-
Varför det?
Idag gjorde jag en ny bekantskap. Det var Hanna som var mycket pratsjuk och som följde efter mig nästan varje gång jag gick mellan Saltgruvan och gamla kontoret. Hon upplyste mig om att hon hette Hanna och skulle börja i andra klass till hösten. Deras hus var för litet för de hade så mycket grejor berättade hon också helt apropå. I dockvagnen låg hennes favoritdocka Elisa. Hon hade fyra dockor till men de fick inte följa med när hon gick på promenad, och det gjorde hon ofta. Hon är ute nästan hela dagarna, sa hon. Några lekkamrater syntes inte till så jag antar att hon hade lite tråkigt och passade…
-
Vi hade kanske tråkigt ibland, fast bara en liten stund
I dagens tidning läste jag följande ögonbrynshöjande rubrik: Professor: Låt barn få ha tråkigt. Först tedde sig rubriken något hädisk och ur tiden. Skulle de söta, små liven inte ha något att göra? Skulle de bara sitta där och glo och ännu en gång framsäga sitt favoritord: tråååkigt? Jag läste artikel och förstod ganska snart att den gode professorn Juha Hakala inte kom med en kanske så dålig uppmaning. Han menar att åtminstone vissa barn fullmatas med diverse aktiviteter och hobbies och kan t.o.m. bli stressade av föräldrarnas alltför välmenande aktivitetsiver för sina telningar. Som exempel framfördes pojken som hade hockeyträning fyra gånger i veckan plus matcher och träningar i…
-
Största möjliga tystnad
Det är länge sedan jag åkt tåg, så länge sedan att jag inte ens minns när. Jo, ett par korta resor i vintras med Öresundståget men det räknas liksom inte. Men i övrigt är det bara Metro och lokaltåg jag rest med. Jag läste på en blogg om en person som klagade över att det inte är tyst i tysta kupéer på tågen. Jag som inte ens visste att det fanns sådana avdelningar på tågen i kungariket. Där får man inte föra samtal, mobilen skall vara avstängd eller i tyst läge och användande av dator och musikspelare skall användas utan ljudspill som kan störa medpassagerare. Och barn är nära på…
-
Stenar
Igår kväll när jag gick en sväng till grannen genom skogsbacken passerade jag en stor sten som väckte minnen. Vi brukade som barn leka på denna sten och många äventyr utspelade sig kring denna bumling. Det är första året som grannens pojkar blivit så stora att man åter kan höra att finns det barn i denna del av byn vilket är roligt. Det är många år sedan sist. Man kan bara gissa vilka lekar och upptäcktsfärder de kommer att göra i skog och mark under kommande år. Men det fanns andra stenar som hade betydelse för oss barn för 45-50 år sedan. De var ett slags landmärken när vi rörde…
-
Kalas
Jag gjorde ett litet misstag i fredags. Kanske inte så stort med jag fick smaka på medaljens baksida igår. Grannens yngsta son fyllde 3 år och naturligtvis skulle det firas med kalas. Jag var också bjuden. Även gossens kusiner dök upp och vi kunde räkna in 4 pojkar i åldern 2-5 år samt en liten tös som såg dagens ljus detta år. Hon förde inte mycket väsen. Men när gossarna kommit upp i varv höjdes ljudnivån avsevärt. Alla leksaker skulle testas, trampbilar köras och allt spring i trappor och rum. Vet ni hur många decibel 4 pojkar i den åldern alstrar? Åtskilliga skulle jag tippa, speciellt när huset har trägolv…