-
Vägar, bra och dåliga
Insändare i tidningar har ofta en klagande ton och alltid är det någon annan som gjort fel eller inte gjort rätt. Idag hade Vasabladet en insändare som kort och gott hade rubriken ”Tack till vägverket”. Gott så, alltid roligt när någon är nöjd och vägverket är kanske inte bortskämd med beröm utan tvärtom får de ta mycket stryk i spalterna. Insändaren berömde de nyasfalterade vägarna i provinsen och broreparationen över Vörå å (R8) i Karvsor var herrn också nöjd med. Sedan övergick han till prisandet av floran längs med vägarna som består av smörblommor, solöga, hundlokor och till sist ”av hela finska folket efterlängtade – högintellektuella mångfärgade lupinerna”. Det var…
-
Det blev visst slalom till påsk ändå
I år får jag nog äta upp chokladäggen själv är jag illa rädd. Jag har inhandlat en påse påskägg ifall någon liten påskkärring dyker upp men jag börjar tvivla efter att jag på Facebook fick indikation om att de rödkindade med huckle och kaffepanna stannar hemma detta år. Påskbrasa blir det inte heller. Ifjol var det för torrt och i år ställer viruset till det. Återstår då bara memma men jag vägrar å det bestämdaste. Är det verkligen mat för en människa? Ägg och sill har jag införskaffat, det får räcka med det. Besöket i köpladan gjordes i torsdags på förmiddagen. Lite folk i farten och vi gled omkring som…
-
Väglöst land – hot eller verklighet?
Två saker har varit och är på tapeten denna vecka: befolkningsprognosen ser inte bra ut för republiken och vägarna i allmänhet är i allt sämre skick. Och jo, ekonomin naturligtvis, pengarna är nästan alltid slut för det allmänna. Men så har de alltid varit förutom när det närmar sig val, då kan eventuellt en mindre summa muntra upp väljarna något. I övrigt är det ALLTID att spänna svångremmen hårdare. Inget nytt. För Österbotten är också problemet att få ungdomar att stanna kvar och bosätta sig i landskapet. Helst då i någon av tätorterna, de små sidobyarna är bara kostsamma och till besvär, tycks många byråkrater och politiker anse. Det är…
-
Hela Riksåttan klar för rull!
Hela riksväg 8 från Åbo i söder till Limingo strax söder om Uleåborg kommer att bli stomväg vilket innebär högre status och därmed också lättare att få pengar till skötsel och underhåll. Äntligen gör också denna regering någonting bra. Det tidigare förslaget där viktiga delar av riksåttan lämnades utanför stomvägnätet var helt åt skogen och vi får tacka våra politiker och tjänstemän i Österbotten som kämpat för denna sak! Vi får hoppas att beskedet som kom idag håller ända fram. Vägunderhållet i landet är ju annars på dekis och av de miljarder som vägtrafiken betalar i skatter går bara en liten del tillbaka till vägnätet. Mycket arbete och pengar behövs…
-
Fortsatt färd på Lofoten
Idag, söndag förmiddag är det åter regn och rusk. Lockar kanske inte så mycket för uteliv men förhoppningsvis kommer jag någonstans mellan regnskurarna att få ser mera av det som finns längst söderut på Lofoten. Målet idag är Å, byn längst ut på Lofoten. Mycket kort och bra namn, ingen orsak att slösa på bokstäverna tyckte säkert den som namngav denna by. Ungefär samma med Ii som jag passerade på väg till Torneå eller Bö på Andøya. Man kan kanske bli lite mätt på alla vackra och hisnande vyer som serveras. Det en berget mäktigare än det andra och fjordarna slutar jag aldrig att förundras över. Ett mäktigt landskap på…
-
Brunte fick på nöten och fåglarna fick nöt på nöt
En rejäl smäll skakade Brunte! Nu är säkert ett nytt däck eller något annat kostsamt på kommande, tänkte jag. Jag hade igår kväll ärende till kommuncentrat. Fåglarna behövde påfyllning med nötter och fotokursen startade åter för säsongen. Men Gud så dålig väg det var dit! Djupa hål, hål här, hål där i vägbanan på slätten genom Tuckor och angränsande byar. Jag körde rakt ned i ett hål och jag trodde att nu var Bruntes sista stund kommen. Inte konstigt att det blir reparationer på bilarna med tanke på alla hål i vägen. Jag blev tvungen att reducera farten till max 60 km/h för att alls ha en chans att undvika…
-
På vinst och förlust…
… så känns det när jag kör genom novembermörkret på för mig delvis okända vägar. Alla kurvor och krökar är ännu inte inprogrammerade för maximal kurvtagning och vissa hål och gupp i vägen överraskar fortfarande när jag susar fram. Bron över sundet är fortfarande under reparation och därför blir det en rejäl omväg för att ta mig till pulsådern genom landskapet. Halkigt har det också varit senaste dygnet. Igår torsdag var det nära på att jag tappat kontrollen i en besvärlig kurva. Jag kände hur framhjulen släppte och men viss möda kunde jag manövrera mig genom vägkröken. Ett puh undslapp mig när jag åter kunde styra Brunte med förtröstan framåt.…