Semikolon eller ej?

Det är de små glädjeämnena man bör fröjda sig över och icke förgäta! Som till exempel att solen nu går upp över Siffris-gården nere i byn, jämfört med vid juletid när den gick upp till höger om bönehuset. Från min position boende i väster. Dagen är nu hela 3 timmar och 25 minuter längre än vid midvintersolståndet.

Efter detta lilla preludium kastar jag mig raskt över TV-programmet ”Detta om detta” som sänds på YLE Fem. Så dåligt program!! Jag har en känsla att jag tidigare beklagat mig över detta program som dyker upp strax innan nyheterna på torsdagskvällarna. Möjligen kan de två herrarna i programmet passa bättre i annat sammanhang men här gör de det inte!

Bättre är Eftersnack som kommer på fredag eftermiddagar när jag ofta kör hem efter mitt veckoinköp i köpladan. Det är ett pratprogram på Radio Vega med Magnus Londen och Jeanette Björkqvist som ständiga pratare och som får hjälp av veckans gäst. Det är ett bra program!

Nu senast tog de bland annat upp semikolonets dag som firades i torsdags. Jag är en varm vän av semikolonet och använder det så ofta jag kan. Dock vill jag inte påstå att jag är en sådan språkets mästare att jag kan slänga mig med semikolon i tid och otid. Troligtvis gör jag grava fel enligt regelboken när jag trycker ned ett semikolon i texten men det struntar jag i. Jag använder semikolon för att uppnå en viss rytm i texten och för att binda samma meningar som jag anser är beroende av varandra. Semikolonet är som en rosett i innehållet. Skulle kunna vara två meningar men magkänslan vill föra dem närmare varandra.

Semikolonet är dock långtifrån accepterat. Det finns de som anser semikolonet vara elegant och det finns de som avskyr och vänder semikolonet ryggen. I Eftersnack framkom också den åsikten att använder man semikolon så ställer det också krav på att hålla samma förnäma stil i resten av texten. Det går alltså inte att kasta in ett semikolon i en mening och sedan fortsätta med samma tarvliga manér man gjorde innan. Då förargar man båda lägren.

Huruvida jag lyckas med det må vara osagt men när jag känner för ett semikolon så skriver jag ett semikolon.

Jag har en känsla att semikolonet tillhör ett trätoämne i klass med plättar-pannkakor, semlor-fastlagsbullar och evro-euro (uttalet).

I torsdags firades också samernas nationaldag. Jag firade inget speciellt förutom att jag kom att tänka på deras flagga. Kunde jag beskriva den rakt av ur minnet? Jo, efter några sekunders betänketid så gjorde jag ärligt försök inför mig själv som var korrekt. Kan du det utan att fuska? Det är inte en helt lätt uppgift. Som ledtråd kan jag säga att flaggan är färggrann.

Idag lördag lär det var ägghalvans dag! Det ni, något fira? Det låter lika dumt som Nutelladagen den 5 februari eller tandborstbytardagen den 13 februari.

Här upptäcker jag att jag inte använt ett enda semikolon i dagens inlägg. Det kan betyda att jag är ur slag eller att jag ändå är ganska sparsmakad vad gäller semikolonets användning. Precis som man skall vara!

Vi slutar som vi börjar, tänker på den allt ljusare tid som kommer. Sommar och långa dagar. Fast denna bild är från september när det åter blir kortare dagar. Så går  årstiderna, åren och vi med dem.

---

Semikolonet är en motståndshandling – Text och uppläsning om semikolonet. OBS, Sveriges radio. Här finns en mängd semikolon i texten.

Tidigare i veckan hörde jag Saphmis nationalsång på radion och si, den kände jag igen. Den är vacker!
Här får ni också flaggan om ni inte grejade den innan.