• Livet på landet

    Efter stormen

    Sällan har jag sovit så dåligt som senaste natt. Elektriciteten försvann igår kväll 21.20 och sedan var det ett evigt av och på ända fram till idag eftermiddag när läget äntligen stabiliserade sig. Ibland var elen borta i någon timme, ibland ett par minuter. Jag kan icke räkna dem alla, de elavbrott av stormen vi fått. Nordanvinden hade fritt spelrum och den öste på med närmare orkanstyrka i byarna. Jag låg där i mörkret kring midnatt och försökte identifiera alla ljud som hördes i huset. Det knakade och knäppte, pep och skrek, bullrade och jollrade, ryckte och rev. Att ett gammalt hus kan ha så många läten. En annan sak…

  • Livet på landet

    Halvtaskig start på det nya året

    Även om nyårsafton firades solo allena, i stillhet och utan smällar och skott så blev nyårsdagen inte fullt lika bra. Dels hade det kommit ca. 10 cm blötsnö och till på köpet när jag skulle ut på min motionsrunda mitt på dagen och drog på mig jackan så högg det till i ryggslutet, alldeles ovanför eller i skinkorna. Kändes alldeles stelt, trött och ömt. Bara så där som en blixt från klar himmel en januaridag. Jag brukar sällan ha ryggont så jag tog det med ro och hämtade snöskoveln och tänkte: lite gymnastik i snösvängen kanske hjälper bort det onda. Jag skottade en liten bit men beslöt att inte riskera…

  • Foto-Video-Bild,  Livet på landet

    Naturen i bild och doft

    Igår blev det en tur till Nykarleby och besök på biblioteket för att se fotoutställningen med Jens Lax som fotograf. ”Made in Natureland” heter utställningen och visar natur- och landskapsbilder, ofta som fotokonst. Bilderna är till stor del gjorda med ICM-teknik vilket innebär ”avsiktlig kamera i rörelse”. Normalt försöker man hålla kameran så stilla som möjligt men med denna teknik så rör man kameran under exponeringen vilket innebär att man får diverse häftiga effekter i bilden. Nästa som en målning. Jens använder sig också av multiexponering. En intressant utställning med ett tiotal fina bilder. Tyvärr finns den bara kvar ytterligare en dag, imorgon den 31 december, så har ni vägarna…

  • Livet på landet

    Krattar bäst som krattar sist!

    Den gode Erik, en av de flitigare kommentatorerna på denna blogg, undrar bekymrat om jag krattat min skog inför vintern. Svar: nej! Detta är den nya tidens påfund som Trumpen försöker pådyvla oss och Finland är väl lagom harmlöst för att testa detta projekt på. Såja, ut i skogen och kratta, alla vi senfärdiga! Fast själv så lever jag efter devisen: Krattar bäst som krattar sist. I bästa fall behöver jag inte kratta alls. Allt detta krattande har sin början när Trumpen och Niinistö (Finlands president som inte alls är lika känd utanför republikens gränser som Trumpen) träffades i Paris och diskuterade skogsbränder. Möjligen kan något språkligt missförstånd ha uppstått…

  • Livet på landet

    Hela Riksåttan klar för rull!

    Hela riksväg 8 från Åbo i söder till Limingo strax söder om Uleåborg kommer att bli stomväg vilket innebär högre status och därmed också lättare att få pengar till skötsel och underhåll. Äntligen gör också denna regering någonting bra. Det tidigare förslaget där viktiga delar av riksåttan lämnades utanför stomvägnätet var helt åt skogen och vi får tacka våra politiker och tjänstemän i Österbotten som kämpat för denna sak! Vi får hoppas att beskedet som kom idag håller ända fram. Vägunderhållet i landet är ju annars på dekis och av de miljarder som vägtrafiken betalar i skatter går bara en liten del tillbaka till vägnätet. Mycket arbete och pengar behövs…

  • Livet på landet

    Helt vanliga höstbilder

    Hösten fortskrider och den första lilla snön täckte härom kvällen marken som nu mist sin spänst och gröda. Även färgerna har mer eller mindre försvunnit och efter senaste natt med flera minusgrader så känns nu marken hård på sina ställen. Vad annat är att vänta? Jag tog en kort promenad på eftermiddagen genom åkern och upp till skogen. Kameran fanns med men något riktigt bra motiv dök inte upp. Tyvärr. Inte en endaste fågel förutom en skata som höll låda i skogen en bit bort. Man kan inte ha tur alla gånger med ljus och motiv. Nåja, det kunde ha varit sämre. Det kan det nästan alltid. Någon helt vanlig…

  • Livet på landet

    Vandring med både nöje och förargelse

    När jag senaste tid strövat runt i byn och fotograferat den fina höstprakten har jag också förundrats, för att inte säga förargats över vissa saker. Jag tänker på vissa av de vägskyltar som finns runt om i byn och lite varstans. Det är bra att vägskyltarna och tillhörande adressnummer finns uppsatta på stolpar och husväggar. Så mycket lättare att orientera sig i främmande trakter. Bara en fråga: vem har hittat på namnen och varför just dessa namn? Vi har en väg här i byn som heter Pärabackvägen och det är helt rätt men vem har hittat på den finska översättningen Pärabakantie? Tie är ju väg på finska och helt ok…

  • Livet på landet

    Diket

    Den senaste veckan har diket sysselsatt mig till viss del. Ett dike förknippades förr i världen med tungt kroppsarbete och mycket svett. Diken fordrades för att kunna bereda åkermark av ofruktbara myrar. Inte minst bonden Paavo är sinnebilden av den strävsamma bonden som gräftar fram sin åker ur kärret. Nu för tiden har detta arbete föga värde utan med lätthet planteras skog på åker och äng som en gång i tiden krävde blod, svett och tårar. Om de bara visste dessa spadakarlar!  Å andra sidan har jag också sett skogsskiften som åter omvandlas till åker men denna gång sker arbetet med joystick i ombonad hytt. Så dramatiskt är inte mitt…

  • Livet på landet

    Mitt liv med djuren

    Ibland får jag frågan varför jag inte har något husdjur, katt eller hund, till exempel. Ofta svarar jag att mitt hus ligger så nära landsvägen att eventuella husdjur riskerar att bli överkörda. Fast det är bara en del av sanningen. Resten torde vara att jag är lite bekväm av mig. Jag är av den bestämda uppfattningen att ett husdjur, om det så är katt, hund, ödla eller en get så fordrar de en del omsorg och framför allt en viss mänsklig kontakt. Lite vänskap och pajning som vi säger här i Österbotten. Jag är helt enkelt rädd att jag inte har tillräckligt tålamod i långa loppet. Sedan har jag tillgång…

  • Livet på landet

    Jag var ute och röjde i lördags

    Vi österbottningar är kända för att flitigt gå på kurser och föreläsningar. I kommunen finns Medborgarinstitutet (MI) och där har jag de senaste åren gått och läst spanska en gång i veckan. Tyvärr blev det i höst avbrott i denna kurs men förhoppningsvis så kanske det blir nystart efter nyår. Vi får se. Istället har jag anmält mig till en kortare introduktion i släktforskning. Alltid något. Nykarleby Arbis brukar också ha intressanta torsdagsföreläsningar så där finns det kanske också något att hämta? Javisst ja, senaste vecka var jag också på kurs men då av mera praktisk natur: Röjningskurs i Yrkesakademin i Österbottens regi. Först på torsdagskvällen några timmar teori och…

Translate blog »