Det närmar sig, 64 dagar kvar!

Så har Urkults alla band och artister kommit på plats och både spelschema och programtidning är klara att kolla på nätet. Hela 32 akter plus en discjockey skall hinnas med på tre dagar i augusti, 2-5 augusti. Plus alla andra aktiviteter. Fullspäckat program. Söndag åker de flesta hem.

Kul att jag har med några bilder i deras programtidning och även roligt att den artist som jag föreslog i höstas kom med, nämligen Katarina Barruk. Jag vet inte om det var mitt förslag som fick gehör men fint ändå.

Jag har också fått klar min lista med Urkult-musik på Spotify med de artister och band jag hittade på tjänsten. Hela 125 låter finns med. Tyvärr finns inte alla på Spotify men det skall finnas lite överraskningar också.

Vill ni bekanta er med utbudet finns länkar nedtill. Musiken är blandad och alla borde hitta något guldkorn. Som allätare av musik kan jag bara glädjas åt utbudet. Några favoriter har jag naturligtvis men de får jag återkomma till.

Nu blir det att nanna kudden inför morgondagens äventyr som börja i Vasa redan på morgonen.

Hur vore det med ett besök på Urkult i år? 64 dagar kvar så det finns tid att boka och förbereda sig. Något som lockar eller blir det en gäspning?


Urkult  

Min lista på  Spotify med Urkult-musik. Spela shuffle för skön blandning!

Ifjol spelade Kapten Röd på stora scen. Fint gung! I år skall han visst spela på Malmö-festivalen i augusti.

I år blir det ingen polskedans för nybörjare. Istället blir det  västafrikansk dansverkstad. Omväxling förnöjer.

Förväntansfull publik inför Kapten Röd på stora scen ifjol.

Och vinnaren är….. ACO och Guldfynd!

Jag läste i morse i Vasabladet att kvinnor tog storslam på lördagskvällens nöjesraket på Sveriges TV, Guldtuben. Inget jag tittade men artikeln väckte ett visst intresse när det framkom att bloggare korades till olika priser. Gott så, de flesta bloggare är också tjejer.

Några av namnen kände jag till men de är inga bloggar som jag läser. De kör i allmänhet inte min stil. Kanske fördomar men när jag kollade upp en av storvinnarna, Bianca Ingrosso som kammade hem hela tre priser, fick jag mina fördomar ändå rätt bra bekräftade när jag av ren nyfikenhet besökte hennes blogg.

En helt ok blogg, snygg och proffsigt gjord, fina foton, men ack, innehållet! Helt enkelt en kändisblogg från Stockholm med mode, det glamorösa livet och innegänget som innehåll. En slags veckotidning för unga damer som drömmer sig bort. Så långt borta som den kan komma från mina intressen och engagemang.

Jag tittade en video där hon överraskar sin mamma på morsdagen. Mamman är ingen mindre än Pernilla Wahlgren. Frukost och äventyrsbana stod på programmet. Inte alls dumt ordnat för kära mamma om det inte varit för ACO, företaget som säljer produkter för hud- och kroppsvård. Videon var mer eller mindre nerlusad med reklam för ACO. Mor och dotter bar till och med jackor med ACO på ryggen. Ett filmteam var också engagerat. Inga billiga grejor att ordna men så betalar förmodligen ACO hela kalaset plus att Bianca, och varför inte hennes mamma också, får en fet check i fickan. Allt annat vore märkligt.

Nåja, så går det till men det var ett av de mest oförblommerade så kallade samarbeten jag sett. Glassig reklam av en kändis som säkert var guld värd igår efter att Guldtuben släkte strålkastarna. Grattis ACO och för den delen också Guldfynd, det senaste samarbetet! – Mycket guld här.

Nej, jag är inte avundsjuk; jag spelar inte i den serien och jag tillhör inte hennes målgrupp men intressant ändå att uppleva hur mångfasetterad bloggbranschen är. Hon har många följare och de flesta av dem skulle inte ge ett skvatt för mina åsikter. Förmodligen har ytterst få av mina läsare bokmärkt Bianca Ingrossos blogg. Eller?

Missförstå mig rätt, hennes blogg är vad den är, varken bättre eller sämre än andra i genren utan det jag uppmärksammar är hur insyltade etablissemanget, i det som en gång i tiden kallades Eken, är med varandra. Nästan som en symbios. Kändisar, influensers, samarbeten, reklam, brands, underhållningsindustrin, nöjesvärlden, företag, media och som kronan på verket SvT.

