• Funderingar,  Livet på landet

    Lador

    I fredags när jag körde norrut på riksåttan mot Jakobstad och Karleby så passerade jag också slätten strax söder om Kovjoki. Där uppdagades en stor förändring i landskapet mot tidigare. Elva gamla lador som stått på åkern och syntes bra från vägen var nu borta. De hade rivits av bonden/markägaren, något jag läste om redan 3 januari i Vasabladet. Och det syntes verkligen, eller rättare sagt, ladorna syntes inte mera. Som den laduromantiker jag är så tycker jag det är väldigt sorgligt att ladorna inte fick stå kvar, speciellt de gamla stockladorna. Samtidigt förstår jag bonden som behöver marken och omaket att ratta runt ladorna men ändå. Dessa enkla och…

  • Livet på landet

    Nästan för varmt under pälsen

    Jag har köpt en vifte! En kaminvifte på norska eller en kaminfläkt på svenska. Jag läser oftast instruktionerna innan jag startar nya manicker jag köper. Det brukar löna sig. Inte på alla tillgängliga språk men detta ord på norska råkade jag få ögonen på. Ovneventilator på danska som jag också kan förstå. Det är en fläkt som man placerar ovan på spisen eller kaminen och som sedan startar och går av sig själv när den uppnått tillräcklig temperatur. Alltså inte med el eller med batterier utan den är en slags evighetsmaskin där tillräcklig värme finns. Den sprider sedan värmen i stugan på ett effektivt sätt. Faktiskt så effektiv att jag…

  • Allehanda,  Livet på landet

    Det blev en Lucia ändå

    Det är mindre än två veckor till jul och förberedelserna är i full gång även om firandet detta år blir mera dämpat på grund av pandemin. Många inhiberar säkert sin julresa och träffar med släkten hålls på en låg nivå. Det jag lade märke till idag var att julgransrallyt kommit igång på allvar. Under dagens promenad kom flera bilar med släpvagn där det låg en eller två granar. Om alla granar var huggna på eget skifte eller med lov må vara osagt men granen är alltjämt viktig för många. Själv har jag ingen julgran för de har jag omkring mig till vardags och där får de stå. Överhuvudtaget pyntar jag…

  • Livet på landet

    Stock i sten

    Arbetet med att röja upp efter stormen Aila framskrider i sakta mak. Ett par dagar denna vecka när det var dåligt och vått väder stannade jag mest inomhus men annars är jag ute nästan varje dag och knogar på med mitt. Ett delprojekt var storgranen bakom uthuset som fann för gott att lägga sig raklång efter marken för sista vilan till ackompanjemang av stormens dån. Den var 55 cm i diameter vid roten där jag kapade och ca. 26 meter lång, det vill säga lika hög som den nyligen resta julgranen vid Åbo domkyrka. Dock inte lika snygg i grenarnas symmetri och frodighet. De sågades bort i stamkvistningen ganska omgående.…

  • Livet på landet

    Livet på landet

    Stormen Liisa, den tredje i höst, har härjat denna dag med blåst och mycket regn men i våra trakter var hon rätt beskedlig. Elektriciteten var borta en stund medan jag tog en tupplur man annars har det inte knakat i väggarna. Först veckohandel på morgonen, sedan lunch med torsdagsklubben på Juthacka i den lyckliga staden. Mums för god maletköttlimpa med baconsås. Naturligtvis provsmakades också Strömmingsflundror med gräddfilssås. Inte så mycket folk så det var gott om utrymme. Lappat två hål på gummistövlarna. Köptes i fjol och de har redan tre hål. Tydligen inte avsedda för skogsarbete. Min tredje mus för i höst lyktade sitt liv i fällan senaste natt. Något…

  • Funderingar,  Livet på landet

    Lonkero-party mitt i skogen?

    Jag tar nästan varje dag en promenad av olika längd och sträckning. Hälsosamt för kroppen och en lisa för själen. Ofta blir det längs landsvägen som går förbi min stuga. Mot Djuspsund eller mot Hellnäs. Det enda som stör är trafiken men det får jag acceptera, jag kör ju själv. Ibland hälsar någon bilist men sällan vet jag vem det är. Jag är skitdålig på att känna igen bilar, regnummer och framför allt folk i bilarna. Men hinner jag brukar jag sträcka upp handen och säger ”Hej, hej vem du nu är”. Så det är inte på grund av högfärd som jag inte hälsar om det skulle bli så. När…

  • Livet på landet

    Höstsysslor

    Efter gårdagens storm som hette Storm, jag har inte hör något annat namn, så var det åter idag lugna puckar. Knappt så att ett enda ensamt löv darrade på manschetten. Något av de få som finns kvar. Stormen blev inte så våldsam som befarades men en hel del regn kom. Detta med höstsysslor är inte min starka grej men något bör ändå göras inför en annalkande vinter. Bland annat nedmonterades blomsterharven som de senaste veckorna sett minst sagt bedrövlig ut. Idag är alla blommorna döda och jorden de bodde i har blivit till fyllning i en dal i gräsmattan. Själva harven får stå ute, det klarar den gott. Även mitt…

  • Livet på landet

    Hem kom en låda

    Efter att pandemin varit ganska så blygsam i Österbotten, även i våras, så blev smittläget mera bekymmersamt i oktober och något ljushuvud utnämnde Vasa till coronahuvudstaden. Värst i världen till och med. Nåja, sådant epitet och dramatik tar jag med en nypa salt. Hur som haver drämde sjukvårdsdistriktet till med stora släggan och manade oss med stark rekommendation att bära munskydd även i butiker. Själv avskyr jag munskydd och jag har också problem med att få imma på glasögonen varför jag undviker att bära munskydd utom där det är absolut påbud. Inom vårdapparaten till exempel. Jag besökte gamla moster i fredags och där satt jag med mina immiga glasögon. Man…

  • Livet på landet

    Och klabben väger… mucho!

    Så har jag sammanställt alla förslag som kommit in angående min tunga klabb. Vad kan den månne väga? Hela 22 gissningar kom in, de flesta på Facebook, några på bloggen och ett per SMS. Många fler än jag hoppades på har engagerat sig och gjort en gissning. Stort tack till alla för visat intresse! Själv hade jag tippat på 15-18 kg men den kändes tyngre och det var den också. Hela 20,2 kg vägde klabben! Det blir inte många sådana i skottkärran när jag skall rulla den uppför backen. Den som kom närmast var Carita S som gissat 21,4 kg. Grattis Carita! Ära och berömmelse till dig! Men Hasse kom…

  • Livet på landet

    Vad väger klabben?

    Vedarbetet fortsatte med framgång idag och de tre björkarna sågades till klabbar som i längd kommer att rymmas i spiseln. Nu återstår det jobbiga, att bära dem till landsvägen, även om sträckan inte är lång, samt kärra hem dem till gården uppför backen. I förra inlägget frågade AnnePauline hur mycket en sådan klabb kan väga. Tja, inte vet jag men tunga är de som finns vid roten på äldre träd och därmed också är de grövsta. Jag beslöt mig för att väga en av klabbarna för att se hur tung en sådan är. Det avslöjar jag inte så här på raken utan det får ni kära läsare kommentera och gissa.…

Translate blog »