Livet på landet

Bästa medicinen – skogen!

Jag kände mig rätt urkramad på eftermiddagen. Trött i skanken och skum i ögat. Förmodligen träningsvärk eftersom jag denna vecka på allvar påbörjat mitt lilla projekt att röja i skogen här nära. Jag sågar omkull oönskade buskar med min röjsåg och lämnar kvar de jag vill skall växa till sig. Mest blir det gran och björk som finner nåd inför mina ögon men jag kan också lämna kvar någon udda varelse av skogens folk. Jag gillar ju mångfald.

Ett ganska roligt och intressant arbete. Men tungt så här i början, otränad som jag är. Mången gång slår jag av sågens motor och sjunker ned på en sten för att vila. Samtidigt får jag höra fåglarnas vårkonserter. Ingen dålig bonus! Eller få insupa ren luft, känna alla dofterna och få slänga sig under en skyddande gran en kort stund. En härlig tid som vi upplever just nu och vädret har varit helt fantastiskt! – Saftflaskan kommer fram och en stund senare är jag åter igång.

Jag tog mig alltså en rejäl tupplur, vilket på sen eftermiddag och kväll är lite riskabelt med tanke på nattsömnen. Det blev ändå närmar två timmar på soffan i sovandes ro. Det var jag värd efter dagens jobb i skogen samt att jag bytte till sommardäck.

När jag byter däck, på våren eller hösten, brukar jag tänka på vad som kommer att hända fram tills nästa däckbyte sker. Det vet jag i allmänhet inte mycket om. Folk dör, folk föds och både tragiska och roliga saker inträffar. Vilka glädjeämnen kommer jag att få ta del av, vilka blir mina besvikelser och tandagnisslan innan jag byter däck nästa gång på senhösten? Tur att vi inte vet så mycket på förhand utan vi skall leva nu!

Jag hade idag också ärende in till apoteket i kyrkbyn. Ett medikament skulle hämtas ut. En sak jag lagt märke till är att behandlingen av recept på apoteket går i allmänhet mycket fortare än för bara något år sedan. Då skulle man lämna fram sitt recept och sedan slå sig ned i en stol och vänta i både fem och kanske tio minuter innan ens beställning blev klar. Nu hinner man knappt sätta sig i stolen så är ens piller framlagda på disken för avhämtning. Har ni tänkt på det?

Jag frågade också om detta idag och jovisst, apotekspersonalen behöver inte skriva så mycket nu för tiden utan det mesta sköts automatiskt blev svaret. Mitt personnummer skannas in från FPA-kortet, mitt recept finns färdigt i datorn och i princip är det bara att trycka på några knappar så är saken klar. Fint eller hur?

Samtidigt saknar jag denna stund när jag fick vänta på min medicin. Ofta fanns andra som också väntade och som kunde studeras. Vilka krämpor och sjukdomar hade de att dras med, tänkte jag. Min blodtrycksmedicin är nog ganska beskedlig i det sammanhanget. – Bästa botemedlet mot högt blodtryck är arbete och motion i lagom mängd skulle jag tro. Jag är just nu inne på en sådan kur; skogen ger både arbete och sinnesro.

Se där om inte Bettan framför apoteket i Oravais! Och med sommarlätta däck på fötterna.

Här finns ”proina” för både man och såg. Proina är ett dialektord som kan ha lite olika betydelse men här skulle jag kalla det kraft.
Skinnmössan har vi fått slänga för länge sedan, nu är det lätta kepsen som gäller.

Så här kan det se ut efter en stunds arbete med röjsåg. Granarna får livsrum i skydd av ungbjörkars skärm.
Arbetet fortsätter fram tills att det blir för många mygg i skogen. Då tar vi sommarpaus och fortsätter till hösten när de flesta älgflugorna försvunnit.

2 kommentarer

  • annepauline

    Ordet proina har jag glömt bort. Ett sånt bra ord, gissa om jag sitter här och ler. Proina! Vad kommer det ordet ifrån kan man undra? Finskan? Nestes tvåtakts proina har du i dunken…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Translate blog »