Nej, hur snygg och stockholmstrendig Biancas blogg än är, eller just därför, så tror jag det dröjer innan jag gör ett återbesök. Istället tittar jag in hos Jonna Jinton i Grundtjärn där de nyligen har haft kosläpp. De ni, där kan vi tala om en jordnära och intressant blogg. Tur att vi alla är olika! – Grattis Bianca till framgången!

Tittade ni Guldtuben i lördags och brukar ni läsa kändisbloggar, typ Biancas?
Stockholm eller Grundtjärn?


Bianca Ingrossos blogg

Dagen jag längtat efter  –  Jonna Jintons blogg

Här bor jag i mitt Château och glad jag är med det.

För här doftar det äppelblom på backen!

Klart med jobbet i Lightroom

Jag har de senaste dagarna ”framkallat” mina bilder från resan till Algarve och dagstrippen till Sevilla i Spanien. Av dessa valde jag ut 73 bilder till en katalog på Flickr som jag kallar ”Algarve – Sevilla May 2018”. Det är mest typiska semesterbilder, inte så mycket folk på dem, utan mera stadsvyer och bilder av landskap. Sevilla hade fina hus och spännande arkitektur av äldre modell men jag hann bara fånga ett fåtal på bild. Sister Jane och svåger finns också med på många bilder men dessa finns inte i denna katalog utan är av mera privat karaktär. Flera av dessa bilder blev riktigt lyckade men jag vet inte om jag vågar be om tillstånd att få publicera dessa offentligt.

Några bilder placerade jag i katalogen ”Street Photography”. De åtta sista bilderna i denna katalog.

En del av bilderna har ni redan sett på bloggen men här är de flesta samlade. Möjligen kan det komma någon till.

Uppe till höger i Flickr finns denna knapp  för att se slidshow. Bildspelet går att pausa med mellanslagstangenten. För att i detta läge se helskärm använder vi tangenten ”F11” på tangentbordet. Samma tangent för att återgå till normalläget. Jag har tjatat om detta tidigare men tycker att bilderna kommer bäst till sin rätt i helskärm.

Så kan jag till största delen lägga resan till Albufeira, Algarve-kusten och Sevilla till handlingarna. En fin resa men nu går livet vidare och imorgon blir det en cykeltur i landskapet med kameran i cykelkorgen. Månne jag inte skall få någon bild som är annorlunda än bilderna från Algarve?

Detta är en bild från Albufeira men som inte finns på Flickr utan bara här på bloggen. Ett klocktorn av ett eller annat slag. Någon kyrka såg jag inte till.


Album Algarve – Sevilla May 2018″ 

Album ”Street Photography” – de åtta sista bilderna

Ur led är tiden

Idag har jag varit busy från morgon till kväll. Ett par datauppdrag gjordes om inte slutade helt enligt planerna men så går det ibland. Men förr eller senare brukar det lösa sig.

Halva dagen tillbringade jag i staden på jakt efter några prylar jag ansåg mig behöva. En korg till cykeln inhandlades till det facila priset av 10 europenningar. Den monteras förhoppningsvis imorgon och sedan kan jag bege mig ut på långa utflykter med vätska, kamera och stativ i den samma. Tills nu har jag haft kameran hängandes i rem från axeln, ett inte helt lyckat arrangemang eftersom kameran kan få sig en och annan olycklig törn när jag som velocipedryttare äntrar mitt åkdon.

Sedan slank jag in på en musikaffär och kollade lite på gitarrer. Hör och häpna! Jag har faktiskt börjat fundera på att återuppta mitt musicerande som jag som yngling en gång i tiden utövade. Då klinkade jag på gitarr och tog också som liten gosse pianolektioner; låt vara på byskolans tramporgel men med kommunens klockare Heikius som lärare och han hade studerat på Sibelius-Akademin! Så det så! Något hum om musikens mysterium har jag även om det mesta torkat in och behöver en grundlig uppfräschning. Kanske till hösten men man får alltid titta och drömma redan nu.

Det som upptog mesta tiden var sökandet efter en armbandsklocka med digital visning. Som jag snurrade runt utan att hitta lämpligt urverk.

