Livet på landet,  Reflektioner

Skogen, vår terapi

”Var jag går i skogar, berg och dalar” är en fin, gammal psalm som tillhör mina favoriter bland de religiösa sångerna. Inte för att jag är speciellt religiös av mig men jag är, som jag tidigare påpekat, nästan allätare vad gäller musik.

Berg och dalar finns det inte mycket av i våra trakter men desto mer skog. Visserligen har vi Getberget (uttalas Jeitbjärji på dialekt) här alldeles invid min stuga men det är nog en rätt blygsam konstruktion som vår Herre begåvat oss med. Och så har vi Kattberget där sister Jane bor men det är egentligen inget berg utan en plats.

Nu när det varit fin skare har det varit ett sant nöje att ströva omkring i skog och mark insupandes frisk luft, höra vindens sus i trädtopparna och uppleva det lugn och den harmoni som skogen skänker mig. Att ströva runt i skogen på skare bland träden är som att vistas hos vänner, träden, skogens folk. Ute på åkerfälten kan vinden vara bitande kall men inne i skogen hörs bara den dans som vinden och trädtopparna trådar. För mig är skogen som en slags terapi, en tankarnas helgedom, vårt urhem. Riktig fin och högväxt skog kallar jag katedral. Som inne i Sagrada Família fast naturligare.

Själv är jag skogsägare, om än i liten skala, och jag ser också skogen som en inkomstkälla någon gång emellanåt. Kalhygge är nutida metod även om det inte är något jag gillar och resultatet ser förfärligt ut flera år efteråt. Så småningom kommer dock ny skog upp och då är det spännande att se hur den växer och hur planteringen lyckades.

Jag har ett par områden som nu är i det brådskande skede att där behövs röjning för att skapa utrymme för de träd som ser ut att klara sig bäst. En hel del björk har kommit upp där jag tidigare planterade gran men det har jag inga problem med. Jag föredrar blandskog framför den tråkiga monokultur som ofta förespråkas från fackhåll. Jag kanske till och med lämnar träd som inte hör hemma i ett rationellt skogsbruk eftersom jag ser mångfalden som en tillgång.

När det gäller gammelskog är jag av den bestämda uppfattningen att staten bör skydda denna typ av skog från avverkning eller annan negativ påverkan genom inlösen eller byte med skogsägare.

Skogen är vårt guld men också en vän vi bör ta vara på och ta hänsyn till. Det finns de som menar att i framtiden kommer skogens värde inte att bestå av avverkningsbart antal kubik utan av naturvärden och turism. En allt större andel stadsbefolkning som behöver komma ut i orörd natur skapar större värden än traditionellt skogsbruk.

Baksidan av den medaljen kan vara att landsbygden kommer att betraktas som ett rekreationsområde för den urbana befolkningen och att de flesta bor i större tätorter och storstäder, något som experter, många politiker och maktmänniskor idag förespråkar och välkomnar. Jag ser det som en stor förlust om det kommer att bli så och tyvärr tycker jag mig se sådan tendens med åtföljande försämringar för de som bor på landsbygden och i glesbygden. Skyll er själva som inte flyttar!

Städer och tätorter har naturligtvis sitt berättigande och det finns folk som helst bor i en storstad, ingen fel med det, men det bör finnas en balans där också landsbygden är levande och med tillräckligt många människor.

Att bo på landsbygden innebär ofta att man inte har tillgång till stadens utbud och nöjen men vad gör det när vi har skogens närhet och den natur inpå som är nog så värdefull och rogivande. Istället för stadens dån om dagen och dova malande om natten har vid vinden i trädtopparna, korpens krax, doften av regnvåt skog, solens spel mellan trädstammarna.

Det talas om stressade människor som betalar dyrt för behandlingar och samtal men har de verkligen provat på att ta in skogens helande inverkan på sinnet? Inte bara några timmar utan en längre tid, helst en hel semester eller längre, för att verkligen få uppleva det lugn som finns i skogen. Och då menar jag inte dagar fulla med aktiviteter utan att trava in skogen, kanske till något naturskönt ställe, och bara sätta sig lutad mot en trädstam och låta tiden stanna. Kanske där ta en tupplur för att åter vakna omgivna av skogens folk, öppna en termos med valfri dryck och käka ett par smörgåsar. Upprepas med jämna mellanrum.

Det låter kanske romantiskt för en stadsbo men för en landsbygdsbo är det vardag. Inte så att vi sitter och sover hela dagen i skogen, ha, ha, nej, men för den som har sitt arbete på landsbygden, om det så är i skogen eller på åkern, finns det alltid stunder när pausen kommer och då finns det tid för en stunds kontemplation och i bästa fall ett hej till träden, om man inte dristar sig till att bli trädkramare.

En tallkotte i skogen eller en fimp på gatan? Ganska lätt att välja eller hur? Vad tror du om skogens inverkan på det mänskliga sinnet?

Här går en stig i skogen som jag ofta beträder. Till vänster ett kalhygge, till höger skog som jag hoppas får stå kvar ännu i långa tider.

Så här kan det också se ut. Nybanad väg till en plantering som skall gallras.

Förr i världen kunde det komma kort från Amerikat där vi såg tio man och en stor stubbe. Idag är det en man och en stor maskin. Stubbarna tillåts inte bli så stora och effektiviteten är enorm jämfört med hur det var för 100 år sedan. Inte heller så slitsamt för kroppen för de som jobbar i skogen idag. Denna huggare har varit byskogen i två veckor hittills.

En del virke som väntar på att hämtas. Det mesta körs ganska omgående bort.

En sista titt, och denna gång en bild från Fladan, där det finns stora planer på en restaurering.  Vi får se vad tiden lider.

2 kommentarer

  • annepauline

    Det kommer väl att gå med skogarna här i Norden som med regnskogarna: De kommer att skövlas av en eller annan anledning. Du skriver: ”En allt större andel stadsbefolkning som behöver komma ut i orörd natur skapar större värden än traditionellt skogsbruk.” Javisst är det så. Men tänk dig en stor andel stadsbefolkning i en skog! Folk som inte har den blekaste aning om hur man rör sig eller beter sig i en skog. De kommer att ta död på skogen snabbare än miljarder granbarkborrar. Haha, du hör, jag har inga större förhoppningar om mänskligheten.

    • Per

      Nja, jag tror nog skogarna klarar sig bättre här i Norden eftersom vi måste plantera och sköta om våra skogar. Systemet fungerar ju. Vad jag skulle önska vore annat sätt ta ut virke än genom kalhuggning i slutfasen samt att blandskogar skulle bli mera allmänt förekommande. Vad som kan hända om vi får ett varmare klimat är en annan femma. Då finns risk att nuvarande trädslag ersätts med mera lövskog och annan växtlighet.

      Ha, ha jag förstår din skepsis. Mänskligheten är på väg utför och snart kommer lavinen ikapp. De flesta är stadsbor? Här ser jag en affärsmöjlighet, nämligen en lag som säger att alla stadsbor bör ha med sig en guide från landsbygden och som är boende där. Då kunde jag kanske dryga ut min pension bra duktigt? Sherpan PJ till förfogande. Fast sherpa är egentligen ett folkslag och inte enbart bärare till bergsäventyrare. Jag får byta yrke till Sher-per istället. Eller Skäri-Per? Ha, ha där satt den!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »