Jag var ute och röjde i lördags

Vi österbottningar är kända för att flitigt gå på kurser och föreläsningar. I kommunen finns Medborgarinstitutet (MI) och där har jag de senaste åren gått och läst spanska en gång i veckan. Tyvärr blev det i höst avbrott i denna kurs men förhoppningsvis så kanske det blir nystart efter nyår. Vi får se.

Istället har jag anmält mig till en kortare introduktion i släktforskning. Alltid något. Nykarleby Arbis brukar också ha intressanta torsdagsföreläsningar så där finns det kanske också något att hämta?

Javisst ja, senaste vecka var jag också på kurs men då av mera praktisk natur: Röjningskurs i Yrkesakademin i Österbottens regi. Först på torsdagskvällen några timmar teori och i lördags demonstration av röjsågens skötsel, säkerhet och sedan praktiska övningar i ett skogsskifte.

Visst har jag sysslat med röjning av sly och buskar tidigare men jag tänkte att det vore nyttigt att ta allt från grunden och även snappa upp sådant som kanske inte är så självklart. Samtidigt får man också träffa andra personer som är intresserade av samma sak och alltid blir det en hel del annat branschsnack som kan vara nyttigt och intressant. Plus att en dag i skogen inte är helt fel.

Tyvärr hängde regnet i luften men vi hade ändå tur med vädret så vi blev ändå inte blöta. Som avslutning blev det  korvgrillning över öppen eld, eller rättare sagt, över glöden. Själv hade jag ingen korv med utan nöjde mig med tonfisk och banan. Faktiskt en riktigt bra och enkel skaffning ute i naturen.

Senare i höst kommer jag att få rejäl träning med röjning i skogen för jag har ett par ytor som verkligen fordrar genomgång och röjning. Till att börja med kan det vara rätt tufft och jobbigt men redan efter några dagar kommer vanan och konditionen ökar. Är man i egen skog så är det alltid roligare än om man röjer i andras skog. Och det jag inte hinner i höst fortsätter jag med nästa år. Så det så!

Här är det korvgrillning efter kamp med buskar och oönskad växt

I bakgrunden syns ett av de områden som jag senare i höst skall ta mig an. Men före det så blir det annat trevligt i slutet av veckan!

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

Lite för varmt för mig men…

Mycket bär finns det inte i skogen men har man tur kan man få någon liter eller så. Svampar har kommit den senaste tiden men inte en endaste kantarell har jag sett. Torkan har gjort sitt. Men äpplen har det kommit jättemycket av om än små. Sister Jane på andra sidan vägen har två äppelträd som är fulla med äpplen och en hel del har trillat till marken. Av dem plockar jag och matar fåren. Det är några av fåren som är snåla på dessa fallfrukter men de flesta verkar inte veta vad det handlar om.

Hmm, där skrev jag visst snål i ett sammahang som kan misstolkas.  Snåla i detta ovanstående fall betyder ungefär giriga.

Fortsatt fint väder med temperaturer kring +23 C idag eftermiddag och strålande sol. Riktigt behaglig värme för en cykeltur i bara skjortärmarna.

Min andra sister med make for igår till Rhodos och de hade gärna velat ha mig med men jag avstod denna gång. Visst hade det varit kul med en vecka i södern men när jag idag kollade temperaturen där låg den på +32 C så då var jag trots allt glad att jag inte åkte. +32 C är för mycket för mig. Rhodos ligger säkert kvar till en annan gång.

En annan orsak var att jag satsar mina slantar på en fjällresa senare i månaden. I lördags gjorde jag de första bokningarna och jag tror att jag skissat upp en ganska trevlig rutt. Kvar finns ett par dagar att fylla och vem vet vart jag hamnar? Lite hemligt där men när jag så åker hoppas jag kunna rapportera något via bloggen. Den dagen den sorgen. Tills vidare fortsätter jag med planeringen. Kul det också.

Någon annan som har en resa på G i höst?

Lite lingon har gett sig till känna i snåren.

Ätlig eller ej? Sådana finns det ganska mycket av.

Sådana finns det också mycket av. Dock lite svårtuggade.

Liten, nätt och trind. Kommer dock ej innanför min kind.

Denna då? Vad heter den?

Och överallt så sken solen.

Litet sår stjälper ivrig badare

Idag hade jag bestämt att jag skulle ta min första simtur denna sommar vid villan när termometern tangerade närmare +30 C på eftermiddagen. Kvällsbadet var inprogrammerat. Så skulle det bli.

Som de flesta vet så har stora delar av Norden drabbats av värmebölja med allt vad det innebär. Sol och bad för de som har semester medan andra som måste jobba får kämpa på i värmen, ofta med svetten rinnandes. Jag sänder en tanke till mina före detta arbetskamrater i saltgruvan. Och fåren, de ligger mest stilla i skuggan. Även på dagen men på kvällen piggnar de till.

Själv såg jag mig nödd och tvungen att på eftermiddagen låta snåltanden vila och startade min luftvärmepump som förutom värme också kan ge kyla. Bara att välja vad man vill ha på fjärrkontrollen. Så skönt det kändes efter en kort stund när kylan kom! Och blir det problem med sömnen på natten på grund av värmen är det bara att starta apparaten och snart nog somnar jag. Det kostar lite pengar men är överkomligt.

Jag fortsatte med döstädandet idag. Helst vill jag inte vistas i solen när det är så varmt. Det var då det hände. Jag skulle ta en hög gamla sängkläder som kan användas som trasor och placera dem i kantoret. Obs! inte kontoret utan kantoret! Jag öppnade dörren och böjde mig in med min börda och naturligtvis kom jag alltför nära en vass och spetsig hake som håller dörren stängd. Den trängde djupt in i underarmen och även om det inte blev ett stort sår så satt jag fast och fick backa för att komma loss. Såret bloade men jag hittade snart ett plåster i mitt reseapotek.

Ingen ambulansfärd till akuten direkt men ikväll när jag i villan skulle byta till simbyxor så började såret helt plötsligt blöda igen. Attans, inte bra och jag fick avbryta mitt förehavande. Bättre att vänta någon dag tills såret läkt. Troligen inte bra att simma med sår på armen. Så gick det med min badpremiär.

Har ni redan badat i havet/sjö/älv/å eller vad ni har till buds? Eller redan och redan, det börjar bli minst sagt hög tid att ta sin första simtur denna sommar om det alls skall bli av. Jag kommer snart att göra ett nytt försök.

Två kajaker gled förbi. De förde inte mycket väsen.

Utsikt mot fjärden. Verandaräcket bör få sig en omgång med penseln. Kommer att ske denna vecka.

Stilla och lugnt men en stund senare började småfisk sprattla och skvätta i strandkanten, något som tärnorna uppmärksammade.

Byadagen i hetluften

Idag har vi firat byadagen här i Oxkangar, den årligt återkommande sammankomsten när infödingar, villabor och emigranter samlas i juli för att en stund tillsammans släppa vardagen och umgås. Vädret var oss även i år nådigt och vi hade en strålande sol som minsann lockade fram svetten. Temperaturer på mera än +25. Jag vågar inte säga någon exakt siffra för min digitala utomhusmätare hade lagrat + 40 C i minnet men då var det naturligtvis i solen. I alla fall hett så det kändes.

Per, ordförande för byarådet som är arrangör, hälsade välkommen. Dennis Rönngård bjöd på kända sånger och ledde också senare allsången. Korvgrillning, kaffe med dopp, pilkastning, lotteri och årets festtal hör till dagordningen på byadagen. Och naturligtvis samtal och trevlig samvaro som sig bör.

Festtalet hölls av Johanna Backman, tredje generationens villabo med rötter i Helsingfors, bott på många ställen i världen och nu boendes i Stockholm men har en del av sitt hjärta på Lill-Oxkangar. Hon har varit här sedan barnsben.

Hon berättade bl.a. om hur hon lärde sig att förstå och använda dialekten i denna del av Österbotten och vad den betytt för henne. Ett kärlekens och glädjens språk. Det var byns dåtida barn och ungdomar som lärde henne dialekten och den sitter än och används vid behov.

En av de först meningar på dialekt hon fick lära sig var: ”Mjölttjin i hinttjin je i bettjin” vilket betyder, Mjölken är i hinken i bäcken. Ett försök till stavning ser konstigt ut men så låter det ungefär. Den tiden fanns det inga kylskåp utan kylning av matvaror fick skötas på bästa sätt, i t.ex. i en bäck eller i en spånhop. Brunnar kunde också användas för kylning.

Hon tyckte om att simma och det var i samband med detta som byns ungdomar tyckte att hon borde lära sig följande mening: ”Ja far såm in schifftnykäl i båttnin” som översatt betyder ”Jag sjunker (far) som en skiftnyckel till bottnen”. Johanna var dock en duktig simmerska och något sådant hände inte.

Johanna använder sin dialekt i samtal med ortsbor men ibland händer det att infödingen försöker prata lite bättre svenska med henne. Det försöker hon avvärja och har sina standardmeningar för att åter låta samtalet glida in på dialekten. Vad hon dock inte nämnde men som är rätt intressant att om någon vars modersmål är dialekt försöker tala finsvenska, högsvenska eller rikssvenska så kallas det att ”denska”. Varifrån detta denska har kommit vet jag inte men när jag var liten trodde jag att det var samma som danska, att personen pratade danska.

Fint är i alla fall att dialekten lever och frodas i byarna. Det skall vi vara stolta över. Igår lördag besökte jag SkäriFolk på Bergö. Där talar de en lite annan dialekt men det får jag återkomma till vid tillfälle.

Som tur var tog tälttaket emot det mesta av solens obarmhärtiga strålar.

Hur varmt det än är ute så naturligtvis måste det också ätas varma, gillade korvar. Allt annat vore att frångå traditionen och vem vill det?

Lotter skulle också köpas. Jag vann ingenting men vad gör det.

Här är Johanna Backman mitt i sitt tal medan trubaduren Dennis Rönngård sitter på avbytarbänken längre bort. De två amplarna som hänger  i taket blev sedan till lotterivinster.

Sköna härliga sommar, till SkäriFolk jag far

Vi människor älskar att prata om vädret. Ofta om det är dåligt väder och speciellt på midsommar när ”alltid-dåligt-väder-på-midsommar” skall bekräftas.

Eller så är det för varmt. Som nu. Nästa vecka lovas sol hela veckan och temperaturer närmare +30 C. Då är skuggan guld värd och tidig morgon eller sen kväll är den bästa tiden på dygnet. Nej, vi skall inte klaga på vackert väder i onödan, tids nog har vi regn och rusk, kyla som går in i märg och ben.

Idag hade jag tänkt att åter åka till Kaustby och festivalen där men planerna har ändrats. Istället blir det SkäriFolk på Bergö söder om Vasa. En ny festival med visa, folk och rock. Vid kolla av den musik som senare idag kommer att spelas fastnade jag definitivt för denna nykomling bland festivaler och kommer att ge den en chans. Konceptet låter bra: fin musik i skärgårdsmiljö. Barnen får också sitt genom Apan Anders som startar evenemanget kl. 15.00. Man måste ta vara på tillfället när det bjuds på evenemang ute på landsbygden här i Österbotten.

Till på köpet har jag aldrig tidigare besökt Bergö så det blir intressant att se denna skärgård och bebyggelsen där. Färja får man också åka dit. Gratis!

Musiken intressant och mest ser jag fram emot The Heartbeat Band. Riktigt bra musik. Även de andra banden verkar bra så jag ser fram emot en härlig kväll i Bergö ikväll.


Skärifolk – Bergö

The Heartbeat Band  

Fåren ser ut att ha det bra i  hagen tidigt på morgonen. Senare på dagen blir det väl hett under pälsen

Sister Jane bjöd på grillat igår kväll och vi lät oss väl smaka!

Allehanda blomster har sin högtid nu. Allt från strålande färggrant till dämpade färger.

Får jag presentera årets får?

Igår kväll fick jag besök på backen. En skåpbil med släp körde in på min gårdsplan och ut kom 10 gräsklippare och slyröjare som kommer att stanna här en stor del av sommaren. Fåren har äntligen anlänt och nu blir det lite mera liv på backen än bara kajor och skator.

Min granne avslutade ifjol sin verksamhet som fårfarmare och ganska snart efteråt dök en annan fåraherde upp som var intresserad av arrendet och markerna. Förra veckan klarades höbärgningen av på ett huj och nu finns också fåren på plats. Sommaren är komplett!

De verkar inte blyga utan kommer springades så fort jag lockar lite grann. Förmodligen fick de foder eller någon godbit på förra stället och nu förväntar de sig samma av mig. Jag får se vad jag kan tillhandahålla. Vad rekommenderas?

Ett och annat litet äventyr kunde tidigare fårbesättningar bjuda på och detta minns jag bäst: ”De förlorades väg till bönehuset” Vi får hoppas att höjdhopp och smitning inte är specialitet för årets får. De verkar lugna och beskedliga. Vi kommer nog att bli vänner.

Här anländer sommargästerna. Först lite avvaktande. Vem är denna gubbe med kamera?

Lite tveksamt de första stegen men sedan gick det hur bra som helst.

I morse kom de glatt springandes. En verkar vara ordförande. Tio igår kväll, tio i morse. Ingen har vargen tagit.

Jodå, vi skall nog komma överens.

Efter tio, den bästa tiden

Den bästa tiden på dygnet infaller efter klockan tio på kvällen så här i början av juli. Om det är fint väder. Då har dagen rasat färdigt och det stora lugnet infinner sig. Det finns även andra orsaker till att sena kvällen är bra. Egentligen hela sommarnatten.

En orsak är att gyllene timmen infinner sig vid denna tid. Ett behagligt ljus för fotografering. Inte så starkt utan varmt men ändå intensivt. En annan är svalkan efter en het och solig dag.

Jag har ett par kvällar åkt runt i provinsen och kollat in fina fotomotiv. Jag har lyckats så där men en och annan bild får väl godkänt. Lite trafik och ingen som förargar sig över att jag glider fram i 60.

En kväll åkte jag till Storsand i Monäs vid elvatiden. Soligt och fint men solnedgångens färgkaskad var kanske ändå inte den ultimata. Där träffade jag en kvinna som satt hopkurad på trappgången ned till sandstranden. Jag såg att hon hade en systemkamera och frågade på dialekt om hon var ute för att ta bilder. Om hon förstod vet jag inte men hon svarade på finska och bekräftade min aning att hon väntade på solnedgången i havet. Hon hade bara fotograferat i ett halvt år och var ivrig att utöva sin hobby och utvecklas. Blommor och solnedgångar är hennes specielitet just nu. Tacksamma motiv även för en nybörjare.

Hon var pratsam och vi fick oss en god stunds diskussion om fotografering, kameror och motiv. Samtalet gick hyfsat med min bristfälliga finska men hon pratade en enkel och tydlig finska. Troligtvis var hon ursprungligen någonstans från bortre Asien, kanske adopterad för jag kunde inte höra någon brytning på något annat språk. Men svenska verkade hon inte kunna.

Lustigt att jag som är inföding och hon med rötter långt bort ifrån; så var det hon som kunde finska perfekt, vad jag kunde förstå. Jag kände mig ändå rätt nöjd för jag hade pratat finska om än med många fel och funderingar. Det är nog det som det handlar om när man som nybörjare skall tala ett främmande språk, att våga säga fel, att fråga och be om hjälp. Kanske allra mest handlar det om att ha ett gemensamt intresse, något man verkligen vill prata om och få reda på. Det har jag också märkt i andra sammanhang.

Igår kväll var jag åter ute på tur. Fotomotiven ville inte riktigt infinna sig trots att jag sakta gled fram i landskapet. Åter solnedgång men det känns lite att upprepa sig. Inget djur såg jag heller förutom en lågt flygande svan. Tyvärr var jag inte beredd med kameran. Man kan ju alltid hoppas på att få se en varg. Så många som rapporterats borde väl även jag få se en? Björn har också nyligen setts trakterna så varför inte? Fast då sitter jag helst i tryggt förvar inne i bilen. Den är snabb som bara den om den blir ilsken och irriterad.

Sen sommarkväll är fin, det visste jag sedan tidigare. När jag jobbade i Saltgruvan och det var hett om öronen varma och svettiga sommardagar så brukade jag ofta åka ut till villan efter tio på kvällen för att ta mig ett svalkande dopp. Att sedan sitta och torka i kvällssolen var det bästa jag visste på hela dagen. Något jag absolut borde återuppta!

Stranden i Oravais fjärdsända igår kväll

Längs små skogsvägar jag smyga

Vår skärgård är ändå bra vacker. Vid Öjskat,

Bäcken vid Vassor fjärdsända

 

 

Vandring i fåglarnas rike

I morse vaknade jag i god tid innan 06 och gick ut på bron för att vattna blommorna. Just då kom en cyklist susande förbi med god fart. Det var minsann en morgonpigg en.

Det inspirerade mig att själv ta en något tidigare promenad än jag annars brukar och strax efter klockan 08 var jag på väg längs stigen som jag röjde tidigare.

Verkligen lugnt och fint att gå denna tid och jag förmodar att det är ännu behagligare om man tar turen i samband med eller en stund efter att solen gått upp.

Alltså alla dessa fåglar som kvittrar och sjunger! Verkligen en naturens egen konsert. Egentligen borde man spela in den vackra fågelsången för att ha som terapi när vintermörkret och kölden är som värst. Vakna med fågelsång i högtalarna när snöstormen tjuter i knutarna i januari.

Jag tog också en tur ut till byhamnen och satte mig en stund i solskenet på en bänk och bara njöt av morgonen och solen som åter är på språng efter helgens ruskväder. Bara slappade och tänkte på ingenting.

Ett äldre par höll på med mete och jag pratade lite med dem.  En båt kom in till hamnen och lade till vid bryggan. Lugnt och stilla en söndagsmorgon i juni. Inte mycket mygg heller.

På väg tillbaka genom byn så höll kajorna på ett ställe högljudd diskussion om något.  Inte direkt någon skönsång.

Detta borde göras oftare, att ta en tidig morgonpromenad innan solen ännu börjar värma och lugnet är som störst. Förutom fåglarna då som är som mest aktiva men dem lyssnar jag gärna på.

Allt medan solen steg högre på himlen.

Här är det skönt att sitta, och bara titta!

En abborre fick damen men den slet sig och försvann.

Här lurar frassen i godan ro. På andra sidan trädstammen finns en fågelholk som förmodligen skulle uppvaktas. Fast han ser lite sömnig ut.

Hur firar vi egentligen midsommar i Finland?

Jag läste Jennifers blogg med tillhörande podd där frågan ställdes: Hur är midsommar i Finland?

Jag  modifierar frågan till ”Hur firar vi midsommar i Finland?” Och det jämfört med Sverige.

Midsommar, den har väl alltid funnits i alla tider men hur firar vi den? Firnandet av jul och påsk är väl ganska självklart men midsommar. Som liten gosse minns jag att städandet före högtiden var en självklar och viktig sak. Åtminstone för salig mor. Hon var helt uppspelt och lättretad. Skurborsten gick som ett tröskverk.

Sedan hämtades två saker ur skogen. Några björkruskor skulle pryda farstubron och framför bron skulle en matta med björnmossa ligga på vilken man torkade skorna innan man gick in i stugan. Den tiden tog man inte av sig skorna inomhus och då var det viktigt att ha något så när rena skor vid inträdet. Mycket mera än så minns jag inte att vi pyntade förutom en och annan blomsterbukett som ställdes i vas på köksbordets nystrukna duk. Och filgrädde till nypotatisen samt en bonad med sommarmotiv på väggen.

Idag handlar det mycket om att lämna sin bostad och bosätta sig ett par dagar på villan (sommarstugan) eller bege sig till sjöss för den om är har tillgång till båt. Eller så ordnar man ett litet kalas för närmsta släkten eller ännu vanligare, tillsammans med vänner. Det handlar mycket om att umgås, äta gott och trivas. Kanske bada bastu.

