Tunga lyft och ivriga får

Värmeböljan fortsätter men i morgon utlovas regn och sjunkande temperaturer.

Dagen till ära passade jag på att slåtta gräs med röjsågen kring gården, torka det och slänga över en del till fåren. Så glada de blev! De kom springandes som om de inte sett mat tidigare. Årets upplaga av fåren är betydligt mera sällskapliga än fjolårets besättning som försvann så fort de fick syn på mig. Så olika de kan vara, fåren. De får inte allt hö på en gång för då trampar de bara ned det i sin iver att hitta de bästa bitarna och godaste stråna. Ibland är de lite kräsna.

Även veden som jag sågade och klöv i våras täcktes idag med plåt så nu får det regna bäst det vill. Den har torkat bra denna sommar och får den ytterligare en sommar ute i det fria är den kruttorr till hösten 2022.

Tidigare i veckan bistod jag när sister Jane och svåger avyttrade ett plåtskrov till en större motorseglare som svåger påbörjat men som nu fraktades till Helsinkifors för att så småningom färdigställas. Ett stort projekt som fordrar ett brinnande intresse, pengar och envishet. Kranbilen lyfte för allt vad den var värd högt över hus och tak för att placera skrovet på en nästan 20 meter lång trailer. Ett långt ekipage på grund av masten. Att dragbilen med trailer kom ut genom grindhålet var ett mysterium men hemligheten är att trailerns hjul går att styra.  Vi var flera som hjälptes åt så det gick bra även om svetten rann.

Samma dag sjösattes även deras segelbåt Bounty som också var till salu och nu funnit nya ägare. Efter provtur avgjordes affären och igår morse lämnade Bounty för sista gången Oxkangar för färd över Kvarken. Ny hemmahamn blir i Holmsund så alltför långt borta kommer den inte att segla men under annat namn.

Att sälja en uppskattad segelbåt kan vara som att sälja en häst, man vill så gärna att de nya ägarna skall vara snälla mot den och så kommer det också att bli. Båten hamnade i rätta händer. Jag vet att sister och svåger verkligen gillat sin Bounty och gärna haft den kvar men ibland vill livet annorlunda.

Själv är jag ingen seglare och inte har jag heller så ofta varit gäst ombord när sis och svåger gett sig ut på färd. Men till Holmön följde jag med år 2018. Det var en trevlig tur men lite skumpig på väg tillbaka. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig en segelbåt men då som ensamseglare. Jag beundrar lite grann dessa ensamseglare som kuskar jorden runt med sina båtar i ur och skur.

År 2010 följde jag varje dag noggrant på Internet Jessica Watson som blott 16-årig seglade jorden runt nonstop utan strandhugg. Det var en bedrift av rang, nästan som att landstiga på månen, enligt min mening. En annan seglare var Sven Lundin som senare bytte till Yrvind i efternamn. Hans specialitet var att använda så liten båt som möjligt på de stora haven. För många år sedan bevistade svåger och jag på en föreläsning som han höll i Vasa. Som den dussinmänniska jag är fascineras jag av dessa som går sin egen väg, är lite udda och tar kamp för sina visioner.

Så denna vecka har varit fylld med diverse aktiviteter trots värme och svett. Så skönt att komma in i stugan när jag har luftvärmepumpen som kyler så behagligt. Ett av det bästa köp jag gjort, kyla på sommaren, värme på vintern.

Visst är det en vacker båt? En klassiker, Hallberg-Rassy, Monsun 31. Nu seglar den i andra farvatten.

Förhoppningsvis blir detta skrov också en dag till en sjöduglig och bra båt. Mycket arbete återstår men allt är möjligt.

”Tack, tack, snälla! Det är bäää, jättegott gräs…

…på det tar vi en slurk!