En trevlig bekantskap och sabotage
Ibland är det extra trevligt här på bloggen. T.ex. när jag får träffa en läsare jag inte har mött tidigare. Alltså IRL. Vi sammanstrålade idag på Tesses Café och tog en lunch tillsammans. Satt och snackade, lärde känna varandra lite grann. Själv är jag inte direkt någon doldis på nätet men jag skulle tro jag att jag har en del läsare som är helt anonyma och okända för mig tills de ger sig till känna på ett eller annat sätt. Sådant är kul! Så länge de inte är arga! Haha, fast det har inte hänt ännu.
Några av de som kommenterar vet jag vem de är men jag har också okända kommenterare. Det är naturligtvis upp till var och en hur man framträder. Men kommentarer är nästan alltid trevliga att få. Respons, frågor och berättelser. De berikar bloggen en hel del.
Ända från västkusten i kungariket kom mina nya bekanta. Enkom för min skull! Nej, där skojade jag allt lite men roligt att de ville ta kontakt. Och förstod jag rätt så uppskattades mina bilder vilket känns inspirerande.
På tal om Tesses Café i Vassor Fjärdsändan så hade jag förra veckan satt upp en affisch för Urkult-festivalen på ytterdörren bland flera andra plakat. Jag hade frågat lov. Idag var den borta. Puts väck! Nej då, personalen kände inte till att den försvunnit och de hade inte tagit bort den. Återstår då att den ramlat ned av sig själv, det tvivlar jag på, eller så har någon snott den. Verkligen tråkigt att de inte kan låta en simpel affisch sitta uppe några veckor. Grrrr!
Gjorde en sväng till biblioteket i Vasa där jag också lämnat in en affisch för uppsättning men pyttsan, inte fanns det något anslag uppe. Förfrågning vid receptionen gav inte mycket utan de hade satt upp alla affischer som kommit in och erbjöd sig att sätta upp en ny om jag hade och ville. Jag avstod. Den sista jag hade satte jag på nytt upp vid Tesses och nu tejpades den ordentligt fast så att den inte är borta i en handvändning ifall någon har långa fingrar.
På biblioteket i Jakobstad vet jag att de satte upp min Urkult-affisch och där kommer utomstående inte åt att sno den vilket gör att den kommer att sitta uppe fram till sista juli. Till på köpte ut mot gågatan väl synlig.
Den är egentligen ganska fin så jag kan förstå att det är frestande att stjäla den. Den sticker ut bland andra affischer. Jag hoppas inte att någon river ned den av ren illvilja eller censur. Fast man vet aldrig med tanke på alla tokstollar det finns i världen idag.
Programblad för Urkult 2019 – på Issuu Online. För den som vill bläddra och bekanta sig. Jag har en hel del av mina bilder med i tidningen.
Detta är omslaget till programtidningen för Urkult 2019. Samma bakgrund som för affischen med alla artisterna jag satte upp. Visst är den läcker? Varje år utlyses en tävling för de som vill skapa ett förslag till affisch och programtidning. Korpen, båten och månen måste finnas med men annars är det fritt fram. I år vann Viktoria Nilsson från Avesta.
Du kanske också gillar
9 kommentarer
Wesber
Den var fin, förstår att folk inte kan låta bli att norpa den. Kanske jag också skulle göra och rama in till en tavla. Nä jag har aldrig stulit nåt i hela mitt liv o tänker inte börja nu heller vid 63 års ålder. Stulit o stulit, nån penna kanske har slunkit med då och då. jag har nämligen dille på pennor med text på.
Per
Tidigare års överblivna affischer brukar finnas till försäljning på festivalen men det är ju lite lågt dit om man bara vill ha affischen. Originalet skall förresten säljas och pengarna gå till välgörande ändamål.
Nä, ärlighet varar längst, så är det. Ja, vi har ju alla våran dillen. Du minns kanske Arne Q? Han har en jättestor samling med pennor. Flera tusen, eller var det tiotusen?
Just nu samlar inte jag på något annat än kylskåpsmagneter på ställen jag besöker. Om sådana finns på orten.
annepauline
Affischen är väldigt fin så jag kan tänka mig att den frestade till stöld. Jag är fascinerad av korpen och dess spöklika läte. Dessutom är jag precis som Wesber, jag kan inte låta bli att sno pennor. Jösses, så många pennor jag snott i mitt liv! Ibland slänger jag ett helt lass gamla pennor som jag snott men snart är jag igång igen och börjar sno nya pennor var än jag har chansen. Jag förstår inte riktigt grejen med det hela själv, hur ofta använder man pennor i dessa dagar egentligen? Konstigt att pennor finns kvar, men de ÄR kul att sno.
Per
Jo, finare än den ifjol även om den också stack ut bland affischer. Den där korpen gör nog sitt. Fast vissa år kan den vara ganska liten eller så är det en hel flock.
Jo men pennor använder jag ofta. Antecknar små saker, gör minnesanteckningar. Vid telefonsamtal kan jag sitta och rita krumelurer av olika slag. Ofta snedställda kvadrater, speciellt om det är telefonsamtal som fordrar koncentration och tankeverksamhet. Undrar vad psyk-vetenskapen säger om detta? Hjärnskrynklarna har säkert något namn på lusten att sno pennor också.
Designern
Pennsamlingen innehåller väl nog närmare 30000 st. olika reklampennor i dag men i ärlighetens namn så har den blivit så stor så jag har inte så mycket tid med den i dag – pga olika andra saker. Har funderat många gånger på några av dem som jag har idkat byte med som har kommit upp till mer än 100000 st.? . . . då börjar det bli en hetidssysselsättning.
Per
Oj, är det så många? Då får du nästan ha ett eget rum för din samling. Kanske du också för register över dina pennor? Jag kan tänka att det är en del jobb med detta om du vill vara uptodate. Kanske det till och med finns mässor där pennsamlare träffas?
Ja, många samlarhobbies finns det. Allt från symaskiner, porslin, frimärken till pepparkaksformar och gamla jordbruksmaskiner. Bilar, snäckor, tygbitar och pansarvagnar. Somliga samlar på amorösa erövringar. Så pennor är nog ganska beskedliga ändå.
Wesber
Ja då kanske det är nåt släktdrag det där med att tycka om pennor. vi är ju ändå småkusiner jag och A. Qvist. Hej på dej småkusin eller syssling som det så fint heter här i Sverige. Min mamma och din pappa var ju kusiner.
Designern
Under senaste vinterhalvåret har jag många gånger kommit på släktingar som jag/vi inte haft kontakt med på många många år och orsaken till det är att jag har gått igenom alla de hundratals och åter hundratals fotografier som finns i barndomshemmet på Byholm. Där finns det åxå fotografier från vår/er släktsida – även på dej och din syster och dina föräldrar borde åxå finnas med på något fotografi. Jag har försökt få namnen på personerna som finns på fotografierna på så många som möjligt av mamma så länge hon minns och kommer ihåg vem det är som finns med på bilderna. Även P-J har jag skickat några bilder åt samt en del andra Oxkangarbor vars släktingar har funnits med på en del bilder. Det är ju fotografier ända från 40 talet och framåt.
Wesber
Kul, min mormor Aina Qvist och din farfar var ju syskon. Jag visste inte om att vi var släkt när vi gick i byskolan ihop. Men dig minns jag som om det var igår, Tage var väl många år äldre har jag för mig men jag minns hur han såg ut i alla fall.