När jag blev friherre så beslöt jag att inte mera använda armbandsur i samband med att klockremmen gick sönder på min tidigare klocka. Jag skulle nu få all tid i världen och inte behöva titta på klockan stup i kvarten. Därtill ville jag vara lite modern och bara kolla på mobilen vad tiden lider som ungdomarna gör.

Rätt snart upptäckte jag att jag saknade mitt arbandsur. Jag var van att ha koll på minuterna och sekunderna och att ständigt plocka fram mobilen för att se tidens gång kändes lite nördigt. Så beroende av mobilen är jag inte, beslöt jag mig för.

Därför ville jag idag köpa ett ur med digital visning och viss om att Clas Olsson har ett brett sortiment av digitala ur styrde jag stegen dit. Så besviken jag blev! En (1) futtig herrklocka med digital visning kunde affären uppbringa och den föll mig inte alls i smaken. Vad har hänt med Clas Olsson?

Jag rusade vidare runt till stadens alla ställen där det möjligtvis kunde finnas en vanlig, hederlig, gammeldags klocka med digital visning av timmar, minuter och sekunder och inte mycket mera än det. Så svårt det blev. Ingenstans fanns detta ur utan jag hänvisades till manicker med alla slag funktioner som jag inte anser mig behöva och med ett pris som tio gånger överskrider min klockbudget.

Priset tog den affär som erbjöd mig en klocka av märket Sandström. Visserligen handgjord uti kungariket men med analog visning och med en prislapp som jag bara kan drömma om. 3-4000 euro låg priset på för denna tidens väktare. Jag höll på att svimma men höll god min och sa att det var mera en klocka till vardags jag var ute efter.

Utan klocka blev jag men kanske jag nästa vecka hittar något lämpligt under min äventyrliga färd. I värsta fall måste jag beställa en från Kina via Internet.

Tanken slog mig att ur med digital visning kanske redan gått det öde till mötes som våra sedlar och mynt förväntas göra inom en snar framtid, försvinna. Kvar finns statusklockor, betalkort och Swish.

Allt detta letande gjorde att jag blev hungrig. På torget i Vasa hittade jag ett vietnamesiskt gatukök. Jag testade en av deras baguetter som fick helt godkänt. Speciellt brödet var gott! Kryddat men med lämplig dryck helt acceptabelt för en klenmagad nordbo. Tyvärr var utbudet av drycker begränsat så jag valde att äta min baguette utan nedsköljning. Jag överlevde och kommer säkert att pröva även andra än nummer sex på deras meny i framtiden.

Klockan går, med eller utan digital visning, och närmar sig midnatt. Jag får vända mitt timglas och nanna kudden.


Sjöö Sandström – visst är deras klockor läckra ändå?

Gott och mättande. Rekommenderas om de kan utöka sitt dryckessortiment något.

Syrenerna håller på att slå ut. De bryr sig inte om digital eller analog tid. De bara exploderar i färg och doft.

GDPR och skrivarstrul

Det går inte alltid som jag föreställer mig. Idag hade jag tänkt ägna förmiddagen åt att skriva ut räkningar för Gravgårdsföreningen här i byn. Jag är nämligen sekreterare i denna förening och har då detta som uppgift. Vi har en fin och vackert belägen begravningsplats här i byn, alldeles vid byns södra strand. En mindre årsavgift finansierar skötseln av densamma.

Tyvärr så tog två av färgpatronerna i min laserskrivare slut redan efter några utskrifter och därefter vägrade skrivaren att skriva ut fler räkningar. Bara att köpa och ersätta, annat står inte till buds. Beställning av en mulitpack med fyra färger gjordes på nätet (vinst 80 euro jämfört med att köpa en och en) och jag hoppas ha patronerna på posten senast måndag för annars blir utskicket försenat en dryg vecka. Jag har nämligen annat mig för en stor del av nästa vecka. Så kan det gå när man minst anar det.

Denna gång blir det en större mängd utskrifter eftersom föreningen också måste informera om den adresslista som vi använder för att skicka ut räkningar. EU:s nya dataskyddsförordning GDPR (General Data Protection Regulation) börjar nämligen gälla från och med imorgon den 25 maj och alla företag, organisationer och föreningar som har en databas eller adresslista över sina kunder och medlemmar måste informera om dess existens till de som finns på listan/databasen.

