och var eftersom jag också hade med kameran. Jag borde ha förbättrat min livskvalité en hel del om vi skall tro vad som skrevs på YLE:s sida. Bäst var det när jag upptäckte ett par hjortar som betade på en äng i skogen och att jag också lyckades fånga dem på bild. Det är livskvalité!

hjortar
Här står de och kollar en lång stund på vem jag är. Till sist skuttade de iväg in i skogen och ett starkt flåsande ljud hördes. Kanske irriterade över att de blivit störda. Tyvärr hade jag inte mitt 70-300 objektiv och stativ med. Då hade jag kommit nära och kanske fått en kanonbild.
2015-10-03 Oravais hamn
När jag åkte hem igår kväll stannade jag till i kyrkbyn och tog denna bild från hamnen. Tyvärr lite sent för att fånga en ännu bättre solnedgång.

Pust! Valde jag rätt?

Saltgruvan får ibland ett ryck. Idag var det en sådan dag; vi genomförde en s.k. Tykydag. Tyky är finska och jag kan inte översätta ordet rakt av men det betyder i alla fall att vi gör hälsosamma aktiviteter tillsammans. Som t.ex. motion eller fåniga tävlingar. Idag dock inga tävlingar utan mest motion. Vi fick välja mellan vattengymnastik eller en runda i motionsspåret. En runda i motionsspåret lät ganska lätt; det valde jag.

Jag vet inte om jag valde rätt för det visade sig att en av kontorsdamerna var anförare och hon kunde detta med att köra krävande träningsprogram. Krävande åtminstone för ett gäng gubbar som sällan gör annat än samma rörelser i all oändlighet. Ett undantag är Stora Yxan som motinerar och tävlar regelbundet.

Vi fick minsann krypa i gruset och känna svetten rinna när korta ruscher genomfördes i branta backar. Vet ni hur svårt det är för en gammal krigare att hoppa bock? Eller att göra tio armhävningar för den som blev sist i någon gren? Nåja, det sista klarade jag bra men vissa övningar fick jag stå över p.g.a. min onda axel.

Som avslutning bjöds vi på kaffe/te och en stor, fet gris (bakverk). Dit for alla kalorierna vi brände. Nyttiga var ändå övningarna för vi fick många tips om hur man håller sig spänstig och vid god vigör.

Tyky Norrvalla
Här går en del av deltagarna till välförtjänt kaffebord.

Sports Tracker

Åter har jag idag gjort en rejäl motionsrunda. 8,5 km gång i fint väder och med massor av fågelsång och tranors trumpetande i öronen. Vid ett tillfälle hade jag tranor på båda sidor av vägen och de gav minsann hals så att jag trodde att nu anfaller de. Hackspettar trummade frenetiskt i torra träd och fjärilar fladdrade omkring på ett flertal ställen. Speciellt en fjäril med mörka vingar med en vit (gul) rand längst ut på vingarna var ofta synlig idag. Efter något googlande fastnar jag för att det måste vara en Sorgmantel.

I telefonen har jag appen Sports Tracker som med telefonens GPS-funktion igång på en karta visar var jag går samt tider, sträckor, fart, kaloriförbrukning mm. Allt sparas i telefonen. Denna app är gratis och något jag haft i mera än ett år. Det nya är att jag nu har registrerat mig på deras hemsida och då överförs alla uppgifter till mitt konto och jag kan på datorn se de olika workouts jag gjort. På så sätt blir det mera roligt att motionera, gå eller cykla. Jag kan se mängden motion jag fått per månad eller annan tidsperiod och jag kan följa de olika rutterna på kartan. Jag kan samla kilometer per månad eller annat vad som faller mig in.

Mitt konto är privat så det syns inte för andra på nätet men många har offentliga profiler och då kan man se deras olika övningar och turer. Ganska kul.

En annan bra sak är att man kan också använda Sports Tracker  när man turistar och går runt i olika främmande städer. Detta provade jag i Buenos Aires i höstas och nu kan jag i efterhand se hur jag gick söndagen den 21 september i nämnda stad. Detta kommer jag att börja använda mera när jag är på mina resor. Sports Tracker kan vara bra att ha igång ifall man går vilse och inte vet riktigt var man är. En bra grej som jag rekommenderar till alla som rör på sig. Finns att ladda ned för Android på https://play.google.com/store/apps/details?id=com.stt.android 

buenos aires 21 sept 2014
Gången kan tyckas något ranglig men jag kan försäkra att jag var helt nykter. Ibland kommer det toppar på upp till 15 km/h och jag kan inte förklara det på annat sätt än att jag då måste ha rusat över någon gata i full galopp. Ibland har jag stannat till och då går kurvan ned till noll.