Ikväll har jag inte promenerat utan studerat

Ikväll satt jag en stund med spanskan, alltså lite läxläsning och ingen spanjorska, även om jag hellre hade gjort det. Jag menar, förenat nytta med nöje. Jag undrar hur mycket lättare man skulle lära sig ett språk om man har någon i sin närhet som talade ett annat språk och man var tvungen att lära sig för att kunna kommunicera? Säkert skulle det underlätta en hel del. Frågan är också, vilket språk blir dominerande och varför, för jag föreställer mig att ett av språken får en mer framträdande ställning.

Situationen är säkert aktuell för många i blandäktenskap, inte minst i republiken där det finns många tvåspråkiga av varierande grad som delar täcke och bädd.  Hmm, vad heter förresten ”du snarkar som en gris” på spanska?

Detta med språkinlärning kan vara väldigt olika. Vissa lär sig hur lätt som helst, medan andra tragglar på i evighet utan att komma så mycket längre. Jag minns en man från södra delen av Europa som jag jobbade tillsammans med några år i Malmö. Han hade kommit till Skåne under den goda tiden när Kockums var på G och gav många jobb. När varvet lade ned fick han söka sig annat jobb och det var där jag kom i kontakt med honom. Trots att han hade varit i kungariket i över 30 år hade han inte lärt sig mera svenska än ett visst antal meningar och ord som han använde till att beskriva det mesta. Det märkliga var att vi arbetskamrater så småningom lärde oss vad han menade i olika sammanhang trots hans begränsade ordförråd.  T.ex. ordet ”promenera” kunde han. Det kunde betyda mycket annat än gående. Bl.a. betydde det att vara lat, hur han fick till det. Det var som om hans svenska fick en ny betydelse och som vi andra lärde oss till viss del.

Själv vet jag inte om jag idag har bättre språkkunskaper i spanska än vad han den gången hade  i svenska men jag tycker ändå att det går framåt. Jag tror det viktiga är att man känner att man gör framsteg, inte att någon annan pratar si och så mycket bättre. Huvudsaken är att man i ökad omfattning kan göra sig förstådd på ett språk även om man gör fel och inte har alla ord på tungan på direkten.