-
Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!
Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen. Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om. Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord. På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans.…
-
Vi hade kanske tråkigt ibland, fast bara en liten stund
I dagens tidning läste jag följande ögonbrynshöjande rubrik: Professor: Låt barn få ha tråkigt. Först tedde sig rubriken något hädisk och ur tiden. Skulle de söta, små liven inte ha något att göra? Skulle de bara sitta där och glo och ännu en gång framsäga sitt favoritord: tråååkigt? Jag läste artikel och förstod ganska snart att den gode professorn Juha Hakala inte kom med en kanske så dålig uppmaning. Han menar att åtminstone vissa barn fullmatas med diverse aktiviteter och hobbies och kan t.o.m. bli stressade av föräldrarnas alltför välmenande aktivitetsiver för sina telningar. Som exempel framfördes pojken som hade hockeyträning fyra gånger i veckan plus matcher och träningar i…
-
Stenar
Igår kväll när jag gick en sväng till grannen genom skogsbacken passerade jag en stor sten som väckte minnen. Vi brukade som barn leka på denna sten och många äventyr utspelade sig kring denna bumling. Det är första året som grannens pojkar blivit så stora att man åter kan höra att finns det barn i denna del av byn vilket är roligt. Det är många år sedan sist. Man kan bara gissa vilka lekar och upptäcktsfärder de kommer att göra i skog och mark under kommande år. Men det fanns andra stenar som hade betydelse för oss barn för 45-50 år sedan. De var ett slags landmärken när vi rörde…
-
Sju pojkar och sju flickor
Jag kom igår att titta på programmet Sju Pojkar (1991) från Kunskapskanalen. Det var Hans Alfredsson som berättade om sin barndom. Han berättade om sina första minnen, om hur det närliggande kriget påverkade familjen och sina första hyss. Bl.a. fick vi höra om när han blev utbuad från scenen, de första erotiska erfarenheterna, smuggling av vermouth över Öresund och hur han planterade ekar. Hans röst är så där trygg och lite knarrande som också Astrid Lindgren hade. Följande program Sju Flickor var också ett berättande program om barndomen. I kontrast till Hasses mesta dels rätt fridfulla och harmoniska barndom fick Cordelia Edvardson som 15-åring uppleva Auschwitz från insidan. Hon överlevde…