Jag kan tänka att många föreningar och småföretag missar detta inledningsvis eller skrapar sig i huvudet över detta påhitt. Egentligen en formalitet men fordrar lite extra arbete och kan skapa vissa frågetecken hos de som får denna information. Syftet med de nya reglerna från EU är att vi som medborgare ska få bättre kontroll över de personuppgifter som finns om oss hos exempelvis företag och föreningar. Så tanken är god.

Alltnog, jag författade en text som berättar om vår lilla adresslista och om hur vi hanterar den. Krångligare än så behöver det inte vara. Jag har själv den senaste tiden fått en mängd sådan information från olika ställen där jag är medlem eller finns med på någon adresslista. Så ser in förkortningen GDPR i inkommande brev och meddelanden den närmsta tiden så är det detta det handlar om. För det mest behöver man inte göra annat än läsa, humma och kasta i papperskorgen.

Till saken hör att GDPR också berör bilder som de flesta av oss tar till vardags. Som privatperson får man ta nästan vilka bilder som helst men man får inte publicera dem hur som helst om personer kan identifieras på bilden. Mycket om hur detta kommer att fungera, t.ex. på Facebook, Instagram och bloggar, är ännu höljt i dunkel. Kanske det fordras ett och annat prejudicerande fall i domstol innan det klarnar. Jag har skrivit om detta tidigare.

Idag blir det alltså annat att göra än sitta och klistra kuvert. T.ex. torsdagsklubbens lunch om en stund. Trevligt!

Vad har ni för er denna dag? Något trevligt eller grubblar ni över GDPR?


Får jag lov, min kära? – Tidigare inlägg om GDPR

 

Vägen till byhamnen i kvällsljus. En sådan bild borde inte GDPR rå på. Lite småtråkig kanske. Bäst är bilder med folk på, tycker jag.

Svett, tvätt och glid

Idag var det så varmt mitt på dagen att mitt lilla röjningsprojekt i skogen här helt nära fick vänta. Det var rent ut sagt toksvettigt! Jag tog en siesta rakt av. Det får man göra om man är friherre.

Nåja, det är inga stora saker utan mest lite buskröjning men alltid får man någon klabb att klyva och torka över sommaren. Till vintern när det knäpper i knutarna kan den vara bra att stoppa i spiseln. Kan man säga så, ”stoppa i spiseln”? Kanske ett dialektalt uttryck?

Tvättade bilen ikväll inför en service som skall göras i morgon på verkstad här nära. Jag köpte i höstas en bättre begagnad bil, Bettan, som jag är mycket nöjd med. Inte så mycket medkörd och går som klockan. Tyvärr stå det inte i serviceboken vilken service som har gjorts, det finns i märkesverkstadens dator i Vasa. När jag gjorde en förfrågan hos dem om vilken service som gjorts kunde de inte upplysa om det men när jag lämnar in bilen på service nästa gång hos dem, då får jag en utskrift av all service som gjorts. Snacka om dålig betjäning och utpressning.

Jag väljer min gamla, lokala verkstad som jag känner och är nöjd med. Det blir en helservice denna gång och därefter är Bettan in i systemet hos min gamla verkstad. Japp, så får det bli.

När jag väl tvättat Bettan så kände jag för en liten finkörning i byn och närmaste trakten. Gled runt en stund i den fina sommarkvällen. En härlig tid, denna mellan hägg och syren. Och med detta fina majväder som nästan saknar motstycke. Jag tog några bilder.

Jag stannade till vid  postlådorna och kollade. Bara en räkning och lite reklam. Inga vykort.

Stilla och lugnt i sundet

 

Den gamla ladan kurar i grönskan. Något torrhö lär knappast mera lagras i denna gråa tjänare.

Några båtar har redan funnit sina platser vid byhamnen. Och titta, häggen håller på att slå ut.

Att förbättra fotografier i datorn

Ibland händer det att man tar en bild (jpg) med sin mobil eller kompaktkamera som blev halvtaskig men som man ändå vill behålla. Den blev kanske för mörk, sned eller man vill beskära bilden så att inte ett halvt huvud syns i ena hörnet på bilden. Kanske bilden blev färglös och daskig. Går bilden att förbättra och hur gör man?

