Hemma igen

Oj, vad tiden går! Snart en vecka sedan förra inlägget och det är inte direkt brist på att skriva om. Kanske snarare brist på tid, jag har ju varit på resa. Kom hem natten till torsdag och sister Jane var så vänlig att hämta mig i Vasklot vid midnatt efter en tämligen lugn seglats med Aurora Botnia från Holmsund. Det mest upphetsade på den överfarten var ett par som dansade tätt och intimt, helt solo allena på golvet till klingade toner från en hyfsat bra trubadur.  Jag blev bara lite förvånad över att rederiet kostat på en trubadur en onsdagskväll med mest långtradare ombord. Men gott så för rederiet att frakten blomstrar.

Och det bästa, jag fick korn på nya utemöblemanget på akterdäck där det i sommar förväntas serveras glass och läskande dryck till hugade resenärer. Vi får verkligen hoppas att sommaren blir lång och het samt att minst en resa över Kvarken planeras in.

Efter några dagar på Österlen tog jag Öresundståget till Malmö för en vistelse där ett par dagar och sedan blev det hemfärd med Norwegian från Kastrup till Umeå med mellanlandning på Arlanda. Man kan säga att flygtrafiken är i full gång med massor av ressugna människor på språng. 2-meters markeringarna på golven har för länge sedan glömts bort; inte minst på Kastrup där köerna slingrade sig långa till säkerhetskontrollen. En halv timme tog det innan jag kunde pusta ut och samla ihop mina pinaler.

Jag kommer inte att redovisa resan kronologiskt utan plocka in händelser och iakttagelser här och var i kommande inlägg.

Som denna: jag åker buss i Malmö på eftermiddagen och in kommer en tämligen rundnätt kvinna som sätter sig för att inmundiga dagens måltid i form av dubbelhamburgare, pommes frites och gul läsk. Hon äter snabbt upp hamburgaren med tillhörande pommes och jag förväntar mig nästan en belåten rapning… som inte kommer utan i stället plockar hon till min förvåning fram ytterligare en dubbelhamburgare som hon energiskt attackerar och med stora tuggor slukar. Det gäller att ha käklederna i skick. Det tog inte lång stund förrän hon skrynklade ihop pappret; rapningen fortfarande lät vänta på sig. – Jag satt något förundrad, inte ens jag som inte är direkt mager och också ibland gillar hamburgare hade klarat denna övning.

I Umeå har jag en stund ledig och spankulerar omkring dragandes mitt bagage efter mig. Plötsligt börjar en kvinna en bit framför mig skratta högt, ljudligt och hjärtligt. Hon talar i mobilen. I nästa sekund hör jag samma läte bakifrån, nästan identiskt, så klingande och smittsamt. Jag vänder mig om för att utröna denna stereoeffekt och upptäcker en annan kvinna som även hon talar i telefon och ju närmare varandra de kommer desto högre blir skratten tills de förenas i en kram och mobilerna förlorar sin betydelse. – Tydligen hade något lustigt missförstånd uppstått som fick sin förklaring med mig som mittpunkt. Någon kram fick jag dock inte, om de ens lade märke till mig.

Sent på kvällen ger Öresund fisk, alltid någon som står på strand och kaj och hoppas på fångst. Själv har jag provat på att fånga näbbgädda i Öresund dock utan större framgång