Till traditionen i vår by hör också att Bengt slåttar vägrenen längs med byns vägar. Snyggt och prydligt skall det vara även för den som färdas på byns vägar.

Midsommarstången då, den som är så viktig i kungariket? Dansen runt om och små grodorna?

Tja, kanske inte i varje by men den finns på sina ställen här i Österbotten. Åtminstone de senaste 20 åren har den funnits på Kimo bruk en knapp halvtimme härifrån. Även vår grannby Karvat har en midsommarstång som kläds varje år.

Trots regnet besökte jag idag på eftermiddagen Kimo för att med egna ögon se om midsommarstången restes även denna midsommar. Och visst, där fanns de sanna entusiasterna som inte räds lite regn. Mängder med blommor och löv prydde snart stången som låg raklång på gräsmattan. Kransar bands och fästes vid stången som med gemensamma krafter restes tills den stod rak och ståtlig.

Sedan tråddes dansen runt stången med de små, lustiga grodorna som ett nummer. Tyvärr hade 90 % av publiken stannat hemma på grund av regnet men det hindrade ändå inte känslan av att fira midsommar på Kimo bruk.

Lite spelmansmusik hör också till och i Einars café satt förvisso en dam i folkdräkt och spelade dragspel. Riktigt bra lät det och vänster fot började faktiskt stampa takten. Idel kända låtar, allt från Taube till Säkkijärven polkka.

Brasor vid midsommartid finns inte i Österbotten utan här tänder vi påskbrasor. Finska juhannuskokko (midsommarbrasa) var faktiskt en nyhet för mig.

Jag firade inte en äkta svensk midsommar den tiden jag bodde i Malmö så jag har inte mycket att jämföra med. Möjligen besökte jag Pildamsparken och om där var någon aktivitet; jag minns inte så noga. Troligtvis också någon midsommar på kolonilott vid närliggande Ärtholmen. En stadsmänniska var jag den tiden. – Edit: Jo, vid närmare eftertanke så besökte jag ett par gånger Folkets Park i Malmö midsommarafton. Jag tror till och med att jag har någon bild av det.

Jag tror att midsommarfirandet är mycket individuellt.

Jag menar att det inte är så stor skillnad i midsommarfirnandet mellan Finland och Sverige. Möjligen är dansen kring midsommarstången i Sverige mera vanlig men rent allmänt handlar det om att umgås med vänner, äta gott, kanske ta en snaps till sillen och att beklaga sig över vädret. För en riktig midsommar är sällan solig, het och myggfri.

Ikväll bjöd sister Jane på superb måltid med fisk, grillat kött, sallad och diverse tillbehör. Jag kan inte säga annat än att jag lämnade bordet mätt och belåten. Så långt har jag firat midsommar enligt konstens alla regler. Nu återstår detta med att lägga sju blomster under kudden och drömma om sin tillkommande. Jag har i alla fall plockat sju blomster i en vas på köksbordet. Kanske jag tar hela blomsterkvasten och lägger den under kudden?

Hur har du firat midsommar? Något som du vill tillägga, någon trevlig händelse eller litet missöde. Låt komma!


Kimo Bruk 

Regnet det bara öser ner
och jag är så blöt om både skor och strumpor

Spelkvinnan lät kända toner ljuda i stugan hos Einar. Tyvärr kom jag  mig inte för att fråga vad hon hette.

Kranstillverkning i full gång

Här gäller det att hjälpas åt.

Några varv till

Ej svansar, ej svansar hava de…

…ej öron, ej öron hava de…

Ståtlig var midsommarstången i Kimo även denna midsommar!
Lägg märke till att de två översta kransarna längst ut på tvärstängerna har de finlandssvenska färgerna rött och gult medan de två nedre kransarna har de finländska färgerna blått och vitt. Sedan får midsommarstången stå sådan tills nästa år när den tas ned någon dag innan midsommar.

Så återstår bara att flaska buketten under kudden och vakna upp med ett saligt leende, jasså hon?