Det finns ett otal program som kan utföra detta jobb, vissa är gratis men skall installeras, andra kostar skjortan och så finns de som är svåra att lära sig.

Som tur är finns i Windows 10 ett alldeles utmärkt program färdigt installerat som kan förbättra ett foto avsevärt. Programmet heter Foton och hittas i listan på installerade program när du klickar på Startknappen i nedre vänstra hörnet på skärmen.

Eller kanske ännu enklare: du öppnar programmet genom att högerklicka på den bild du vill förbättra och väljer ”Öppna med” och ”Foton”. Bilden öppnas då i programmet ”Foton” och här kan du göra en hel del men denna gång skall vi koncentrera oss på att förbättra bilden och spara den med annat namn.

Uppe till höger finns en knapp ”Redigera och skapa”. Tryck på den och då öppnas möjligheter att ändra och förbättra bilden. Försämra också, om man är på det humöret. Välj ”Redigera”.

Nu öppnas möjlighet att ”Beskära och rotera” och ”Välja filter” men vi går vidare till ”Justering”.

Här öppnas nya möjligheter och vi väljer denna gång att titta på ”Ljusstyrka”, ”Färg”, ”Klarhet” och varför inte ”Vinjettering”.

 

Klickar du på någon av dessa inställningar öppnas t.ex. på ”Ljusstyrka” följande val: ”Kontrast”, ”Exponering”, ”Högdager” och ”Skuggor”. Det är nu fritt fram att dra i de olika handtagen och se hur bilden förändras. När det gäller inställningar på just ”Ljusstyrka” brukar jag ofta dra ”Högdager” längst till vänster (-100) och ”Skuggor” längst till höger (100) som en grundinställning. Testa att justera ”Kontrast” och ”Exponering” för att se vad som händer! Skulle du ångra dig helt finns en knapp ”Återställ”

Stäng ”Ljusstyrka” genom att klicka på samma som du öppnade och gå vidare till ”Färg”. Här kan du justera ”Ton” och ”Värme” enligt eget tycke och smak genom att dra i handtagen.

Pröva att dra i handtagen ”Klarhet” och ”Vinjettering” och se vad som händer med bilden. Det går alltid att gå tillbaka till mitten och noll.

Skulle det bli pannkaka av det hela kan du alltid ångra allt genom att trycka på knappen ”Ångra allt” nere i högra hörnet. Eller så sparar du bilden med förhoppningsvis den version du är nöjd med. Här skulle jag rekommendera knappen ”Spara en kopia” och ge den ett annat namn än originalbilden. På så sätt har du kvar originalbilden ifall du vill göra en ny ändring senare. Är du helt säker på att du är nöjd med bilden så väljer du ”Spara” men då försvinner originalbilden och du har bara kvar din förbättrade bild.

Som sagt det finns en hel del att utforska i detta utmärkta program som borde färdigt finnas på din dator om du använder Windows 10. Jag kanske återkommer senare till något annat nyttigt i just detta program.

Detta blev ett lite längre och mera ingående tips men förefaller det invecklat går det bra att skriva ut inlägget och sedan punkt för punkt följa gången på papper medan skärmen är öppen i programmet ”Foton”. Är tipset till någon nytta eller finns det frågor, skriv gärna en kommentar!

Var det bättre förr?

Den frågan har jag ställt mig efter att ha läst ut min senaste bok igår kväll. Boken ifråga heter ”Österbottniska seder och olater” av Fredrik Krus.

Ofta heter det att det var bättre förr när nutida problem och tråkigheter kommer på tal. Jag vill svara, ja, vissa saker var bättre förr men det fanns också en hel del otrevligheter och svårigheter som idag är ett minne blott. Till exempel var medelåldern tidigare betydligt lägre, barndödligheten stor, tungt kroppsarbete som slet ut folk och sjukdomar som inte kunde botas. Fattigdomen var utbredd och maten fanns inte alltid på bordet, speciellt inte om det var nödår.

Det som behandlas i ovannämnda bok är frieriet, superiet och våldet. Tidsepoken är främst 1700 och 1800-talet i Österbotten. Frieriet hade sina speciella riter och lekar; därom är kanske inte så mycket att säga utan jag vill ta upp det grasserande våldet och det tygellösa superiet på sina håll.

På 1700-talet ersatte brännvinet till stor del ölet och på 1800-talet fanns tillåten husbehovsbränning av sprit. Det söps friskt på sina håll även om norra delarna av Östebotten var mera sedliga. Det hela ledde ofta till slagsmål och inte sällan fick folk sätta livet till genom att bli knivstuckna eller ihjälslagna med tillhygge. Sådant förekom också i våra trakter.

Fejder mellan byar var vanligt förekommande och framför allt skulle utbys friare akta sig så att de inte åkte på en omgång om de påträffades av byns ungdomslag. Ungdomslagen hade till uppgift att försvara byns heder och ära vilket ledde till regelrätta bataljer mellan byar. Raider gjordes till andra byar varvid vandalisering, slagsmål och tumult lätt uppstod. I boken omtalas ett konstant inbördeskrig.  Alkoholen hade sin beskärda del i våldet.

Ibland bildades rena terrorgäng vars största nöje var att supa och slåss, inom och utanför egna byn. Osökt kommer jag att tänka på nutida fotbollshuliganer.

Dödstraff utdelades, de skyldiga fick slita spö och/eller sitta på fästning tills de erkände. Det kunde också löna sig att blåneka om det inte fanns tillräckliga bevis och vittnesmål. Då gick syndaren fri och fortsatte med sin dåliga vandel.

Länsmannen och prästerskapet försökte hålla pli på befolkningen men kom ofta till korta i sina strävanden. Det hände sig också att  dessa myndighetspersoner själva var flitigt begivna på flaskans innehåll. Småningom på slutet av 1800-talet lättade situationen och de värsta olaterna kunde stävjas även om österbottningarna hade rykte om sig att var slagsbultar och våldverkare.

Bokens författare har inte gjort egna efterforskningar utan boken är en sammanställning från andra böcker och forskningar i lättläst och ofta humoristisk form, inte minst genom teckningarna i boken.

Summa summarum, efter att jag läst boken, så är jag glad att jag lever i den tid jag gör. Allt var inte bättre förr och ibland var det rent eländigt. Till exempel var dråp och mord betydligt vanligare för 500 år sedan i Stockholm. Då förekom 80 mord per år och 100 000 innevånare medan det i nutid i Sverige (2012) är 0,7 mord/100 000. Det varierar naturligtvis per år men t.ex. 1970- och 1980-talen hade klart större antal fall med dödligt våld mot kvinnor än nuvarande decennium. Trenden är klar, det var betydligt våldsammare förr i världen och mörkertalet förmodligen mycket stort.

Jämför man mellan Sverige och Finland så leder tyvärr Finland (2012) med 1,6 mord/100 000. Jag utgår från att inte alltför stora förändringar skett fram till i år utan proportionerna är ungefär de samma. Dock vill jag påstå att Österbotten idag är ett av de mest trygga och fridsamma områden som finns på vår jord och just därför vill jag leva nu och inte i mitten på 1800-talet.

Kan vi vara överens om att det i det stora hela inte var bättre förr? Eller, om man vill nyansera, vad var bättre förr?


Ny karta visar var i världen du riskerar att bli mördad – Finland flest mord i Norden    

Historiskt sett minskar våldet

 

Intressant bok som kan köpas, lånas och läsas.

Doris, vargen och elektroniken

Idag hände det grejor! Inga stora saker men flera små saker.

Först på morgonen medan solen steg upp i öster drömde jag om vargen. Vargen och Doris. Doris är en liten hund som är min niece Stinas hjärteknip. Möjligen är det en dvärgschnauzer, vad vet jag, men himla trevlig typ. Min svåger, på andra sidan vägen, har kärat ned sig totalt.

Återgång till drömmen.  Vargen kom springandes och jagade Doris. Doris var alldeles vettskrämd och sprang det snabbaste hon kunde. Just när vargen var fatt Doris tog den ett jättehögt skutt, minst 20 meter upp i luften; vargen alltså. Just denna manöver gjorde att Doris åter hann undan. Själv stod jag lugnt och filmade hela händelsen. Vad kan detta betyda?

Ikväll träffade jag Doris och hon såg oförskämt pigg ut. Kanske lite rädd och fundersam över min nya investering?

Förmiddagen ägnades en stund åt buskröjning. Byn skulle vara helt översållad av buskar om vi inte höll efter dem. Mygg, stenar och buskar finns det massor av i våra trakter. Passligt väder för sådan verksamhet, inte för varmt men solen sken ändå. Fast myggen har hållit sig borta ännu. Knacka i trä!

Sedan började jag på med en liten döstädning. En massa utrangerad elektronik som stod och skräpade här och var i huset. År med ständigt nya grejor skapar också sådant som blivit överflödigt. Ofta fullt fungerande apparater men hopplöst föråldrade även om de inte är mera än 10 år gamla.  Ok, några var visst ännu äldre.

Bakom den gamla tjock-Tv:n, fullt fungerande, som jag först hade i åtanken att göra mig av med, fanns ännu mera elektroniska prylar: VHS-spelare, dataskärmar, uttjänta tangentbord (jag måste ha skrivit massor), telefonmodem, skanner och jag vet inte allt vad.

Det slutade med att jag ringde svåger och frågade om han inte kunde komma med sin skåpbil och vi kunde körde hela högen till Stormossens återvinningsstation i kyrkbyn? Sagt och gjort, vi lastade hans skåpbil med värdefull elektronik och körde allt till skroten. Tänk så många timmar jag jobbat för att få ihop till allt detta och som nu – det mesta i fint skick- inte är värt fem öre!

Möjligen kan någon stackare i Afrika tycka att detta är fina fisken med koppar och eventuellt andra metaller att utvinna genom hälsovådlig hantering? Jag såg ett TV-program om detta för några dagar sedan på dansk TV. Export av uttjänt elektronik från Europa är förbjuden men ett och annat slinker ändå genom.

Nu förstår jag att alla sitter på helspänn och väntar på vilken investering som gjorde att Doris var/är lite rädd.

Jo, jag köpte en ny skruvdragare med två batterier, belysning och nätt surrande ljud. Den gamla skruvdragaren, fullt fungerande men med batterier som inte kunde ersättas, fick Stormossen ta hand om. Kanske jag använt min ”trotjänare” totalt en halv timme.

Man kan bli deprimerad för mindre men imorgon får jag nytta av min nya skruvdragare i max två minuter. Alltid något, små hemmaprojekt som den är avsedd för enligt reklamen.  Och sedan skrotar vi den! Nä, nu skojade jag allt; något längre skall jag allt ha den.

Har du elektroniska, fullt fungerade grejor liggandes hemma hos dig bara för att du inte nänns göra dig av med dom?  De som helt enkelt är uttjänta trots att de inte har alltför många år på nacken.


Margareta lär oss att döstäda 

Fina Christina – här kan ni kolla vem Doris är

Se så snyggt och fint det blev i åkern! Nyss var här videbuskar som horisonten skymde.

Fyra datorskärmar, tre tangentbord, en skanner, VHS-spelare, en tjock-TV  och kanske något till som jag glömt. Svåger var imponerad och tog en bild.

 

Vy på kort

Tiden går fort nu. Nyss var det vinter och snö, nu är det sommar och löv. Våren gick över i sommar på några dagar medan jag var på resa.

Igår klippte jag gräsmattan för första gången denna säsong, två veckor tidigare än ifjol. De första blommorna som dök upp i gräsmattan för någon vecka sedan är redan historia och snart är det midsommar. Tro mig, timmarna är långsamma med dagarna går fort.

Igår fick sister Jane mitt vykort som jag skickade från Albuferia förra måndagen den sjunde. Nio dagar för ett vykort att ta sig från Portugal till Finland. Tur att åtminstone någonting går långsamt.

Att få vykort nu för tiden är en sällsynthet. Jag kan inte påminna mig senast jag skulle ha fått ett vykort. Just därför tänkte jag glädja någon med ett vykort från min resa. Jag skickade fyra. Att det tog nio dagar förvånade mig.

Förr i världen var det en stor händelse att åka på semester till södern och naturligtvis hörde det till att skicka vykort för att uppmärksamma resan och visa hur fint det var där långt borta i södern. Idag skickas en mobilblid på några få sekunder eller varför inte en live chat direkt. Varför då skicka ett vykort?

Jag skickade vykorten för att glädja ett par äldre släktingar samt överraska mina grannar. Bryta trenden något.

När fick du eller när skickade du senast ett vykort?

Titta där om inte resenären himself med en delfin i tryck medan en knölval gästade farvattnen hemmavid. Det senare var en sensation.